SD visar att antidiskrimineringsarbetet behövs mer än någonsin

Så länge kvinnor utsätts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen, homosexuella får utstå hat i kommentarsfältet på sociala medier eller någon sorteras bort i en jobb- eller bostadsannons på grund av personens efternamn. Så länge det här är verkligheten behövs en stark diskrimineringslagstiftning men utvecklingen i länder med konservativa regeringar är en annan. Den utvecklingen kan EU nu bromsa.

Arbetet mot diskriminering kan och ska aldrig sluta.

Carina Ohlsson
EU-parlamentariker (S)

I ett par månaders tid har jag arbetat med en ny EU-lagstiftning som ska bidra till arbetet mot diskriminering i EU och den här veckan går vi in i förhandlingar med rådet där ländernas ministrar sitter. Det är en lagstiftning som skulle ge förutsättningar för organisationer och myndigheter att stärka sitt arbete mot diskriminering. Det behövs mer än någonsin.

SD vill avskaffa diskrimineringslagen

Sverigedemokraterna har under året presenterat flera politiska förslag som bygger på att ta bort Sveriges arbete med antidiskriminering och mot rasism. Det handlar om att de vill ta bort diskrimineringsgrunderna, avskaffa diskrimineringslagen och ta bort stöd som går till organisationer som arbetar mot rasism. Anledningen? I Sverige har vi enligt dem inga problem med diskriminering och rasism trots att deras politik går ut på att ställa grupper mot varandra.

Det är dock inte bara SD som vi ser den här typen av politik ifrån. När konservativa och högerextrema kommer till makten runt om i Europa är det just den här typen av lagstiftningar och resurser som plockas bort. Stöd till kvinnoorganisationer plockas bort, HBTQ-fria zoner införs och premiärministrar uttalar sig om att befolkningen inte ska ”rasblanda sig” med vissa folkgrupper. Utvecklingen går helt klart åt fel håll.

Frågan måste ständigt finnas på dagordningen

Arbetet mot diskriminering kan och ska aldrig sluta. Det är precis som arbetet med demokrati, enda sättet att upprätthålla vunna segrar och utveckla kommande är att ständigt ha frågan på dagordningen.

I Sverige upplever allt för många diskriminering i vardagen. Det rör sig om kommentarer, pikar och trakasserier på arbetsplatsen, på bussen eller i kommentarsfältet på sociala medier. Men det är också en strukturell diskriminering som återkommer vid arbetsgivarens sortering av jobbannonser, möjligheterna att få ett hyreskontrakt eller risken att utsättas för vålds- eller hatbrott. Vi vet att det här existerar och många politiker vill göra mer för att komma åt problemet, men långt ifrån alla.

EU måste sätta ner foten

För oss socialdemokrater är det självklart att stå upp för alla människors lika värde. Det ska inte spela någon roll vart du kommer ifrån, vilket kön du har, vilken religion du utövar (eller inte utövar) eller vilka kläder du har på dig. Du ska oavsett behandlas med respekt och ges jämlika och jämställda förutsättningar till att leva ett bra liv. Verkligheten ser dock inte ut så, men det om något borde vara en anledning till att inte sluta arbeta för det.

EU-lagstiftningen som nu är uppe på bordet och som jag förhandlar kommer att kräva att länder har ett arbete för att motverka diskriminering och dessutom sätta ett antal grundläggande kriterier för hur det arbetet ska ske. Både i form av myndighet eller liknande instans som ansvarar för arbetet samt tillhörande långsiktiga resurser.

Det är en viktig motpol mot den utveckling vi ser i delar av Europa och så även Sverige när konservativa och högerextrema kommer till makten. Det är tydligt att EU behöver sätta ner foten för antidiskriminering, det behövs!