Regeringen når inte hela vägen fram kring artskyddet

Regeringen beslutade i juni att ändra den kritiserade artskyddsförordningen. Artskyddsförordningen har tidigare inneburit att alla fågelarter haft ett lika strikt skydd som de allra mest sällsynta arterna i Sverige. Genom förändringen kommer skogsägare förhoppningsvis inte längre hindras från att bruka sin skog när det förekommer vanliga fåglar som inte påverkas nämnvärt av skogsbruk.

Fler åtgärder behövs

Även om en förordningsändring är ett välkommet steg på vägen, så är det för tidigt för politiken att slappna av. Det behövs fler åtgärder för att komma tillrätta med de mycket omfattande problem som finns kring dagens artskydds- och ersättningsregler.

Det är inte rimligt att enskilda skogsägare behöver göra omfattande och dyra utredningar om artförekomster.

Utan en helhetslösning kommer landets skogsägare fortsatt befinna sig i en osäker situation. Vi uppmanar regeringen att agera skyndsamt och att säkerställa att alla åtgärder genomförs.

1. Skilj fridlysning från pågående markanvändning

Särskilj de nationella fridlysningsbestämmelserna så att de inte omfattar pågående markanvändning, såsom skogsbruk. Att en blomma är fridlyst, och därför inte bör plockas, bör inte begränsa möjligheterna att fortsätta med skogsbruk i en skog som brukats i århundraden. Så var aldrig artskyddsförordningen tänkt att användas.

2. Staten bör utreda artförekomster

Naturvårdsverket bör tillsammans med Skogsstyrelsen i sitt uppdrag tydliggöra att det är staten, inte skogsägaren, som har utredningsansvaret gällande förekomster av arter i skogen. Det är inte rimligt att enskilda skogsägare behöver göra omfattande och dyra utredningar om artförekomster för att eventuellt få bruka en skog som brukats i generationer. Detta förtydligande behöver komma på plats före 2023.

3. Erbjud skogsägarna formellt skydd

Formellt skydd bör alltid erbjudas skogsägare vars skogsbruk hindras av artskydd. Den som idag hindras att bruka sin skog hänvisas till att stämma staten i domstol för att få den ersättning man har rätt till enligt grundlagen. Trots att skogsägaren idag har rätt till ersättning, så behöver hanteringen förtydligas i miljöbalken.

Genom att tillämpa formellt skydd i stället skulle artskyddet bli mer rättssäkert, många och kostsamma domstolsprocesser undvikas och det skulle bli tydligare vilka rättigheter markägare och staten har i framtiden.

4. Inför flexibla skyddsformer

Dagens skyddsformer är inte anpassade för artskyddet eftersom de gäller för all framtid. Skyddet måste i möjligaste mån kunna kombineras med brukande och kunna tidsbegränsas eftersom arter kan flytta på sig oberoende av markanvändningen, till största samhällsekonomiska nytta.

Även här är det viktigt att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen skyndsamt enas om ett förslag som kan vara attraktivt för landets skogsägare.

En helhetslösning är nödvändig

Vi skogsägare har ett ansvar att värna och utveckla den biologiska mångfalden samt hotade arters livsmiljöer. Vi har även ett ansvar att sköta om och bruka våra skogar för klimatet och landsbygdens ekonomi. Det som förenar oss är önskan att lämna våra skogar i ett bättre skick till nästa generation.

Politikens uppgift är att säkerställa att dessa mål kan kombineras. Det går tyvärr inte med dagens regler och därför behöver vi en helhetslösning på artskyddsfrågan.