Utredare: Så får regeringen ett tydligare ansvar för skogen

DEBATT. Skogsutredningen har gjort sitt yttersta för att lösa några av de många och svåra konflikterna i skogen. Alla kommer inte att bli helt nöjda, men förhoppningsvis kan merparten acceptera de övergripande slutsatserna i förslagen: Vägen framåt måste bygga på kunskap, politisk tydlighet och en konstruktiv dialog, skriver utredare Agneta Ögren.

Agneta Ögren
Särskild utredare, Skogsutredningen 2019


Skogsutredningen 2019 överlämnar i dag sitt betänkande Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen till regeringen. Utredningens uppdrag kan sammanfattas som att lösa den strid som pågått mellan olika intressen i skogen de senaste decennierna. I betänkandet lämnas ett femtiotal förslag på förändringar i allt från nyckelbiotopsregistrering till mer konkreta mål med skogs- och naturvårdspolitiken. Särskilt fokus har lagts på de frågor som bedömts som problematiska ur ett äganderättsperspektiv. Vissa förslag kan hanteras var för sig men de flesta har en nära koppling till varandra. Förslagen bör ses som en helhet.

Här presenteras ett mycket kort sammandrag av den cirka 1 200 sidor långa utredningen. Betänkandet finns att läsa på både regeringens och utredningens hemsida. Betänkandet kommer finnas i tryck i mitten av december.

En sammanhållen politik för en växande cirkulär bioekonomi och bevarande av biologisk mångfald

Utredningen konstaterar att två av vår tids stora ödesfrågor, förlusten av biologisk mångfald och den mänskliga påverkan på klimatet, möts i hur vi förvaltar skogen. Sveriges mål om klimatneutralitet ställer höga anspråk på skogen som råvarubas. Samtidigt anger miljökvalitetsmålen att gynnsam bevarandestatus ska uppnås för alla i Sverige förekommande naturtyper och arter. Gynnsam bevarandestatus innebär att naturtypen och dess typiska arter ska kunna finnas kvar långsiktigt. Enligt Sveriges rapportering till EU behöver då ytterligare minst två miljoner hektar produktiv skogsmark undantas från skogsbruk och restaureras till naturskogsartat tillstånd.

Denna ekvation går inte ihop och utredningens slutsats är att det på kort sikt i praktiken är omöjligt att förena Sveriges mål för biologisk mångfald med den växande bioekonomi som behövs för att nå andra samhällsmål.

Det bör vara upp till det demokratiska beslutsfattandet att göra en avvägning mellan olika samhällsmål. Om sinsemellan oförenliga målsättningar sätts upp skapas annars en konflikt. Denna konflikt spiller i praktiken över på myndigheter och markägare att lösa. Utredningen föreslår därför en sammanhållen politik för skogen där regeringen tar ett tydligt ansvar genom att:

  • Besluta om ett nationellt mål för ökad hållbar tillväxt i skogen och tydligt ta ställning till vad som ska göras för att uppnå internationella åtaganden och nationella mål om biologisk mångfald.
  • Besluta om en bioekonomisk strategi som beaktar alla näringar med bas i skog och innehåller konkreta åtgärder. I detta sammanhang bör skogen ses som en tillgång även för andra delar av bioekonomin än den råvarubaserade. För exempelvis rennäring och turismnäring kan även skyddad natur utgöra en tillgång.
  • Besluta om ett handlingsprogram för att uppnå de kortsiktiga målen om biologisk mångfald. Programmet ska vara finansierat och innehålla både statens och sektorns åtgärder för naturvård av hög kvalitet i landskapssamverkan.

Bättre dialog, stärkt äganderätt, ökad hållbar tillväxt och naturvård av hög kvalitet

En tydlig skogs- och miljöpolitik sätter upp ramen för den dialogprocess som är nödvändig för att få den svenska modellen att fungera effektivt. I gråzonen mellan mycket höga mål och otillräckliga medel finns en risk att äganderätten urholkas och rättssäkerheten kommer till korta. Med ett fast ramverk finns även möjlighet att sätta fokus på kvalitet och inte endast sträva efter kvantitativa mål. I betänkandet föreslås därför bland annat:

  • Att en nationell samordnare för skogsprogrammet tillsätts för att leda en professionell och politisk obunden dialogprocess. Det nationella skogsprogrammet breddas för att tillvarata alla näringar och bevarandeintressen i skogen.
  • Regler som tydligt fastställer att staten ska betala ersättning för den fjällskog som inte får avverkas. Det ska inte krävas att en enskild stämmer staten för ersättning.
  • Att en rådgivningskampanj genomförs för tillväxthöjande åtgärder i skogen, klimatanpassning och naturvårdande skötsel. En översyn görs av vad som krävs för att ge minskade viltbetesskador.
  • Effektiv naturvård genom ökad kunskap, landskapssamverkan och naturvårdande skötsel.

En tydligare skogsvårdslagstiftning och ett nytt sätt att skydda skog

I 1993-års skogspolitiska beslut betonades skogsägarens frihet att välja medel för att bidra till att nå de skogspolitiska målen. Även skogsägarens ansvar markerades, bland annat för att skaffa sig den kunskap som behövs. Kravet på kunskap kom dock aldrig till tydligt uttryck i skogsvårdslagstiftningen. När miljöbalken infördes i slutet av 90-talet konstaterades att lagen var parallellt tillämplig med skogsvårdslagen. I miljöbalken finns ett omfattande krav på kunskap för den som vidtar en åtgärd som kan påverka naturen. Det är i dag i många fall svårt att skilja på när respektive lag ska tillämpas.

Skogspolitiken innebär förväntningar om att markägare utan ersättning ska avsätta skog med höga naturvärden frivilligt. En naturlig utveckling av principen om frihet under ansvar är att även det formella skyddet ska grundas på markägarens vilja att i samverkan med staten uppnå de skogs- och miljöpolitiska målen. Incitament bör skapas för att höga naturvärden ska ses som en tillgång och inte en risk för markägare. Utredningen föreslår därför bland annat:

  • Att det av skogsvårdslagen ska framgå att en markägare ska känna till vilka naturvärden som finns i den egna skogen och ange hur en avverkning kommer påverka dessa. Genom att markägaren redovisar detta kan Skogsstyrelsens handläggningstid inför en avverkning halveras till tre veckor. Förslag lämnas även på en tydligare uppdelning av Skogsstyrelsens tillsyn enligt miljöbalken och enligt skogsvårdslagen.
  • Att formellt skydd av skog i huvudsak ska utgå från markägarens initiativ och vara frivilligt. För områdesskydd enligt miljöbalken bör ersättningen i likhet med våra nordiska grannländer vara skattefri. Fler avtalsformer för naturvård bör utvecklas och omfattas av en gynnsammare beskattning än i dag.

En mer ändamålsenlig inventering av skog

Det finns nästan en halv miljon hektar produktiv skog som är registrerad som nyckelbiotop. Begreppet nyckelbiotop myntades av Skogsstyrelsen på 90-talet och avser skog med mycket höga naturvärden. Trots att begreppet inte är författningsreglerat har det fått stor betydelse. Utredningen har analyserat de rättsliga förutsättningarna för nyckelbiotopsinventering och kommit fram till att denna verksamhet vilar på svag rättslig grund. Trots detta får nyckelbiotopsregistrering påtagliga konsekvenser för enskildas och myndigheternas ageranden.

Platsbunden information om vissa förhållanden i skogen är dock helt avgörande för möjligheten att uppnå en effektiv naturvård och landskapssamverkan för bevarande av biologisk mångfald. Utredningen har därför bland annat föreslagit:

  • Att Skogsstyrelsen ska upphöra med att inventera nyckelbiotoper utanför sin författningsreglerade ärendehandläggning och sin uppdragsverksamhet.
  • Att Skogsstyrelsen i stället ska ges rättsliga förutsättningar och uppdrag att inventera förhållanden i naturen som kan ha särskild betydelse för biologisk mångfald (naturmiljöbeskrivning). En sådan inventering innebär inte en naturvärdesbedömning utan är i stället ett stöd för markägare och myndigheter samt en förutsättning för samverkan i landskap.

Att bevara Sveriges stora naturskogar i fjällen är en investering för framtiden

De sista, kvarvarande, stora sammanhängande naturskogarna i Sverige återfinns inom och i närheten av den fjällnära gränsen. Dessa skogar är unika i Västeuropa och bedöms ha synnerligen höga värden för bevarande av biologisk mångfald. De är därför mycket skyddsvärda. Sveriges politik kring dessa, i det närmaste omistliga, naturskogar har inte varit tydlig. Det saknas en långsiktig strategi för bevarande av detta unika område med naturvärden framför allt knutna till intakt ekosystemmångfald på landskapsnivå.

Utredningen har lämnat förslag om att nekat tillstånd till avverkning av fjällnära skog alltid ska ge markägaren rätt till ersättning. Det bedöms dock finnas stora samhällsekonomiska vinster med att i stället, under ordnade former, bilda områdesskydd för att långsiktigt bevara dessa skogar med dokumenterat höga naturvärden. I dagsläget bärs ansvaret för bevarandet av staten tillsammans med över 7 000 privata markägare.

I betänkandet föreslås därför en stor statlig satsning för att bevara de unika naturskogarna som har de allra högsta värdena för biologisk mångfald på ekosystemnivå i Sverige.

  • Förslaget omfattar cirka en halv miljon hektar produktiv skogsmark med dokumenterat höga naturvärden. Det är den i särklass största naturvårdssatsningen i svensk skog någonsin. Genom förslaget skapas ett cirka 100 mil långt grönt bälte av intakta naturskogar, myrar och fjäll längs den svenska fjällkedjan som är ett unikt bevarat landskap med biologisk mångfald på den högsta nivån. Förslaget utgör ett betydande bidrag till Sveriges internationella åtaganden om biologisk mångfald.
  • Förslaget uppskattas kosta staten cirka 14 miljarder kronor. De enskilda markägare som berörs kommer kunna välja mellan intrångsersättning, ersättningsmark från Sveaskog eller köpeskilling. Genom att ersättningsmark erbjuds kan ett aktivt privat skogsbruk av stor betydelse för lokalsamhället fortsätta trots att stora områden skyddas. De stora skogsbolagen förväntas dela kostnaden med staten genom att behålla sina omfattande frivilliga avsättningar.
  • Den samhällsekonomiska nyttan av att nyttja delar av dessa, ofta lågproduktiva naturskogar med mycket höga naturvärden för skogsbruk bedöms vara betydligt lägre än nyttan av att de avsätts för friluftsliv, naturvård, renskötsel och naturturism. Jakt, fiske, renskötsel och skoteråkning bör normalt inte inskränkas av att skogarna skyddas. När utredningens förslag genomförts bör den återstående skogen ovanför den fjällnära gränsen kunna brukas utan särskild hänsyn till naturvärdena.
  • Genom förslaget skyddas stora arealer skog inom områden som är viktiga för renskötseln. Renskötselns förutsättningar bedöms stärkas genom förslaget som löser den målkonflikt som kan finnas mellan skogsbruk och renskötsel i dessa skogar.

Förhoppning att merparten accepterar slutsatserna

Avslutningsvis har Skogsutredningen 2019 gjort sitt yttersta för att försöka lösa några av de många och svåra konflikterna i skogen. Det finns antagligen inget sätt som kan få alla olika intressenter helt nöjda. Utredningens förhoppning när betänkandet nu överlämnas är i stället att merparten kan acceptera de övergripande slutsatserna i förslagen: att vägen framåt måste bygga på kunskap, politisk tydlighet och en konstruktiv dialog. Framför allt är det viktigt för alla som rör sig i vår natur att försöka se skogen och inte låta den skymmas av alla träd.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020

Forrige artikel SD i Stockholm: Inte tid för bidragskultur när vårdkrisen skördar liv SD i Stockholm: Inte tid för bidragskultur när vårdkrisen skördar liv Næste artikel Studieförbunden: Diffusa anklagelser leder ingenstans Studieförbunden: Diffusa anklagelser leder ingenstans
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Skall regeringen ansvara för skogen?

    Skall regeringen ansvara för skogen? Är det inte skogsägarna som enligt vår lagstiftning ansvarar för vad som händer på skogsfastigheten? Snart skall väl regeringen ta ansvaret för bilindustrin och andra branscher också. Borde inte regeringen koncentrera sig på pandemibekämpning, äldreomsorg , sjukvård, skola pensioner mm.

    Hittills har statsbyråkratin (regeringen+myndigheterna) ägnat sig åt olika former av statsstyrning i skogen men alltid hävdat att det är skogsägaren som skall ta ansvaret för de katastrofala ingreppen från staten.

    Genom skogsvårdslagen 1979 drev staten genom Skogsstyrelsen igenom tvångsavverkning av den gamla bondeskogen, nedhuggning och granplantering av äldre lövskogsmak, utdikning av våtmarker osv. Man drev alltså igenom de åtgärder som man nu försöker skuldbelägga skogsägarna för.

    Fortfarande bedriver Naturvårdsverket och länsstyrelserna en förödande viltförvaltning som kostar skogsägarna och skattebetalarna 20 miljarder kr årligen förutom att den omöjliggör ett varierat skogsbruk. Ansvaret för skadorna läggs på skogsägaren- Om älgen angriper och förstör en plantering utdöms vite och skogsägaren åläggs att återställa den på egen bekostnad. I Finland betyder statens ansvar att det åligger staten att utbetala skadestånd till skogsägaren. Kommer utredaren med ett liknande förslag eller är statens ansvar bara tomt prat?

    Förmodligen förväxlar utredaren orden ansvar och styrning. Att styra skogsbruket har statsförvaltningen alltid varit intresserad av. Men ansvaret har man aldrig tagit. Det har lagts på de enskilda skogsägarna.

    De referat som hittills getts av utredarens förslag pekar inte på att den expertgrupp av i huvudsak statsbyråkrater, som utredaren lett har för avsikt att ta något ansvar utan i första hand vill förse sig med nya metoder för att styra skogsbruket.

    Det finns ingen lagparagraf som säger att en skogsägare skall avsätta skog frivilligt och utan ersättning. Det skulle strida mot skogsägarens grundläggande rätt till skydd av egendom. Det skogsägaren däremot förväntas göra är att så långt möjlig bedriva skogsbruket med skonsamma och miljöanpassade metoder.

    Utredaren visar i sin argumentation hur statsbyråkratin försöker göra långtgående tolkningar och utveckla bestämmelser som inte har lagstöd. Den attityden ligger bakom de magplask och övergrepp som kännetecknat statsbyråkratins verksamhet i skogen de senaste 10 åren.

    En annan metod har varit att försöka flytta ut myndighetsutövning utom räckhåll för Riksdagen och få till olika "sovjeter" som skall ta över skogsägarens rättigheter. Den katastrofala älgförvaltningen är uppbyggd på det sättet. Den har statsförvaltningens mest komplicerade organisation, allt för att kringgå markägarens äganderätt till jakten. Den ansvarsbefriade organisationen har också lett till en katastrof små årligen rapporteras av Skogsstyrelsen.

    En motsvarande uppläggning för skogsvården planeras nu genom ett förslag att man skall bygga upp skogsprogram fristående från regeringen. Ett nytt sätt att utveckla en ansvarsbefriad organisation för statsbyråkrater och lobbyister som kan marginalisera skogsägarens rättigheter. Vi får hoppas att Riksdagen ser igenom dimridåerna och avslår sådana förslag.

    Utredaren verkar inte komma med förslag som medför ökat ansvarstagande för statsbyråkratin utan snarare ökad styrning utan att ansvar kan utkrävas.

    Utredningen bör i första hand ses som statsbyråkratins försök att sudda ut spåren av de skador den orsakat tidigare och försöka ge skogsägarna skulden för dem samt en önskelista till Riksdagen om nya metoder och åtgärder för att styra vidare utan att behöva ta ansvar utan tvärtom utkräva ansvaret från skogsägarna.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Konflikter om naturvårdsåtgärder kommer alltid att finnas

    Naturintresserade kommer alltid att se naturvärden som den enskilda markägaren inte uppmärksammat. Även om de är kända för markägaren kommer det alltid att finnas naturintresserade som inte tycker att tillräckliga åtgärder vidtagits. Markägare är sinsemmelan mycket olika, många ägnar inte mycket tid åt skogens naturvärden i den mening en del aktörer lägger i det. Konfliktena kommer att finnas kvar. Men om det kostar myndigheterna en del att förhindra (mer än i marginell omfattning) och kanske också dra ut på tiden för ett medgivande kommer det att funka smidigare.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Hur kan skogsägarens ställning stärkas mot myndigheterna?

    Januaripartiernas uppgörelse var att skogsägarens ställning skulle stärkas. Hur skall det gå till? Hur hotas äganderätten?
    I skogspolitiken kan man se hot dels från staten och dels från skogsindustrin. Ibland samverkar de som i nyckelbiotopshanteringen.

    Statens hot består dels i att man tar över äganderätten dels att man inskränker förfoganderätten. Skogsutredningen handlar inte om hur skogsägarens ställning kan stärkas utan tvärtom hur man kan underminera den utan att ta ifrån skogsägaren det formella ägandet av marken. Skogsägaren kan få ha kvar lagfarten.

    Under senare år har konflikterna handlat om att statsbyråkratin prövat olika försök att stoppa markägarens rätt att bruka skogen utan att staten betalar ersättning. Ett par exempel är artskydd och nyckelbiotoper. Den tekniken dömer utredningen nu ut på goda grunder. De har inget författningsmässigt stöd. Skogsutredningens lanserar därför en nygammal ide. Staten skall genom olika planeringsinstrument bestämma hur marken får utnyttjas och därmed kunna styra utan att betala ersättning för ingreppen. Gamla exempel är "Fysiska Riksplaneringen" från 70-talet som lades ner när Riksdagen insåg att den skulle innebära en gigantisk byråkrati som skulle styras av Planverket och länsstyrelserna. Strandskyddet är ett annat exempel som har blivit ett jätteproblem för landsbygden. Nu föreslås en avveckling även om den inte är tillräckligt långtgående.

    Det nya planeringsinstrumentet heter "Grön infrastruktur" i kombination med miljöprövningar av olika slag. Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att utveckla systemet. Riksdagen har stoppat det med kravet att konsekvenserna för jord och skogsbruk inte är utredda. I Skogsutredningen förs förslaget fram igen bl a som samverkan över ägandegränser. Men systemet kan mycket väl bli ett nytt strandskyddsliknande system som tar över förfoganderätten över skogen på samma sätt som strandskyddet tagit över förfoganderätten över stora delar av landsbygden.

    Om man vill stärka skogsägarens möjligheter att hävda sin äganderätt bör de förslagen avvisas liksom förslagen att inrätta fristående grupper för skogsprogram. De påminner om uppläggningen av älgförvaltningen som har inneburit att skogsägarna har mist kontrollen över viltstammarna och äganderätten till jakten med årliga miljardkostnader som följd. Till saken hör att älgförvaltningen infördes med stöd av LRF och Södra som har en svaghet för kollektiva lösningar där de kan få en roll. Vi får hoppas att Riksdagen har bättre omdöme denna gång och avvisar förslaget.

    Utredaren vill ge regeringen och statsbyråkratin ett tydligare ansvar för skogen genom att förse dem med nya planeringsinstrument och kravmöjligheter. Det är inget som stärker skogsägarens äganderätt snarare tvärtom. Om uppgörelsen mellan januaripartierna skall uppfyllas bör utredarens förslag avvisas. Sverige skall styras av lagar beslutade i Riksdagen inte av allmänna råd, planer och beslut fattade av ansvarsbefriade statstjänstemän.

Forskare: Information om vaccin riskerar minska social distansering

Forskare: Information om vaccin riskerar minska social distansering

DEBATT. När vaccinationsprogrammet fortskrider och slutet på pandemin känns närmare, riskerar åtgärder som bygger på frivillig social distansering bli mindre effektiva. Strikta restriktioner kan krävas tills att vaccinen på allvar nått ut, skriver fyra forskare.