Nya läxhjälpsreglerna missar målet

Som exempel har Stiftelsen Läxhjälpen bedrivit riktad och resultatfokuserad läxhjälp i över 15 år, men kunde inte ta del av statsbidraget då organisationen inte är organiserad som en förening.

Nu ändras bidragsgivningen och det blir upp till skolorna att besluta vilka organisationer de vill samverka med och därmed vilka som får ta del av stödet. Det är ett steg i rätt riktning för kvalitetssäkring av de aktörer som arbetar med eleverna. I slutändan är det skolorna och ordinarie lärare som bäst vet vilket stöd eleverna behöver. Att icke vinstdrivande stiftelser nu också ska kunna anlitas är dessutom en milstolpe.

Man bortser från inhämtad kunskap

Slutet gott, allting gott? Om det ändå vore så väl. Med de nya reglerna om statsbidrag för läxhjälp kommer det inte att avsättas några som helst resurser till civilsamhälleliga insatser för årskurs 4-9. Detta är en sammantagen konsekvens av det nya regelverket om statsbidraget och lagstiftningen om ”extra studietid” som den förra regeringen införde. Innebörden är att skolorna nu har ett obligatoriskt uppdrag att själva tillhandahålla studiestöd, eller ”läxhjälp”, under ledning av ordinarie lärare. Givet den utbredda lärarbristen så är det här något som sällan kan levereras i praktiken, särskilt inte i skolor som redan har de allra största utmaningarna. Detta faktum är något som lärarfacken påpekade redan i remissrundan till lagförslaget.

Vi vet att de elever som ligger långt ifrån att nå kunskapsmålen gynnas av att få tillgång till förebilder, fler trygga vuxna i skolan och kvalitativ hjälp med läxorna

De nya reglerna innebär att man bortser från all den inhämtade kunskap som finns om årskurs 4-9. Dessa år är på många sätt de mest avgörande för kunskapsinhämtning och för att uppnå gymnasiebehörighet. Vi vet att de elever som ligger långt ifrån att nå kunskapsmålen gynnas av att få tillgång till förebilder, fler trygga vuxna i skolan och kvalitativ hjälp med läxorna. Förutom det hjärtskärande i varenda individ som faller utanför och står på skolavslutningen utan gymnasiebehörighet så innebär det också en samhällskostnad om 54 miljarder kronor för varje årskull, enligt studier som ”Idéer för livet” från Skandia som nyligen presenterades.

Se över lagen, avsätt resurser och ta del av kunskapen som finns

Med bakgrund i ovan är det nu hög tid för våra beslutsfattare att träffa målet.

• Avsätt resurser för att organisationer ska kunna stötta skolor och elever i de avgörande årskurserna 4-9. Samverkan och statligt stöd måste ges aktörer som har en etablerad verksamhet, arbetar efter beprövade metoder, har förtroende från lärare och skolledare och framför allt, som kan påvisa en effekt av det arbete de bedriver.
• Se över lagen om extra studietid. Trots goda intentioner så drabbas åter de elever med störst behov. Inte minst blir det påtagligt när många skolledare och lärare redan kämpar för att få ihop ordinarie undervisning. Kvalitetssäkrade organisationer som redan idag samverkar med skolorna är lösningen när resurserna inte går ihop.
• Ta del av den kunskap som finns hos organisationer som arbetar nära skolor. Vi ser att såväl elever som ordinarie skolpersonal gynnas när det stöd eleverna får utanför den ordinarie undervisningen kommer från personer som inte har lärarens bedömande funktion, och inte minst - från personer som eleverna kan identifiera sig med och som kan agera långsiktiga förebilder.