Professorer: Lobbyister och företag sprider myter om svensk miljölagstiftning

Naturskyddsföreningen publicerade i början av maj en rapport med namnet "5 myter om miljöbalken och miljölagarna". Naturskyddsföreningen följde upp rapporten med en debattartikel i DN. I rapporten skriver föreningen att miljöbalken och miljömyndigheterna utsätts för en ogrundad kritik från både politiken och näringslivet. Enligt Naturskyddsföreningen presenterar dessa aktörer falska påståenden om regler, tillståndsprocesser och myndigheter i en ”målmedveten kampanj för att urholka den svenska miljölagstiftningen.”

Mytbildning om tillståndsprocesser

Vi kan varken bekräfta eller utesluta att det föreligger en medveten kampanj i detta syfte. Men utifrån våra egna erfarenheter – efter att ha jobbat med miljöbalken under hela dess existens – menar vi att Naturskyddsföreningen i stort landar rätt i sin kritik. Slutsatserna överensstämmer också med Miljöprövningsutredningens rapport Om prövning och omprövning (SOU 2022:33) under rubriken ”Bakgrund och problembild – vad är myt och vad är sanning?”.

Vi vill också poängtera att vår grundläggande inställning är att man ständigt bör diskutera miljölagarnas effektivitet och konsekvenser vilket innefattar om de är rättvisa för dem som berörs. Men debatten måste föras på sakliga grunder och inte genom myter.

Tydliga exempel på mytbildning är hur prövningarna av Cementas kalkstenstäkt på Gotland 2021 och LKAB:s järnmalmsgruva i Kiruna 2022 beskrevs av de berörda företagen själva, men också av delar av näringslivet, vissa ledarsidor och en del politiker.

Lagstiftningen påstods vara för hård, tillståndsprocesserna för långa och tillsynsmyndigheterna partiska. Cementa med flera fick det att framstå som att det var lagstiftningens och myndigheternas fel att man inte fick tillstånd till kalkbrytningen. I själva verket avvisades ansökan för att bolaget misslyckades med att beskriva miljökonsekvenserna från verksamheten på ett godtagbart sätt. Att LKAB:s ansökan avvisades berodde på att företaget inte hade samrått korrekt med dem som berördes av verksamheten.

Två år ingen lång tillståndsprocess

Även kritiken som riktas mot svenska miljöprövningar för att de skulle vara så långsamma är i stora delar felaktig. Visst finns det exempel på utdragna processer, men varken Cementamålet eller LKAB-målet är representativt. Även vi ser förstås gärna att tillståndsprocesserna blir snabbare, inte minst för att kunna nå klimatmålen. Men det får inte ske på miljö- eller hälsoskyddets bekostnad. Verksamheterna ska ofta bedrivas i flera decennier och i det perspektivet är en tillståndsprocess på ett till två år inte särskilt lång.

Slutligen menar vi att det upprepade och kategoriska påståendet om aktivistiska miljömyndigheter är en myt. Myndigheterna gör sällan mer än vad lagen kräver av dem för att bevaka miljöskyddet. Det finns dock exempel på myndigheter som inte uppfyller sitt uppdrag att skydda miljön.

Okritiskt om så kallad aktivism

Skogsbranschen har länge drivit en kampanj mot en påstådd ”överimplementering” av EU:s naturvårdsdirektiv. Vintern 2022 fick den ett förbluffande stöd av Skogsstyrelsen som påstod att den svenska regleringen medförde att vi ”verkligen måste ge varje fågel ett skydd på individnivå”, även om det bara gäller enstaka koltrastar eller bofinkar. Det var ett grundlöst påstående, men det fick politiken att snabbt lova att reglerna skulle anpassas efter branschens önskemål.

Även kritiken som riktas mot svenska miljöprövningar för att de skulle vara så långsamma är i stora delar felaktig.

Dessvärre hänger vissa medier på. Ett flagrant exempel är tidskriften Fokus temanummer (nr 17/22) om ”aktivistiska myndigheter” där LRF – en av de mest aktiva lobbyisterna i ”bofinkskampanjen” – gavs stort utrymme. Temanumret var okritiskt, och på direkt fråga kunde chefredaktören inte belägga påståendet om ”aktivism”. Vår bild är likväl att seriösa svenska medier gör ett bra jobb i sin rapportering om klimat och miljö. Det är särskilt viktigt i tider av fejkade nyheter och osaklig mytbildning.