Tvinga inte bibliotekarier till angiveri, migrationsministern

Jag heter Anna Troberg och är förbundsordförande för fackförbundet DIK som organiserar landets bibliotekarier. DIK har under flera månader försökt få till ett möte med dig angående förslaget i Tidöavtalet att offentliganställda ska anmäla papperslösa. Då det inte varit möjligt väljer DIK nu i stället att genom detta öppna brev lyfta behovet av vidare dialog.

DIK ser flera allvarliga problem med en anmälningsplikt. Därför frågade vi nyligen våra biblioteksanställda medlemmar hur de ställer sig till förslaget. Svaret blev lika öronbedövande som tydligt. Nio av tio var starkt kritiska. Bara en ynka procent tyckte att förslaget var mycket bra. I samband med frågan fick vi också in många hundra fritextsvar där våra medlemmar tydligt markerade sitt motstånd och förklarade varför.

Det finns flera exempel på angiverisamhällen genom historien.

Förbundet har också följt upp detta med en namninsamling mot förslaget. Över 2 300 personer – de allra flesta bibliotekarier – har skrivit under. Närmare ett tusental har även här lagt ut orden kring varför anmälningsplikten är en mycket dålig idé. Vi har skickat dessa underskrifter och kommentarer till dig tillsammans med detta öppna brev.

Förslaget utmanar det fria samhället

Förslaget om anmälningsplikt för offentliganställda är djupt problematiskt för DIK och våra medlemmar. Det går stick i stäv med medlemmarnas uppdrag och yrkesetik. Det utmanar dessutom det fria, öppna och demokratiska samhället i grunden. Om det vittnar de återkommande frågor som i olika form bubblar upp i fritextsvaren:

Vad gör man när lagarna krockar? Enligt bibliotekslagen ska biblioteksverksamhet vara tillgänglig för alla. Utan undantag. Det innebär att bibliotekarier skulle tvingas välja mellan vilken lag de ska följa och – om man vänder på det – vilken lag de ska bryta mot. I fritextsvaren finns en tydlig fingervisning om vilket val man kommer att göra. ”Biblioteken ska vara till för alla. Hellre blir jag avskedad än anger någon.”

Hur ser en papperslös ut? Många tar också upp praktiska svårigheter och uttrycker ett starkt obehag inför att förslaget om anmälningsplikt också implicit antar att papperslösa ser ut på ett visst sätt som gör dem lätta att identifiera. ”Att rasprofilera och skilja på ’vi’ och ’de’ raserar vårt öppna och demokratiska samhälle, går emot vår etik och är inte det vi valt att arbeta med.”

Ska vi verkligen kasta bort det förtroende vi byggt upp? Andra lyfter det mycket höga förtroende som biblioteken i Sverige åtnjuter bland befolkningen och hur det förtroendet snabbt skulle raseras om anmälningsplikten blir verklighet. ”Sveriges bibliotek lägger mycket hårt arbete på att främja integrationen av nyanlända invandrare. Låt inte en angiverilag rasera år av förtroende och samverkan. Det kommer resultera i segregation.”

Inget angiverisamhälle betraktas med blida ögon

Det finns flera exempel på angiverisamhällen genom historien. Inget av dem betraktas i dag med speciellt blida ögon. Det finns därför ingen anledning att modellera vårt eget samhälle efter dem. Om det är ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle regeringen eftersträvar, så ter det sig ytterst kontraproduktivt att stänga dörren till biblioteket för de mest behövande – det sista fria, öppna och demokratiska rummet som samhället har att erbjuda.

Till syvende och sist kokar frågan om anmälningsplikten ned till vilken typ av samhälle vi vill ha. Sveriges bibliotekarier vill inte ha ett angiverisamhälle. Förslaget om anmälningsplikt är en odemokratisk återvändsgränd. DIK kräver därför att förslaget i sin helhet omedelbart dras tillbaka.