Debatt

Slutreplik: Skogsstyrelsen är svaret skyldig

I praktiken betyder påståendet om att markägarna behöver ha koll på varenda fågel inte något för skogsbruket, om inte Skogsstyrelsen har för avsikt att helt reformera systemet, något som inte har annonserats. Det skriver Gabriel Michanek, Jonas Sandström och Jan Darpö i en slutreplik.

”Den svenska rättspraxis som bildats efter Skydda skogen ger heller inte stöd åt slutsatsen om att vi har infört ett bofinksskydd”.
”Den svenska rättspraxis som bildats efter Skydda skogen ger heller inte stöd åt slutsatsen om att vi har infört ett bofinksskydd”. Foto: Dan Hansson/SvD/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Gabriel Michanek, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet
Jonas Sandström, miljöanalysspecialist vid SLU Artdatabanken
Jan Darpö, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet

Först vill vi klargöra att vi är oberoende och opartiska rättsvetare respektive artskyddsspecialister som har arbetat med EU:s naturvårdsregler i många år. Därför blev vi överraskade över påståendet att en 40 år gammal regel i EU-rätten nu ska tolkas som att Sverige har infört ett bofinksskydd och efterlyste det rättsliga stödet för en sådan slutsats. Svaret från Skogsstyrelsen är att ”det framgår av rättspraxis”, en slutsats som vi inte delar.

Läs också

Övertolka inte slutsatser

De uttalanden som görs av EU-domstolen i Bialowieska avser särskilt skyddsvärda arter och bör därför inte övertolkas. I Skydda skogen förklarar domstolen att förbudet mot att avsiktligt döda och förstöra bon gäller alla fåglar. Det har man sagt sedan slutet av 1980-talet, men inte förklarat hur förbudet ska genomföras i förhållande till vardagliga respektive skyddsvärda arter. Då det är en gemensam regel för hela EU är det intressant att se hur kommissionen vägleder och hur andra medlemsstater gör.

Den enda tendens man kan tala om här pekar på att Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner då domstolarna i samtliga fall underkänt myndighetens utredningar om arter känsliga för trakthyggesbruk. 

Den svenska rättspraxis som bildats efter Skydda skogen ger heller inte stöd åt slutsatsen om att vi har infört ett bofinksskydd. Vardagsarter nämns visserligen i de tre avgöranden som kommit från Mark- och miljööverdomstolen sedan våren 2021 – Järnbrott (M 3276-20) och Onsala 1 (M 13672-19) och Onsala 2 (M 13636-19) – och domstolen upprepar uttalandet från Skydda skogen om att förbudet gäller alla fåglar. Men därefter förklarar Mark- och miljööverdomstolen hur förbudet kan tillämpas gentemot vardagliga arter och här räcker det med översiktliga inventeringar och allmänna försiktighetsåtgärder som att sätta upp fågelholkar. Däremot underkänner Mark- och miljööverdomstolen utredningarna om de skyddsvärda fåglarna mindre hackspett och gröngöling.

”Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner”

Som alla jurister känner till kan man inte dra säkra slutsatser om rättsläget av underrättsdomar som inte bekräftas av högre instans. Det finns närmare 15 avgöranden från mark- och miljödomstolarna som kommit efter Skydda skogen. Målen har gällt skyddet av fortplantningsområden och viloplatser för tjäder, lavskrika, fiskgjuse, talltita, duvhök med flera, samtliga arter angivna av Skogsstyrelsen som prioriterade för skydd i skogsbruket. Den enda tendens man kan tala om här pekar på att Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner då domstolarna i samtliga fall underkänt myndighetens utredningar om arter känsliga för trakthyggesbruk.

Mark- och miljööverdomstolens avgöranden som nämndes ovan initierades genom beslut av länsstyrelsen i samråd om olika anläggningar. Vid avverkningsanmälningar är situationen annorlunda och vi förstår inte hur bofinksskyddet skulle kunna bli aktuellt.

Risk att skyddsvärda miljöer avverkas

Skogsstyrelsens automatiska granskningssystem flaggar inte för sådana arter, bara för sådana som är prioriterade för skydd. I praktiken betyder alltså påståendet om att markägarna behöver ha koll på varenda fågel inte något för skogsbruket, om inte Skogsstyrelsen har för avsikt att helt reformera systemet, något som inte har annonserats. Tvärtom gallrar man nu informationen, vilket kan leda till att fler skyddsvärda livsmiljöer avverkas.

Läs tidigare inlägg i debatten

Redovisa vilka utredningar ni stöder er tolkning på

Det är i anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen nu kör en helt egen linje, i frågor där myndigheten tidigare samarbetat och försökt nå samsyn med Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Det skriver representanter för Naturskyddsföreningen, WWF Sverige, Skydda Skogen och Birdlife Sverige i en slutreplik.

Att bara tycka om artskyddet håller inte – vi är trygga med vår tolkning

Att kritisera vår argumentation för att vara för grund utan att själva framföra sakliga och underbyggda argument, gör att resonemanget faller platt. Det skriver Andrea Airosto och Thomas Mårtensson vid Skogsstyrelsen i en replik.

Skogsstyrelsens analys är alltför grund

Den svenska debatten om artskyddet i skogen är för onyanserad och delvis osaklig. Det är beklagligt att EU-domstolen inte gav tydligare svar på några oklara rättsfrågor. Vi menar dock att Skogsstyrelsens analys av EU-rättspraxis och svensk praxis är alltför grund. Det skriver Gabriel Michanek och Jan Darpö, Uppsala universitet, tillsammans med Jonas Sandström, SLU Artdatabanken.

Miljöorganisationer: Fall inte för påtryckningarna från skogsindustrin

Nu trummas det ut att varje koltrast och bofink ska skyddas mot störning och skada från skogsbruk. Frågan är om budskapet är sant? I de domar som Skogsstyrelsen hänvisar till finns mycket begränsat stöd för att individskyddet ska tolkas så strikt som myndigheten håller fast vid i såväl debattartiklar som pressmeddelanden. Det skriver representanter för Naturskyddsföreningen, WWF Sverige, Skydda Skogen och Birdlife Sverige.

 

Nämnda personer

Jan Darpö

Professor emeritus miljörätt Uppsala universitet
jur. dr. (Uppsala uni. 2001)

E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget