Slutreplik: Näringslivet verkar tro att miljölagar och tillståndsprocesser bara är formalia

Vi ser gärna att tillståndsprocesserna förkortas och, om möjligt, förenklas för att snabbare kunna nå miljömålen. Men diskussionen om tillståndsprocesserna måste baseras på sakligt underlag och sättas i ett rimligt sammanhang. Enligt miljöprövningsutredningen (SOU 2022:33), som vi hänvisade till i vår artikel, är den genomsnittliga tiden för få tillstånd till miljöfarlig verksamhet från tiden för ansökan hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation till slutligt beslut av domstol (alltså efter överklagande) runt två år (sidan 566ff).

I domstolarna tar det något längre tid, men med de förslag som läggs av utredningen – som fastställda tidsplaner, förstärkt processledning och ökad avvisning av bristfälliga ansökningar – skulle tiderna kunna förkortas. Därmed kan Sverige klara de tidsramar för förnybar energi som uppställs i EU:s kommande lagstiftning.

Miljölagar skyddar människor och miljö

Kanske tycker IKEM och Svensk näringsliv ändå att processerna är för långa. Kom då ihåg att miljölagarna och tillståndsprocesserna inte bara är formalia. De syftar till att skydda miljön och människors hälsa från bland annat miljöfarliga verksamheter (vilket inte hindrar att lagstiftningen samtidigt tar stor hänsyn till företagens och markägares möjligheter och ekonomi). Med tanke på att miljöfarliga verksamheter ofta bedrivs under flera decennier med tillstånd utan tidsgräns är, som vi påpekade i vår artikel, en tillståndsprocess på ett par år inte särskilt lång.

Visst finns det enskilda processer som har dragit ut onödigt på tiden, och i en del fall bidrar säkert också myndigheternas agerande. Miljöprövningsutredningen pekar emellertid på att många tillståndsprocesser förlängs av bristfälliga ansökningar (detta bekräftas av Nordiska rådets studie om tillståndsprövningar, som publiceras inom kort). Men denna aspekt är inget som Svenskt näringsliv eller IKEM vidgår.

Historien, både i Sverige och utomlands, har lärt oss hur viktigt det är att utreda eventuella risker och negativa effekter innan miljöfarliga verksamheter startar och att kontinuerligt följa upp och granska dessa verksamheter.

Vi menar också att förändringar för att påskynda tillståndsprocesserna bara bör ske om de inte sänker det rättsliga skyddet för miljö, hälsa och hållbarhet; och om de inte tummar på rättigheterna för andra berörda enskilda samt representanter för miljö- och andra intressen att medverka i processen.

Miljöfarliga verksamheter måste granskas

När IKEM argumenterar för snabbare och förenklade prövningsprocesser blir det tydligt med vilken ensidighet organisationen beskriver den egna branschen. Trots att kemikalieindustrin historiskt har orsakat enorma skador på miljö och hälsa, finns ingen sådan reflektion eller medvetenhet i IKEM:s replik. Enligt IKEM sitter kemiindustrin i stället på ”nycklarna till ett hållbart samhälle” och medlemsföretagen ”står redo att göra enorma klimatsatsningar”. Men dessa ”försenas av tröga, oförutsägbara tillståndsprocesser”.

Det är slående att IKEM inte alls berör att all kemikalieindustri också riskerar att få skadliga konsekvenser för miljö och hälsa. Historien, både i Sverige och utomlands, har lärt oss hur viktigt det är att utreda eventuella risker och negativa effekter innan miljöfarliga verksamheter startar och att kontinuerligt följa upp och granska dessa verksamheter.

Branschorganisationerna påstår dystert att de svenska tillståndsprocesserna skulle motverka klimatomställningen. Låt oss därför ge en motbild. Till skillnad från vad som ofta påstås går det till exempel mycket bra för utvecklingen av vindkraft på land i Sverige. Vi är i dag en av Europas ledande exportörer av elektricitet. Enligt Energimyndigheten uppgick svensk årsproduktion av vindel 2022 till 33 TWh, en ökning med 22 procent sedan 2021. Danmark – som gärna används som ledstjärna i den svenska debatten – hade då en årsproduktion på 18,8 TWh. Norge är också stora inom vindkraften och hade en årsproduktion på 16,9 TWh 2022.

Näringslivets beskrivning övertygar inte

Vi kan alltså konstatera att det svenska tillståndssystemet för landbaserad vindkraft har varit effektivt, också i jämförelse med det norska systemet med regeringsprövningar och det danska med flera uppdelade prövningar. I en studie av samtliga vindkraftsbeslut mellan 2014 och 2018 kunde forskare inom PROSPEC dessutom visa att den svenska tillståndsprövningen är robust och rättssäker. Att villkoren kan variera i olika delar av landet beror på att förhållandena på platsen; kommunernas inställning, artskydd, rennäring, och så vidare. Vi har för övrigt inte hört någon kritik mot tillståndsprocesserna avseende Northvolt eller H2 Green Steel, två tungviktare i klimatomställningen. Mot den här bakgrunden övertygar inte näringslivets svepande och negativa beskrivning av det svenska tillståndssystemet.

Vi delar vissa av IKEM:s och Svenskt näringslivs önskemål och vi uppskattar deras uttalade miljöambitioner. Men vi förvånas över hur ensidigt de beskriver företagens inverkan på miljön och tillståndsprocesserna samt hur nedlåtande de beskriver tillsynsmyndigheternas arbete. Miljölagstiftningen och tillståndsprocesserna ska begränsa de skadliga effekterna från miljöfarliga verksamheter och främja verksamheter som bidrar till en hållbar utveckling. De syftar inte till att enbart tillgodose företagens önskemål om snabba processer som alltid leder till tillstånd.