Universitetslärarna måste bli bättre pedagoger

Kunskapsnationen kräver förändrad högskola. Vad kan göras för att stärka kunskapsnationen Sverige? Rektorerna för landets universitet och högskolor anser att nyckeln är frihet och autonomi för lärosätena.

Med frihet kommer ansvar

Som anhängare av akademisk frihet och kollegialt ansvarstagande är jag positiv till att staten inte bestämmer mer än nödvändigt över lärosätenas verksamhet. Jag vill däremot betona att priset man betalar för ökad frihet är ökat ansvar, och det är uppenbart att vissa delar av den svenska högskolesektorn inte har tagit det här ansvaret. Det handlar om hur lärosätena arbetar med utbildningskvalitet och mer specifikt frågan om högskolepedagogik.

Efter att Autonomireformen genomfördes 2011 ställs det inte längre lagkrav på att lärare ska genomgå högskolepedagogisk utbildning. Lärosätena sätter själva ramarna för lärarnas pedagogiska skicklighet. Då togs det fram vägledande sektorsövergripande rekommendationer för behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning för lärare i högskolan.

Ett antal rapporter, bland annat en som SFS publicerade i somras, noterar att flera lärosäten inte följer rekommendationerna för behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning för lärare i högskolan, som bland annat förespråkar minst tio veckors heltidsstudier i högskolepedagogisk utbildning. Tidigare rapporter har också visat att vissa lärosäten inte ställer krav på högskolepedagogisk utbildning för doktorander, trots att de är involverade i undervisning och förväntas undervisa under sin framtida akademiska karriär.

Fokusera på högskolepedagogiken

Högskolepedagogik har länge varit en prioriterad fråga för studenterna. En färsk undersökning från SFS bekräftar att landets studentkårer fortsatt sätter frågan högt på agendan. I undersökningen lyfter studentkårerna fram vikten av högskolepedagogisk utbildning för lärande, studentinflytande i utbildningen, att kursvärderingar används och leder till förbättring och att det finns incitament för pedagogisk meritering för lärare. Ett strukturerat kvalitetsarbete är avgörande för utbildningskvaliteten och deras lärande.

Alla studenter, oavsett lärosäte, förtjänar att undervisas av pedagogiskt kompetenta lärare.

Argumenten för att öka fokuset på högskolepedagogik i högskolan är många och övertygande. För det första är det avgörande för studenternas lärande och framgång. En lärare med pedagogisk skicklighet är bättre rustad att utbilda studenterna i kritiskt tänkande, ämnesmässiga färdigheter och att skapa en engagerande lärmiljö. För det andra är det en fråga om att säkerställa likvärdighet i utbildningen. Alla studenter, oavsett lärosäte, förtjänar att undervisas av pedagogiskt kompetenta lärare. För det tredje handlar det om att lärosätena själva ska ta ansvar för att höja kvaliteten på högre utbildning.

Kompetensutveckla lärarna

Sveriges universitet och högskolor måste därför ompröva sin inställning och upprätta en balans mellan verksamheterna forskning och utbildning, där båda ses som lika viktiga pelare för framgång och vetenskapens bidrag till samhället.

Lärosätena bör:

• Utbilda och kompetensutveckla lärare och doktorander i högskolepedagogik.
• Meritera och skapa incitament för högskolepedagogisk kompetens, samt stärka dess ställning gentemot vetenskaplig kompetens.
• Förbättra arbetet med kursvärderingar genom att ta tillvara på studenternas synpunkter och därefter återkoppla till studenterna.

Även regeringen har en viktig roll att fylla. Regeringen bör:

• Säkerställa att lärosätena har tillräcklig finansiering så att de kan utbilda lärare, forska inom högskolepedagogik, och öka den lärarledda tiden.
• Tillsätta ett regeringsuppdrag för att främja och prioritera högskolepedagogikens utveckling på nationell nivå.

Undervisningsglädje i stället för undervisningsbörda

I Sverige slänger vi oss ofta med fina ord om ”excellens” och ”kunskapsnation”. Jag önskar att vi ställer oss frågan om det verkligen är realistiskt, givet att högre utbildning ständigt nedprioriteras till förmån för forskningen och det nedlåtande begreppet ”undervisningsbördan” frekvent används i högskolans korridorer.

Med frihet kommer ansvar. Om Sveriges lärosäten ska erhålla större autonomi och regeringen vill att svensk utbildning ska vara världsledande gäller det att gå från ord till handling.