V: Regeringen överger miljömålet Levande skogar

DEBATT. Sverige når vare sig miljömålet Levande skogar eller internationella åtaganden om biologisk mångfald. Ändå har regeringen inte föreslagit åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket, skriver Elin Segerlind och Jens Holm (V).

Elin Segerlind (V)
Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson


Över 2 000 skogslevande arter befinner sig i Sverige på rödlistan, det vill säga att de är hotade eller har kraftigt minskat. Deras framtid är osäker och den enskilt största orsaken till detta är det intensiva och ohållbara skogsbruket.

Trots att många hotade arter saknar livsmiljöer fortsätter skogar med höga naturvärden att avverkas. Inte ens svenska statens ägande av skog förmår vara lyhört för att värna social hänsyn, biologisk mångfald eller renbetesmarker i nödvändig utsträckning.

“Frihet under ansvar”

Sedan flera decennier tillbaka bygger den svenska skogspolitiken på frihet under ansvar och skogsvårdslagen säger att hänsynen till miljö ska väga lika tungt som produktionsintressen. Sverige når dock vare sig miljömål om Levande skogar eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att i stora delar av dagens skogsbruk går vinstintresset före miljöhänsynen i skogsbruket. För att Sverige ska uppnå ett hållbart skogsbruk krävs, precis som för andra verksamheter, regleringar och styrmedel för att stärka den miljömässiga och sociala hållbarheten i skogsbruket.

Saknas miljöhänsyn i skogsbruket

Nuvarande S-MP-regering väljer i stället att öka tempot för att fortsätta in på den väg som leder oss längre från miljömål och internationella åtagande. Man har inte föreslagit några åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket utan väljer i stället att ta fram en utredning för att stärka frivillighet och äganderätt.

Skogsutredningen föreslår bland annat att skydd av skog huvudsakligen ska ske genom frivilliga initiativ och inventering för att finna och registrera skogar med höga naturvärden, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen, ska upphöra.

Viktigt för framtiden

Låt oss vara tydliga. Vänsterpartiet är varken emot privat äganderätt i skogen eller inslag av frivillighet inom skogsbruket. Men hur våra skogar brukas är enligt vår uppfattning en angelägenhet för oss alla och kommande generationer.

Fungerande ekosystem och bevarad biologisk mångfald är grunden för vår framtida välfärd. I den mån skogen kan bidra till att motverka klimatkrisen måste det ske inom ramen för ekosystemens bärkraft med bevarad biologisk mångfald.

Regleringar behövs

När skogsbolagen verkar för minskade ambitioner att skydda skog och för ökade arealer produktionsskog som ett sätt att lösa klimatkrisen, är det inte ett hållbart samhälle de försöker bygga i första hand. Det är ökad ekonomisk lönsamhet som de strävar efter.

För att värna ett hållbart skogsbruk, för både biologisk mångfald och klimat, behövs regleringar. De skogsägare som bedriver god miljöhänsyn i skogsbruket ska inte missgynnas ekonomiskt i jämförelse med de som frivilligt väljer att sänka ambitionerna på grund av bristande regelverk.

Vänsterpartiets förslag

Om S-MP-regeringen verkligen menar allvar med att våra miljömål ska nås, biologiska mångfalden bevaras enligt internationella åtaganden, och att även skogens sociala och kulturella värden ska bevaras, så borde de lyssna på Vänsterpartiets förslag:

  • Stoppa avverkning av skogar med höga naturvärden. Sveriges trovärdighet inom det globala arbetet för att bevara biologisk mångfald är urholkat. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas trots att utarmningen av biologisk mångfald inte har bromsats. Lagstiftning bör tas fram som förhindrar avverkning av dessa skogar och de statliga anslagen för att ersätta skogsägare bör höjas.

  • Stärk regleringen för ökad naturvårdshänsyn inom skogsbruket. Den generella miljöhänsynen inom skogsbruket behöver tydligare regleras och alternativa skogsbruksmetoder stimuleras. Miljöhänsynen bör stärkas genom att effektiva sanktionsmöjligheter införs för brott mot hänsynsreglerna. En nationell målsättning för areal kalhyggesfritt skogsbruk bör införas och lagstiftning bör begränsa hur stora kalhyggen får vara.

  • Se över skogspolitiken för att nå våra miljömål. En översyn av skogspolitiken bör genomföras för att stärka uppfyllelsen av våra miljökvalitetsmål och för att uppnå hållbart nyttjande av naturresurser.

  • All statlig skog bör ha hållbart brukande som främsta mål. Det statliga ägandet av skogsområden bör samlas i ett bolag. Det nya skogsbolaget bör ha ett hållbart brukande av skogens resurser, inte avkastning, som främsta mål. Dagens vinstkrav gör det svårt för ett statligt bolag eller en statlig förvaltare att avstå produktiva skogar till andra intressen. I de fall där trakthyggesbruk med kalhyggen står i konflikt med andra intressen bör Sveaskog använda sig av andra lämpliga brukningsmetoder.

  • Stärk tillgängligheten till tätortsnära skogar. Skogen på de flesta håll i landet är vår viktigaste friluftsmiljö. Skogar i och nära tätorter lockar människor i alla åldrar till lek, rekreation och naturupplevelser. Enligt studier tycks människor trivas i skogar där man ser stor variation i struktur, trädslag och ålder. Ju äldre och större träden blir i en skog, desto mer bidrar de positivt till skogsupplevelsen. Studier i Sverige och utomlands visar att skillnaden i folkhälsa till följd av socioekonomisk status minskar i områden med god tillgång på gröna miljöer. Sverige bör anta nationell målsättning för skydd av tätortsnära skogar och stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
30/4
2021

Forrige artikel SD: Huvudlöst att regeringen ger polisen ansvaret för gränskontrollerna SD: Huvudlöst att regeringen ger polisen ansvaret för gränskontrollerna Næste artikel "Replikerna andas stor skepticism mot EU-målen"
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Statliga regleringar ligger bakom utarmningen av skogen.

    V tror att när statsbyråkratin viftar med sitt trollspö blir allt bra. Erfarenheterna av statens styrning visar att det är precis tvärt om. Jag antar att vänsterpartiet stödde 1979 års skogspolitik som slutade med en skövling av gammal skog och andra naturvärden.
    Nu står Naturvårdsverket och länsstyrelserna för den värsta utarmningen genom att hålla viltstammar som stoppar en naturlig utbredning av ädellöv och tall och tvingar fram ett ensidigt granskogsbruk. V har inte lyft ett finger för att stoppa statsbyråkratins förstörelse av skogens mångfald. När skall v ta itu med statsbyråkratins misskötsel av viltförvaltningen?

    Staten som ägare av skog och förvaltare av reservat är inget föredöme. Hur kan V kräva att de privata skogsägarna skall sköta sin skog lika uselt? Skall vi börja ta upp hyggen på hundratals ha? Det finns inget i statens verksamhet som är värt att ta efter.

    Myndighetsutövningen saknar författningsmässigt stöd. Kammarkollegiet och Skogsstyrelsen har ägnat sig åt att försöka konfiskera privat egendom. T o m centralbyråkraterna i Naturvårdsverket tycker att det går för långt. Myndighetsutövningen har spårat ur som vanligt. Kommer V att ställa sig bakom att nyckelbiotoperna skall avregistreras och utdömda viten och beslagtaget virke skall lämnas tillbaka?

    V måste börja granska statsbyråkratins förehavande kritiskt och inte tro att allt ansvarsbefriade byråkrater och lobbyister hittar på är bra. När V städat upp i statsbyråkratin kan det vara läge att diskutera dess uppgifter i Frihetsmodellens skogsbruk. Uppgifterna behöver inte bli särskilt betungande. Valfrihet för 300 000 skogsägare ger en mångfald statsbyråkratin aldrig kan åstadkomma.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Varför är statlig och skogsindustriell styrning av de privata skogsbruket så negativ?

    De flesta små skogsbrukare är konservativa när det gäller skötseln av den egna skogsfastigheten, t o m mer konservativa än miljörörelsen. Det beror på att en skogsägare aldrig börjar sitt ägande från 0 utan tar över ett skogsbruk som är igång. Omloppstiden är 50-100 år, skogsägaren äger fastigheten i 20-30 år.

    Små skogsfastigheter är ofta en familje- eller t o m en släktangelägenhet. Var och en har utvecklat en föreställning över generationer hur skogsfastigheten skall skötas. Det är förmodligen en mycket liten del av skogsägarna som väljer att odla gran för att de tror att de kan tjäna pengar som har någon betydelse för den egna försörjningen. Istället handlar skogsbruket om att man vill sköta sin skog så att den är i bra skick och kan lämnas vidare inom familjen eller släkten i bättre skick än när man tog över. Därför blir skötseln konservativ, försiktig, med höga virkesförråd, längre omloppstid, gammal skog, egna hobbyintressen som ädellöv, gamla träd, viltanpassning osv finns med på marginalen.Därför finns det tusentals olika ideer hur skogen skall skötas. Därför är det privata skogsbruket överlägset bäst på att skapa mångfald.

    Skogspolitiken de senaste 50 åren har ifrågasatt detta sätt att sköta skogen. Värst var de statliga ingreppen genom 1979 års skogspolitik. Den politikens resultat har sedan använts som bild av hur de enskilda skogsägarna sköter sin skog. Men den argumentationen är falsk. Bakom det skogsbruket låg statliga tvångsmedel och skogsindustrins intresse av att den gamla bondeskogen avverkades och de små skogsägarna tvingades att börja bedriva ett industriellt skogsbruk. De små skogsägarna äger ju 50% av skogsmarken och 60% av tillväxten eftersom de äger en stor del av skogen i södra och mellersta Sverige.

    1994 beslutade Riksdagen, efter man konstaterat att den 1979 års skogspolitik urartat i en skövling av gammal skog och naturvärden, om en återgång till den gamla skogspolitiken med mindre styrning av skogsägarna bl a avskaffades den obligatoriska skogsbruksplanen. Den hade blivit det instrument staten, virkesköparna och entreprenörerna kunde använda för att köra över ägarna genom olika planlagda åtgärder. Det privata skogsbruket skulle genom skogsbruksplanen likriktas på samma sätt som statens och skogsbolagens.

    Samtidigt som skogsbruket avreglerades och plantvånget avskaffades lanserade skogsindustrin, som inte gillade att staten gav upp kontrollen av skogsägarna, ihop med Skogsstyrelsen, den nya "gröna" skogsbruksplanen. Kontrollen av skogsägarna skulle nu säljas in med miljöargument men även produktionsargumentet fanns med på ett hörn.

    Så småningom gick statsbyråkratin oh skogsindustrin vidare och gjorde egna "tolkningar" av vad frihet under ansvar "egentligen" betydde och hamnade i nyckelbiotopsträsket respektive certifieringsträsket. Den gemensamma nämnaren är att de båda tycker att den enskilde skogsägaren skall rätta sig efter deras planer och ge bort sin egendom i den omfattning de tycker är lämpligt.

    Skogsbruksplanen är ett verkligt hot mot skogens mångfald eftersom den syftar till att slå sönder de enskilda skogsägarnas initiativ och intresse för den egna skogsfastigheten. Den föreskriver att viss areal skall lämnas till miljöintressena medan resten skall skötas med skogsindustriella utgångspunkter. Det uttrycks naturligtvis inte så rakt, men har man väl fått skogsägaren att acceptera en plan med kartor med rödfärgade arealer inritade är det lätt för virkesköparna att ta över.

    Regeringen och Skogsstyrelsen har redan startat ett projekt för att tvinga skogsägarna att lämna ut information om de arealer virkesköparnas konsulter, kartläggare, rödfärgat. Statsbyråkratin och skogsindustrin vill ha tillbaka statens kontroll av de privata skogsägarna.

    Detta är ett allvarligt hot mot äganderätten eftersom det kan sluta med att de "frivilligt" avsatta arealerna med ett penndrag kan förses med ett statligt regelsystem. Större privata skogsägare har redan dragit den slutsatsen och dragit sig ur skogscertifieringen. De små kan och bör följa efter.

    Varför accepterar inte skogsindustrin att "frihetsmodellen" är den bästa metoden att få tillbaka ett varierat skogsbruk? Förmodligen för att den inte innehåller någon kontroll av de enskilda skogsägarnas skogsskötsel eller kontroll av virkesflödena som virkesköparna vill ha. Med de låga priser som de lokala virkesmonopolen håller, halverat realpris, är ett logiskt beslut av enskilda skogsägare att sluta avverka och låta virkesförråden växa med stigande omloppstider. Skogsägarna behöver i inte avverka nu - de kan vänta medan skogen växer till och räntan är negativ. Skogsindustrin behöver löpande tillförsel av färskt virke till sina industrier. Ett återställt realpris kanske kan hjälpa om man inte lyckas få januaripartierna att överge frihetsmodellen.



Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

DEBATT. Delegationen mot segregation (Delmos) arbetar utifrån en inkomplett bild av segregationen. Skattepengar och statsbidrag hamnar i fel händer. Vi måste lägga ner myndigheter som inte gör nytta, skriver Josefin Utas, Slöseriombudsman.