Rädsla för att kallas rasist hindrar ifrågasättande av kultur och religion
Det är en sådan skevhet i att en barnrättsorganisation värnar föräldrars rättigheter framför barnens. Det skriver Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF) i en slutreplik.
Sabina Landstedt och Sara Mohammad
Stödsamordnare respektive grundare och ordförande, Riksorganisationen GAPFHelena Thybell fortsätter i sin replik att osynliggöra hedersutsatta barn. Hon menar att hedersvåld inte nämns då rapporten haft en annan utgångspunkt, vilket är ett obegripligt resonemang. Finns kunskap om hedersvåld vet man att frågan behöver synliggöras i alla verksamheter för att göra reell skillnad för utsatta.
Thybell belyser delar i barnkonventionen gällande religionsfrihet och föräldrars rätt att vägleda sina barn. Hon menar att det finns barn som utsätts för rasistiska strukturer för att de utövar religion. Barn som tvingas utöva religion nämns bara som ett perspektiv att förhålla sig till. Ingenting om att det kan vara föräldrarna som är de tvingande krafterna.
Det är en sådan skevhet i att en barnrättsorganisation i så stor utsträckning värnar föräldrars rättigheter framför barnens. Inte heller nämns vikten av att skolan hålls fri från religiösa högtider för att barn ska ges möjlighet att reflektera i en neutral miljö. I stället väljer Rädda barnen att rekommendera Skolverket att införa riktlinjer för arbetet med Ramadan och Eid Al-fitr.
Anmärkningsvärt av Rädda barnen
Det är alarmerande att Rädda barnen trots det omfattande arbete de beskriver inte lyckats med att förankra kompetensen inom den egna organisationen.
Rädsla för att kallas rasist finns bland många yrkesverksamma, vilket gör att de inte agerar i situationer där kultur, tradition eller religion behöver ifrågasättas. Konsekvensen är utsatta som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Det är anmärkningsvärt att Rädda barnen inte förstår att deras eget agerande förstärker detta.
Ingen garanti
Thybell skriver att de arbetat med frågan länge och att många är aktiva i verksamheten. Vi vill, även om det är en självklarhet, poängtera att detta i sig inte är en garanti varken för att kompetensen är hög eller för att verksamheten håller god kvalitet. Tvärtom är det ytterst alarmerande att Rädda barnen trots det omfattande arbete de beskriver inte lyckats med att förankra kompetensen inom den egna organisationen.
Hade hederskompetensen funnits hade det inte varit möjligt att frågan om hedersvåld inte skulle lyftas i en rapport som presenterar det resultat som ”Vuxna – vad gör dom?” faktiskt gör.
Replik: Vi osynliggör inte hedersutsatta barn
Vi känner inte igen oss i kritiken om att vi osynliggör barn som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi jobbar dagligen med frågan genom direktstöd till barn, guider till lärare och rapporter till allmänheten, skriver Helena Thybell, Rädda barnen, i en replik.
Varför fortsätter Rädda barnen att osynliggöra hedersutsatta barn?
Rädda barnen vill i en rapport uppmärksamma rasism och diskriminering, men osynliggör samtidigt hedersutsatta barn och unga. Det är ett svek när organisationen låter religion och föräldrars inflytande väga tyngre än barns frihet att själv välja sina liv, skriver organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime.