S: Pehrson och Carlson på delad förstaplats som regeringens lataste ministrar

Sverige är i en lågkonjunktur, vi ser hur varslen tilltar och hur konkurserna når väldigt höga nivåer. Under 2023 års sista kvartal varslades nästan 19 000 svenskar om uppsägning, en ökning på över 40 procent jämfört med samma period året innan. Absolut flest varsel blev det inom byggbranschen, totalt ökade antalet varslade byggarbetare med 154 procent under året. Trots detta har regeringen skurit ner på jobb- och utbildningspolitiken. De har också låtit byggsektorn haverera genom att slopa investeringsstödet. Regeringens passivitet gör Sverige både fattigare och farligare.

Regeringen sviker

Vi ser nu hur fack och arbetsgivare, när regeringen sviker, själva agerar för att rädda svenska jobb. Den hårt drabbade träindustrin aktiverar ett eget ”korttidsavtal utan statligt stöd” som ett sätt att hantera konsekvenserna av den byggkris som regeringen har orsakat. Systemet liknar det vi socialdemokrater fick på plats under pandemin, men utan statlig inblandning. Det är ett styrkebesked som visar på parternas förmåga att ta ansvar för svenska jobb.

Under de två senaste mandatperioderna, då vårt land har haft socialdemokratiskt ledda regeringar, så påbörjades i genomsnitt 60 000 bostäder per år. Det är ungefär på den nivå vad gäller behovet av nya bostäder fram till år 2030 som Boverket då prognosticerade. Under åren 2007-2014, då Sverige hade moderatledda regeringar, så påbörjades endast cirka 25 000 bostäder per år. Historien upprepar sig ofta och nu ser vi ett tvärstopp för bostadsbyggandet. Igen.

Regeringens passivitet gör Sverige både fattigare och farligare.

Investeringsstödet för byggandet av hyresrätter som vi fick på plats 2016 beviljades för omkring 60 000 bostäder med cirka 1 500 kronor i lägre månadshyra jämfört med annan nyproduktion. Investeringsstödet avskaffades av högermajoriteten i riksdagen. Detta utan att ersätta stödet med några andra åtgärder. Byggkrisen hade sannolikt kunnat undvikas med en annan politik.

Skattesänkningar går före jobbsatsningar

Regeringens jobbpolitik är ytterligare ett tragiskt kapitel. Sedan Johan Pehrson (L) tillträdde som arbetsmarknadsminister har inget annat än avvecklingar stått på agendan. Jobbinsatserna har kastats under bussen i syfte att bekosta skattesänkningar på plastpåsar och snus. Vi socialdemokrater är långt ifrån ensamma om att vara kritiska. Både LO och Svenskt Näringsliv har återkommande stuckit hål på Pehrsons luftslott till jobbpolitik.

Att ekonomin kärvar till följd av en skakig omvärld är förstås i grunden inget som regeringen rår på. Däremot finns det en hel del som regeringen faktiskt kan göra. Att införa någon form av stöd/stimulans för att få igång byggandet och att satsa på jobb- och utbildningspolitiken för att stärka arbetsmarknaden är två uppenbara åtgärder. Men när vi föreslår att öka byggandet, stärka hushållen och rusta människor för jobb slår regeringen dövörat till.

Vad än värre är, det finns en avsaknad av konkreta förslag från såväl arbetsmarknads- som bostadsministern. Vid en rangordning av regeringens lataste ministrar torde dessa två herrar ligga i topp, vilket vi är de första att beklaga.