Skadligt att regeringen skär ned på civilsamhällets innovationsfinansiering

Sverige står inför stora sociala samhällsutmaningar. Segregation, otrygghet, utanförskap, hemlöshet, åldrande befolkning och ojämlikhet i hälsa är några exempel. Behovet av utveckling och innovation inom det sociala området är alltså stort. Liksom behovet av resurser för långsiktiga satsningar. I det läget väljer regeringen att göra omfattande neddragningar på innovation med socialt fokus.

Vinnova-projekt förlorar finansiering

Vinnovas uppskattade och ambitiösa satsningar på sociala innovationer och civilsamhället prioriteras bort till förmån för ensidigt fokus på klassisk ingenjörsinnovation. Till exempel skulle Vinnova i slutet av september ha beviljat medel till ett antal projekt inom utlysningen ”Civilsamhällets lösningar för ett resilient samhälle”. 54 projekt hade ansökt, men på grund av nya förutsättningar i statsbudgeten ställdes utlysningen in.

Sverige gick alltså miste om 54 potentiella innovativa lösningar på våra viktigaste samhällsutmaningar. Prioriteringen är tyvärr en del av ett större mönster, med neddragningar på finansiering till civilsamhället på flera håll.

Många företag och idéburna organisationer vill bidra till social hållbarhet, och arbetar intensivt med att identifiera effektiva, preventiva insatser och utveckla nya metoder för samverkan och finansiering. De nerdragningar och omprioriteringar som nu genomförs riskerar att blockera sådana ambitioner.

Prioritera social innovation

I arbetet med Agenda 2030 är social hållbarhet inte lika väl utvecklat som ekologisk hållbarhet, där det finns erkända mål och metoder för att mäta och följa upp resultat. Området social hållbarhet har präglats av projektifiering och reaktiva, kortsiktiga insatser.

Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att möjligheten att vända den sociala utvecklingen kräver långsiktighet och engagemang från flera parter. Gång på gång kommer rapporter om att det offentliga på egen hand inte får till de preventiva och främjande insatser som behövs. Kommuner och regioner kommer att behöva arbeta mycket med social innovation och nya samarbeten för att klara sitt uppdrag framåt.

Mot den bakgrunden vill vi peka på de stora möjligheter som finns för metodutveckling och innovation inom social hållbarhet. Hit hör metoder för att mäta och följa upp resultat, samt fördjupad kunskap om vilka former för uppskalning och samverkan som skapar långsiktig förändring. Ett sådant arbete, där olika aktörer avsätter resurser kring arbete mot ett gemensamt mål, kan lägga grunden för en väl fungerande samverkan mellan akademin, privat, offentlig och idéburen sektor i genomförande av effektiva, preventiva insatser – som fungerar på riktigt.

Men än så länge saknas möjligheten för långsiktigt effektiv tvärsektoriell samverkan i Sverige. Det finns ett traditionellt prioriteringsmönster i svensk innovationspolitik där teknikfokuserade, mansdominerade och storstadslokaliserade satsningar ges mest status och resurser.

Alla utmaningar löses inte med teknik

Det är dags att fråga sig om de stora samhällsutmaningar vi står inför verkligen löses genom ensidigt fokus på teknisk och kommersiell utveckling. Vi är övertygade om att sociala innovationer och långsiktigt metodiskt arbete med att exempelvis skapa trygghet i ett bostadsområde eller stärka ett barns förutsättningar i livet, har minst lika stor inverkan på Sveriges ekonomi och välstånd som industriell utveckling. För att inte tala om den positiva inverkan det har i enskilda människors liv.

Området social hållbarhet har präglats av projektifiering och reaktiva, kortsiktiga insatser.

Med en mängd initiativ från EU, och ett nyvaknat intresse i den privata sektorn, finns nu ett gyllene läge för Sverige att samlas kring riktigt bra metoder för sociala innovationer och investeringar. Att regeringen har aviserat en ny socialtjänstlag med fokus på prevention och gör en mindre satsning på utfallsfinansiering, visar på ett visst intresse för området. Men det väger tyvärr inte upp effekterna av de nerdragningar som görs.

I stället för att signalera att industrialisering och teknikutveckling är det enda av verklig betydelse för svensk ekonomi, är det dags att regeringen sätter social hållbarhet högt på innovationsagendan. Det krävs för att komma till rätta med Sveriges samhällsutmaningar, och för att nå målen inom Agenda 2030. Det krävs för en hållbar framtid.