Var är visionerna för infrastrukturpolitiken, Carlson?

I samband med att Sverige, under andra halvan av 1800-talet, stod i färd med att bygga södra och västra stambanorna genom Sverige fördes en livlig diskussion i dåtidens riksdag hur detta skulle finansieras. Johan August Gripenstedt, som då var finansminister, argumenterade för att denna investering borde finansieras med statslån. Järnvägen skulle då kunna vara snabbt på plats och bland annat gagna företagens behov av transporter.

Gripenstedts blomstermålningar inspirerar

Detta var ju i en tid när industrialiseringen tog ordentlig fart. Talen som kommit att kallas blomstermålningarna eftersom Gripenstedts beskrivning av vad denna investering skulle betyda för Sveriges tillväxt, välstånd och utveckling ansågs nästan vara i överkant. Det som hände var i själva verket en av de viktigaste insatserna i Sveriges moderna utveckling och kom verkligen att vida överträffa Gripenstedts blomstermålningar.

Drygt 150 år senare är fortfarande stambanorna södra Sveriges kroppspulsåder och avgörande för en stor del av Sveriges gods- och persontransporter på järnväg. Sverige som i mitten på 1800-talet var ett av Europas fattigaste länder, men med ett modigt beslut av riksdagen enades man om en viktig investering som håller ända in i våra dagar.

Infrastruktur och transportsystem, vare sig det handlar om sjöfart, vägar eller järnvägar har inget egenvärde i sig: de är medel för att uppnå andra mål. Det handlar om att människor ska kunna transportera sig till jobb, studier eller fritidsaktiviteter. Det handlar om att företagen ska ha möjlighet att snabbt och effektivt kunna transportera sina varor och produkter men också kunna få tag i rätt arbetskraft.

Öka kapaciteten

Planering och genomförande av transportinfrastruktur har ofta väldigt långa ledtider. Därför är det helt avgörande att planeringen bygger på politiska beslut som håller över tid och att det så långt möjligt inte blir för tvära kast i vad som ska göras eller inte. Nya vägar och järnvägar ska byggas och befintliga ska underhållas. Allt som har med transportinfrastruktur att göra är också ofta förenat med mycket stora kostnader.

Trots att nuvarande nationell plan innehåller historiskt höga nivåer, drygt 800 miljarder kronor, så överstiger behoven vida resurserna.

För att ge långsiktiga förutsättningar fastställs varje mandatperiod en nationell trafikslagsövergripande plan för transportinfrastruktur. I juni beslutade den socialdemokratiska regeringen den plan som gäller för perioden 2022-2033. Nuvarande regering kommer i relativ närtid ge Trafikverket i uppdrag med att revidera planen för kommande period.

En nationell plan behöver fånga in den samhällsutveckling som sker och väga in en mängd olika aspekter. Många behöver också delta i arbetet för att utifrån olika utgångspunkter visa på behov av åtgärder. Allt detta ska sedan prioriteras och detta kanske är det svåraste. Trots att nuvarande nationell plan innehåller historiskt höga nivåer, drygt 800 miljarder kronor, så överstiger behoven vida resurserna.

Det finns också en hel del viktiga aspekter att ha med i kommande direktiv till en ny nationell plan: Hur ökar vi kapaciteten i infrastrukturen? Hur ska vi öka kapaciteten på järnvägen om vi inte bygger nya stambanor? Vi behöver dessutom bygga fler bostäder, en fråga som också har bäring på infrastruktur.

Hur klarar vi elförsörjningen? Hur klarar vi infrastrukturberedskapen i kris och krig? Kan vi förkorta tillståndsprocesserna och göra dem mer förutsägbara? Hur kan transporterna ännu mer än i dag minska klimatpåverkan och bidra till den gröna omställningen?

Fatta långsiktiga beslut

Det viktigaste är trots allt att det finns en ambition och vilja hos regering men också politiken i stort att försöka fatta långsiktiga beslut som håller över tid. Så har riksdagen hanterat frågor som försvar och pensioner. Det borde även gälla för infrastruktur.

Därför har jag ställt en skriftlig fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) om han är beredd att inrätta en infrastrukturberedning för att skapa en bred politisk förankring som gynnar långsiktighet och hållbar tillväxt. Precis som för drygt 150 år sedan finns det i dag behov av visioner och vår tids blomstermålningar. Det behövs politiker som vågar fatta djärva beslut som tar sikte på framtiden.