Skattefria stipendier legitimerar svart arbetskraft på våra lärosäten

Forskare med stipendier är inte anställda och de faller helt utanför sociala trygghetssystem. Något som är vanligt på våra lärosäten, med myndigheters godkännande. Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, anser att användandet av skattefria stipendier i praktiken är ett sätt att legitimera svart arbetskraft vid våra lärosäten där den absoluta majoriteten är statliga myndigheter.

I ljuset av den senaste tidens konflikter vid företag som saknar kollektivavtal är det viktigt att det tas upp igen. Detta är inte förenligt med moderna förhållanden på arbetsmarknaden och bruket av stipendier istället för anställningar på våra lärosäten måste upphöra.

Stor besvikelse

Det är helt oacceptabel myndighetsinställning att stödja bruket av stipendier. Samtidigt har den nyligen till regeringen överlämnade utredningen Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst adresserat frågan om stipendier till forskare och doktorander. Utredningen föreslår att statliga stipendier till konstnärer ska kunna ligga till grund för en sjukpenninggrundande inkomst, SGI, som skulle leda till att denna grupp får rätt till exempelvis sjukpenning och föräldrapenning. Det är en bra tanke, men här handlar det inte om att skruva på stipendiaternas villkor, utan att faktiskt anställa forskare.

SULF konstaterar med stor besvikelse att utredningen inte lämnar något förslag som ger doktorander och forskare med stipendium samma förmåner som konstnärer. Förbundets uppfattning är att det inte ska vara tillåtet att betala ut stipendier till doktorander och forskare om stipendiet ges istället för en anställning. Så länge systemet med stipendier finns kvar anser vi att åtminstone dessa forskare ges samma förmåner som nu föreslås komma konstnärer till del.

Vi anser att utredningen grovt har felbedömt behovet av ett utökat skydd

I utredningen framhålls också att det finns ett allmänintresse att även andra än konstnärer får ett bättre socialförsäkringsskydd. Sulf anser att personer som arbetar med forskning vid våra lärosäten och som har stipendium också utgör en sådan grupp. Forskning, även den som utförs av stipendiater, har stor betydelse för samhällets utveckling.

Grov felbedömning av behovet

Vi anser att utredningen grovt har felbedömt behovet av ett utökat skydd vad gäller socialförsäkringar för de forskare på våra lärosäten som inte har en anställning utan får ett skattefritt stipendium. Vi uppmanar att regeringen tar tillfället i akt och förstärker skyddet för forskare och doktorander, i första hand genom att förbjuda skattefria stipendier och i väntan på att detta genomförs ge dessa personer samma villkor som föreslås gälla för konstnärer.

Regeringar med olika färg har, steg för steg, verkat för att begränsa möjligheten att använda stipendier som finansiering för doktorander. I dag är det, vid statliga lärosäten, som huvudregel i de allra flesta fall endast tillåtet att använda stipendier under högst ett år. Sulf välkomnar den utvecklingen även om vi anser att utrymmet att använda stipendier för doktorander helt ska tas bort. De motiv som används för att här begränsa användningen av stipendier är främst att man velat tillförsäkra doktorander en tillgång till socialförsäkringssystemet och andra förmåner förknippade med en anställning. Avsikten har också varit att öka jämställdheten och locka fler kvinnor till en karriär inom forskningen.

Många har inte tillgång till ett socialt skyddsnät

Visserligen är det 93 procent av doktoranderna som finansieras genom en anställning vid eller utanför ett lärosäte. Men det är fortfarande för många som inte har tillgång till ett socialt skyddsnät vid sjukdom eller föräldraledighet eftersom de har stipendium, inte anställning. Det är helt oacceptabelt i ett modernt samhälle.

Paradoxalt nog används stipendier i ännu högre utsträckning för personer som redan tagit doktorsexamen men som fortsätter arbeta med forskning på våra lärosäten. Konsekvensen blir att många som under sin tid som doktorand hade ett socialt skyddsnät förlorar det helt när de tagit sin doktorsexamen. Enligt en undersökning från tidningen Universitetsläraren hade 20 procent av alla postdoktorer (meriteringssteget närmast efter doktorsexamen), stipendier år 2020. Denna stora grupp av forskare är därmed utestängda från såväl det sociala trygghetsnätet som det arbetsrättsliga regelverket. Det finns inget som talar för att de är färre i dag.

De bästa stannar inte

Det finns många skäl att inte använda stipendier för personer som arbetar med forskning. Till att börja med är det inte ett sätt att locka de bästa att stanna kvar inom akademin. Många av dessa personer väljer i stället att söka sig till andra verksamheter där de kan ges en trygg anställning. Stipendier motverkar också jämställdhet då den period där man verkar som postdoktor ofta sammanfaller med den tid man bildar familj och vi vet alla att kvinnor tar ut majoriteten av föräldraledigheten.

Med ett stipendium tjänar man inte heller in någon pension

Användandet av stipendier sänder också signaler om att arbete med forskning inte är ett riktigt arbete samtidigt som det är svårt för stipendiater att förstå varför de ska ha sämre villkor än de kollegor som har en anställning när de utför samma arbete vid samma arbetsplats eller varför de plötsligt ska förlora det sociala skyddsnät de hade när de var doktorander.

Utredningen landar i att det inte är ett så stort problem för forskare utifrån att stipendier inte utges under lika lång tid som för konstnärer. Sulf anser att detta är ett undermåligt argument. En postdoktor har vanligen ett stipendium under minst två år och förlorar därigenom sin SGI och står sedan helt utan möjlighet att få ersättning vid exempelvis föräldraledighet eller sjukdom. Med ett stipendium tjänar man inte heller in någon pension. Stipendier ger heller inte rätt till arbetslöshetsersättning eller alla de goda villkor vi förhandlat fram i kollektivavtal.

Ett allmänintresse

Goda villkor för forskare är i högsta grad ett allmänintresse. Utan forskning kan samhället inte utvecklas och viktiga samhällsproblem kan inte lösas. För att åstadkomma god forskning krävs det att lärosätena kan attrahera och behålla de bästa förmågorna. Det kan inte uppnås genom att erbjuda stipendier med undermåliga villkor. Sulf anser därför att stipendier inte ska vara tillåtna som ersättning för anställning.

Sulf kräver:

• Att regeringen tillser att stipendier för doktorander och forskare förbjuds och ersätts med anställningar
• Att regeringen i avvaktan på att ett sådant förbud träder i kraft ger forskare och doktorander samma sociala skydd som konstnärer föreslås få tillgång till
• Att regeringen ger Universitetskanslersämbetet i uppdrag att kartlägga användningen av stipendier inom högskolan och vilka konsekvenser det har för såväl individerna som verksamheten vid våra lärosäten