Professor: Akademin måste stiga fram för en ny skogspolitik

REPLIK. Dagens politiker klarar inte att på egen hand genomföra de grundläggande förändringar av skogspolitiken som krävs. Akademin behöver hjälpa politikerna genom att ta fram en stor karta med olika handlingsvägar för politiken, skriver professor Sten B Nilsson.

Sten B Nilsson
Internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike


Erland Mårald och Camilla Sandstöms debattartikel (18/2) i Altinget är alldeles utmärkt. De kräver att politikerna kommer ut på banan och formar en ny skogspolitik. Författarna säger att det krävs att politikerna är beredda att lyssna, tänka om och genomföra grundläggande förändringar av skogspolitiken.

Ett nyliberalt samhällskontraktet

Författarna understryker att den höga konfliktnivån inom skogsbruket och skogsdebatten förebådar en omstöpning av skogspolitiken. Man konstaterar att det tredje skogliga nyliberala samhällskontraktet från 1993 har upphört att fungera.

De hävdar också att ett fjärde skogligt samhällskontrakt måste tillskapas genom en ny skogspolitik för att lösa de svåra låsningar som finns i dagens skogspolitik. Författarnas skrivning om detta är nästan lyrik: "fakta instuvade i åtskilda normativa ekokammare i vars ytterkanter det även frodas falska fakta och alltmer oförsonliga positioner". De konstaterar att det nationella skogsprogrammet hade potentialen att kunna hantera konflikterna och en ny skogspolitik men att processen gick i baklås på grund av förutbestämda mål, toppstyrning och gynnade resursstarka intressenter.

Vart vill vi i stället?

Jag delar deras analys. Men nu krävs det en vision om vart vi vill i stället – vad det fjärde samhällskontraktet ska innehålla. Den framtidsbilden måste utgå från ett helhetskoncept och den avgörande frågan är om hur denna framtidsbild kan tas fram.

Den intensiva debatten om den svenska skogsbruksmodellen har givit skogsbruksmodellen och frågan om skogsforskningens obundenhet i dess inriktning rejäla imageförluster både nationellt och internationellt. Vi har nog aldrig haft en sådan brist på en kollektiv vision om skogspolitiken som vi har i dag. Därför är Mårald och Sandströms krav på att politikerna kommer ut på banan och formar en ny skogspolitik en logisk slutsats.

Politikerna behöver hjälp

Det politiska intresset verkar nu finnas. Man tycks ha kommit till insikten att vi kommit till vägs ände och ett rejält omtag behövs. Men jag tror inte att dagens politiker klarar av att på egen hand genomföra de grundläggande förändringar av skogspolitiken som krävs. Det finns lika många hårt låsta "normativa ekokammare" inom politiken som inom näringen. Dessutom ökar komplexiteten av problemen dag för dag. Men det är ju politikerna som ska bestämma skogspolitiken så de behöver hjälp på traven.

Det som krävs är att vi i skogsbruket gör både yttre och inre omställningar. Yttre omställning är till exempel ändrad skogsskötsel och inre omställning är ändrad världsbild, ändrade värderingar, ändrade tankesätt, ändrade övertygelser men även kognitiva förmågor.

Man kan också tala om en mental transformation. Jag ser faktiskt ingen tillstymmelse till beredskap för dessa inre förändringar varken hos de politiska partierna eller skogsnäringens representanter.

Samhällsperspektivet avgörande

En ny skogspolitik måste utgå ifrån skog och skogsbruk i ett samhällsperspektiv och vilka värden skogen ska leverera i framtiden samt hur skogspolitiken ska utformas så att Sverige lever upp till de globala utvecklingsmålen i Agenda 2030. Det förefaller som att Skogforsk redan börjat tänka i dessa tankebanor.

Den viktigaste frågan är att anamma en helhetssyn och ett systemperspektiv som gör det möjligt att hantera dessa frågor. Det kräver nya laguppställningar med mycket social forskning och inte bara naturvetenskaplig forskning. Delvis är de gamla laguppställningarna förbrukade men det behövs också nya kompetenser som inte funnits med i bilden tidigare.

Politikerna behöver en karta med denna helhetssyn, men akademin – i vid bemärkelse – har hittills endast levererat ett stort antal mindre kartor över osammanhängande delar av den stora kartan.

Forskarna måste rita en karta

Därför uppmanar jag akademin att producera den stora karta med olika handlingsvägar för politiken. I den vida akademin ingår SLU som helhet, andra forskande organisationer inom skogsbruk och skogsnäring, finansiärer som Formas och Mistra samt KSLA som helhet (alltså inte bara skogsavdelningen). En möjlighet kan vara att KSLA arrangerar dialogmöten med och om hur den vidare akademin skall kunna leverera den behövliga större kartan.

Skogsutredningen är nu ute på remiss. När utredningen kom var det ett av som förslagen tycktes ha allmänt gillande, det om en omorganisation av det nationella skogsprogrammet med nya mandat och en fristående nationell samordnare. Så det verkar troligt att det förslaget kommer att gå igenom. Då kan KSLA:s dialogmöten användas som ingångsvärden i det nationella skogsprogrammet för att forma underlag till en ny skogspolitik.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
30/4
2021

Forrige artikel Fi: Inrätta en haverikommission om mäns våld mot kvinnor Fi: Inrätta en haverikommission om mäns våld mot kvinnor Næste artikel Debatt: Elvägar visar sig vara ett sidospår Debatt: Elvägar visar sig vara ett sidospår
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Skogsproduktionen har aldrig varit högre, andelen skyddad skog slår rekord tack vare frihetsmodellen.

    Ytterligare en professor kräver att politikerna skall träda fram och forma en ny skogspolitik. Problemet för politikerna är att ingen har talat om vad det är för fel på "Riksdagens frihetsmodell" eller vad som skall uppnås med en ny politik. De tre professorerna pratar runt men budskapet är tunt. Sanningen är ju att skogsproduktionen aldrig varit större och att andelen skyddad skog slår rekord, 14 % formellt skyddad 30% om all skog räknas som skyddas av bl a skogsvårdslagen och 58% om vi tar in frivilligt skyddad skog mm och räknar som andra EU-länder. Kommer det bättre förslag om 100 gamla professorer och centralbyråkrater tänker till? Det är tveksamt, det är ju de som har varit med och format den nuvarande framgångsrika frihetsmodellen.

    Frihetsmodellen fungerar alldeles utmärkt. Bättre miljöhänsyn kan konstateras. De befriade små skogsägarna levererar mycket bättre än statens egen skogsförvaltning och skogsbolagens förvaltning. Kanske beror det på att skogsindustrin, FSC och WWF inte förstod vad en nyckelbiotop var och att den fordrade skötsel.

    När frihetsmodellen infördes och skogsvårdslagen avreglerades konstaterades efter 10 år en klar förbättring av miljöhänsynen medan älgförvaltningen som inte avreglerades konstaterades bara orsaka problem. Det beror på att de enskilda skogsägarna har mycket större kunskaper om praktiskt skogsbruk och hur det kan utvecklas i miljövänlig riktning än de ansvarsbefriade tjänstemännen i länsstyrelser och Naturvårdsverket. Där har staten ett verkligt problem.

    Varför är då samtalsklimatet dåligt när allt går så bra. Förmodligen därför att de ansvarsbefriade statstjänstemännen och lobbyisterna tycker det är tråkigt när allt går bra. Därför har de startat en laglös myndighetsutövning och därvid utnyttjat artskyddet, nyckelbiotoperna och älgförvaltningen för sina angrepp på skogsägarna. Laglöshet och förstörelse av skogsägarnas egendom är inget som uppskattas av skogsägarna. Nu måste Riksdagen se till att statsbyråkratin efterlever gällande lagar och inte hittar på fler egna. Mer behövs inte för att samtalsklimatet skall bli bättre. Ännu bättre blir det om Skogsindustrierna förstår att nyckelbiotoperna är historia och blåser av sin stolliga bojkott. Lite studier i avtalsrätt skulle heller inte skada.

    Men frihetsmodellen kan förbättras. En given åtgärd är att skogsägaren som har hela ansvaret för sin fastighet också skall ha hela inflytandet över fastighetens skötsel. En fortsatt avreglering är vägen framåt. Avreglera älgförvaltningen och inför allmän jakttid. Avreglera ädellövlagen så att inte skogsägaren får sin skog konfiskerad om han vill odla ädellöv.

    Vad är det som skall åstadkommas med det s k skogsprogrammet , kan programgrupperna fatta beslut med rättsverkan. är de myndigheter, vem har ansvaret för eventuella beslut? Vad skall det s k skogsprogrammet åstadkomma som en myndighet inte kan åstadkomma?

    Hela uppläggning påminner om uppläggningen av älgförvaltningen. Den kom till för att försvåra för markägaren att hävda sin äganderätt till jakten och driva igenom en mycket högre älgstam utan att någon skall kunna ställas till ansvar. Men det är länsstyrelsen och Naturvårdsverket som har ansvaret , det är ju de som fattar besluten. När jag försökte få svar av Länsstyrelsen i Västra Götaland om vem som har ansvaret vägrade länsstyrelsen att svara. Naturvårdsverket meddelade att det bara svarar på frågor om det åläggs det av domstol.

    Syftet med det sk skogsprogrammet är ytterst oklart men avsikten är förmodligen att försöka underminera skogsägarens rätt att bestämma hur den egna skogen skall skötas precis som älgförvaltningen syftar till att ta ifrån markägaren rätten att bestämma över jakten. Det har fått katastrofala konsekvenser. Länsstyrelsernas älgförvaltning orsakar att planteringar förstörs varefter Skogsstyrelsen ålägger skogsägaren att återställa dem.

    Det behövs många klarlägganden av vad det s k skogsprogrammet skall åstadkomma och vem som har ansvaret. Centerpartiet och Riksdagen bör inte sjösätta nya projekt med oklara avsikter, mål och ansvarsförhållanden. Det räcker med röran i artskyddet, nyckelbiotoperna och älgförvaltningen. Kanske kan de 100 professorerna i akademin reda ut oklarheterna i det s k skogsprogrammet?

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Ändra inte för mycket!

    Tycker man överdriver problemen. Hittills funkar det bra i stort. Sverige har fortfarande en livskraftig skogsnäring. Det är svårt att tro att detta inte kommer att behövas mer under avvecklingen av fossileran. Visserligen räkar Skogsbruket ut för restriktioner, men de drabbar nog bara en ganska liten del. Problemet är misstänksamheten mot vad som är på gång. Det är ett värre problem en de faktiska restriktionerna. Jag tror inte man skall tro att den polariserade debatten försvinner och det blir större samsyn om man gör ändringar. Men nog kan statsmakterna agera så att polariseringen inte förstärks. Forskarna och universiteten leverar pusselbitar men knappast helheten och delvis överdrivna ensidiga pusselbitar. Synpunkterna i artiklar från Nilsson, Mårild och Sandström är ganska diffusa beträffande vilka ändringarna skulle vara, vilket talar mot att skapa ny skogspolitik. Ganska mycket får lämnas åt marknadskrafterna. Statsmakter och myndigheter bör undvika detaljstyrning. Viljan att få politikerna att bestämma är en av drivfjädrarna till polariseringen och den begränsade kreativa dialogen. Försök med nydanande skogsprogram har inte löst upp knutarna.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Skogspolitikens utgångspunkt är enligt samarbetsavtalet att skogsägarens ställning mot myndigheterna skall stärkas.

    Dag Lindgren har rätt när han framhåller att den politiska modellen för skogspolitiken inte behöver ändras. Professorerna verkar inte ha noterat att utgångspunkten för regeringens och samarbetspartiernas skogspolitik är att skogsägarens ställning skall stärkas bl a inom äganderätten.

    Att statsbyråkraterna i regeringskansliet kidnappade skogsutredningen och skrev ihop 1300 sidor med förslag på nya regleringar ändrar inte det. Det är politikerna i regering och Riksdag som bestämmer. De flesta förslagen i utredningen, förutom avregistreringen av nyckelbiotoperna är inte aktuella att genomföra om skogsägarens ställning skall stärkas.

    Riksdagens frihetsmodell passar väl in i en utveckling av mer frihet för skogsägaren. Jag har i den tidigare artikeln pekat på olika förslag. En fortsatt avreglering är nödvändig.

    Men hur skall skogsägarens ställning stärkas? Några svar får man genom att granska hur den har försämrats. Mycket förklaras genom en granskning av hur olika riksdagsbeslut ser ut och syftet med detta.

    Minoritetsregerandet med S har lett till att regeringen har utvecklat en strategi för att undvika politiska avgöranden i Riksdagen. Där skulle man behöva rätta sig efter de borgerliga partiernas syn på äganderätten. Därför har man utformat allt mer av politiken på ett sådant sätt att Riksdagen bara får fatta beslut om allmänna mål inom ett visst område.

    Regeringen och myndigheterna får därefter i uppdrag att utforma de "närmare bestämmelserna" viket de gör genom förordningar och allmänna råd. De besluten sker utan Riksdagens inblandning och möjliggör tolkningar som Riksdagen aldrig skulle gå med på. Om någon verksledning inte är "pålitlig" vid ett regeringsskifte byter regeringen ut styrelsen. Regeringen sitter också på utnämningarna i verksledningen.

    Dessa tekniker ligger bakom det angrepp statsbyråkratin genomförde på skogsägarna med hjälp av oklara artskyddsbestämmelser och den olagliga nyckelbiotopsregistreringen. Men denna teknik ligger också bakom myndigheternas manipulering av strandskyddet och älgförvaltningen. Ny kandidat är förslagen om "grön infrastruktur". När Riksdagen väl godkänt en "mild" variant tar myndigheterna över och skärper hela tiden bestämmelserna utan att Riksdagen ges tillfälle att ingripa. Strandskydd och olika miljö- och byggregler har nu blivit så omfattande att det har blivit omöjligt att t ex bygga en bostad på vissa jordbruksfastigheter.

    För att stärka skogsägaren ställning bör denna lagstiftningsteknik stoppas. Det är Riksdagen som skall lagstifta inte ansvarsbefriade tjänstemän och lobbystyrda myndighetsstyrelser. Ett rimligt krav är nu att strandskyddet avskaffas, allmänna råd inte anförs som skäl för beslut, älgförvaltningen förenklas så att länsstyrelsen bara bevakar älgstammen ur bevarandesynpunkt osv. Riksdagen skall inte delegera lagstiftningen till ansvarsbefriade tjänstemän.

    Med dessa utgångspunkter bör Riksdagens frihetsmodell utvecklas vidare. Riksdagen måste ta tillbaka lagstiftningen från statsbyråkratin och deras närstående statsfinansierade lobbyister. Det finns en stark majoritet i Riksdagen för ett sådant beslut. Skogsägarens ställning stärks när Riksdagen avvisar myndighetsstyrningen inom skogsvård, älgförvaltning, strandskydd och olika miljöområden. Riksdagen bör därför också avvisa förslagen om "grön infrastruktur" och "nationellt skogsprogram". De kan efter en oskyldig introduktion bli värre byråkratiska apparater är älgförvaltningen och strandskyddet.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Tekniker för att underminera skogsägarnas rättigheter. Vad tycker professorerna om dem?

    Enligt överenskommelsen mellan Centerpartiet, Liberalerna och regeringen skall skogsägarens ställning stärkas. Bakgrunden är de många angreppen på skogsägarens rättigheter, direkt och indirekt, som pågår från staten ibland i samarbete med Skogsindustrin.Enligt uppgörelsen skulle en utredning ligga till grund för en proposition i frågan.

    Men anarkin inom statsbyråkratin gjorde att regeringen inte ens klarade att få igenom ett ordentligt direktiv för utredningen. Kanslihusbyråkraterna skrev istället ihop ett 22-sidigt direktiv om nya ideer om hur den statliga styrningen skulle intensifieras. Möjligen skedde det med regeringens tysta medgivande.

    Utredningen skrev sedan ihop 1300 sidor om starkare styrning av skogsägarna och långtgående socialisering av skogar. Att centerpartiet medger att den får gå ut på remiss är förvånande med tanke på vad uppgörelsen gick ut på.

    Vad borde utredningsdirektiven och utredningen handlat om? Enligt min mening borde den handla om statsbyråkratins metoder för angreppen och hur de skall kunna förhindras. Sedan tjänstemannaansvaret avskaffades har statsförvaltningen alltmer börjat präglas av anarki där myndigheterna slutat bry sig om riksdagsbeslut och istället försökt ta över lagstiftningsmakten från Riksdagen. Det sker genom att regeringen låter Riksdagen besluta om mål för politiken och kräver att den själv tillsammans med myndigheterna skall få uppdraget att utforma de "närmare bestämmelserna" i förordningar och allmänna råd.

    När detta är gjort finns ett antal mer eller mindre förslagna tekniker att underminera skogsägarnas rättigheter.
    1. Konfiskation - statsbyråkratin hävdar att en lag medför att den ger staten rätt att bestämma över egendomen utan att ersätta skogsägaren för intrånget - t ex Kammarkollegiet och Skogsstyrelsen konfiskerar skog med hänvisning till artskyddsregler som regeringen vägrar att utreda.
    2. Ickebeslut - statsbyråkratin hävdar att ett beslut inte är ett beslut och följaktligen inte behöver diarieföras eller tillställas skogsägaren med besvärshänvisning, det går heller inte att kräva ersättning för intrånget - t ex Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper.
    3. Komplicerade administrativa system - Ingen säger sig ha ansvar för beslut och det tar så lång tid att överklaga genom alla instanser och domstolar att ett utslag inte går att genomföra eftersom det blivit inaktuellt - t ex länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets älgförvaltning.
    4. "Sovjetisering" - för att styra en verksamhet tillsätts en samrådsgrupp med 10-20 representanter för olika "intressenter" varav skogsägaren är en och resten olika byråkrater, lobbyister, forskare mm. Samrådsgruppen hävdar sedan att deras förslag egentligen är ett beslut som en myndighet skall följa. Det gör myndigheten men hävdar att det är samrådsgruppens beslut så myndigheten har inget ansvar. Det går heller inte att utkräva ansvar från samrådsgruppen. - t ex älgförvaltningsgrupper, länsviltnämnder mm. Ny kandidat är Skogsprogrammen på olika nivåer.
    5.Planeringsinstrument - Riksdagen beslutar om ett planeringsinstrument utan att sätta upp några gränser för hur det får användas. Myndigheten använder det sedan för att införa olika bestämmelser för hur marken får utnyttjas. Ersättning utgår inte vid förbud av olika verksamheter - t ex strandskyddet som nu skall avvecklas eller inskränkas. Ny kandidat är "grön infrastruktur" som lätt kan utvecklas till ett strandskyddsliknande system inom både jord- och skogsbruk. Därefter kommer det bli svårt för skogsägaren att få ersättning för några ingrepp i äganderätten.
    6.Pengar saknas i budgeten - myndigheten beslagtar mark men hävdar att den för tillfället inte har några pengar att lösa in marken. Men skogsägarens verksamhet stoppas tills vidare. - t ex markbeslag för reservatsbildning,
    7. Undervärdering - myndigheten beslagtar mark men betalar en spottstyver i ersättning - t ex myndigheten hävdar att en våtmark med orkidéer är ovärderlig men hävdar att den skall värderas med hänsyn till den glesa skogen som står där
    8. Schablonavdrag - myndigheten hävdar att skogsägaren har skyldighet att tåla visst intrång - t ex olika hänsyn vid slutavverkning

    Ett särskilt problem är att statsbyråkratin kan hävda dessa "regler" hur många gånger som helst även om man förlorar i domstol. Eftersom det inte finns något tjänstemannaansvar blir det inga disciplinära åtgärder vid upprepning, Förlorar man ett fall går man bara vidare till nästa offer och hoppas att det nya offret inte orkar överklaga eller kommer tillbaka nästa år med samma felaktiga beslut. Om man däremot vinner en process basuneras det genast ut som ett prejudikat och utnyttjas så ofta man kan.Skogsägaren däremot kan ha svårt att få tillbaka sin egendom även om han vinner. Det finns tekniker för att förhindra även det. Ett intressant fall blir om Skogsstyrelsen och regeringen försöker krypa ur nyckelbiotopsprojektet utan att avregistrera nyckelbiotoperna eller betala tillbaka viten och ersättning för beslagtaget virke i de ogiltiga domarna mot skogsägarna. En varning är att utredaren, som är domare, i Skogsutredningen inte har dragit slutsatsen att domar som grundas på ickebesluten som saknar författningsmässigt stöd och följaktligen är ogiltiga, skall upphävas.

    Vi skogsägare måste nu hoppas att Riksdagen nu tar itu med anarkin inom statsförvaltningen och de olika tekniker den använder för att underminera skogsägarens rättigheter. Det gör man bäst genom att bara lagstifta om man kan förutse effekterna av de lagar regeringen föreslår. Gör man inte det eller får tillräckliga förklaringar bör man avslå statsbyråkratins lagförslag. Skogsprogrammet och "grön infrastruktur" är två slamkrypare Riksdagen bör avslå. Förhoppningsvis börjar uppstädningen med ett avskaffand av strandskyddet.
    Statsbyråkratins vädjan om tillit kan möjligen lura professorer men det fordras nog en ordentlig uppstädning i statsbyråkratin innan skogsägarna kommer i närheten av något sådant.



  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Kontrakten förnyas i takt med med omsättningen på professorer och statsbyråkrater.

    Ett välkänt faktum från den skogliga forskningen är att synen på hur allting egentligen ligger till och vad som borde göras ändras i samma takt som omsättningshastigheten på professorer dvs vart 20-de år.

    En god regel som alla förutseende skogsägare måste ta hänsyn till är att under ens ägandetid av skogen ändras skogspolitiken 2-3 gånger. Under en omloppstid för skogen ändras politiken 4-6 gånger. Hur märks det i skogen?

    Just nu präglas skogsbruket av den skogspolitik som förespråkades av forskare, skogsindustri och politiker för 40 år sedan dvs en kraftfull satsning på produktion av gran. genom nedhuggning av gammal skog, utdikning av våtmarker, 5:3 - programmet osv. Allt sjösatt enligt förslag från forskare som nu sitter i Akademin.

    När det programmet spårade ur sjösattes Riksdagens "frihetsmodell" när man kom underfund med att ett fritt skogsbruk skapade mycket mera mångfald än ett som styrdes av statens byråkrater. Tyvärr genomfördes inte modellen också för viltförvaltningen. Där fick Naturvårdsverket och länsstyrelserna behålla sitt fördärvliga inflytande. Det bör snarast tas bort.

    Nu har det gått 25 år och frihetsmodellen har fortfarande inte ändrats. Det är ett tecken på att den fungerar. Men planhushållarna vill ha revansch. Något bra alternativ har de inte att komma med. Nilsson vill ha hjälp av Akademin att att rita en stor karta., hans två professorskolleger vill ha hjälp av politikerna att forma en ny politik som de inte kan redovisa innehållet för.

    Det de förefaller övertygade om är att skogsägarnas rättigheter skall minskas trots att politikerna kommit fram till att de borde stärkas efter den anarki och laglöshet som präglat statsbyråkratin de senaste årtiondena.

    Nu lanserar statsbyråkratin med hjälp av professorerna nya administrativa former och planeringsinstrument som "skogsprogram" och "grön infrastruktur" utan att närmare redovisa vad de skall vara bra för eller leda till.
    Men det är två projekt som i statsbyråkraternas händer mycket väl kan leda till samma blockeringar för landsbygdens utveckling som strandskyddet fast i mycket större skals. Strandskyddet har nu återigen utretts. Nu börjar politikerna inse att det måste avvecklas.

    Riksdagen gör klokt i att hålla fast vid att bryta statsbyråkratins makt och befria landsbygden. Avvisa förslagen om nya byråkratiska system och håll fast vid Riksdagens frihetsmodell.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Näringsdepartementet bör leda arbetet och skriva den skogspolitiska propositionen.

    Varför handlägger miljödepartementet skogspolitiken. Enligt gällande departementsindelning är det Näringsdepartementet som skall handlägga frågor gällande skogspolitiken. Hela skogspolitiska utredningen har hamnat helt fel redan från början. Miljödepartementet författade utredningsdirektiv som gick helt emot uppgörelsen mellan regeringen och samarbetspartierna. Istället för att stärka skogsägarens ställning handlar utredningen på 1300 sidor om olika förslag att försvaga den genom nya administrativa ingrepp i skogsägarens rätt att förfoga över sin mark.

    Varför har centerpartiet gått med på detta? År skogsägarnas rättigheter bara löst prat från centerpartiets sida? Varför kräver inte centerpartiet att skogspolitiken skall handläggas av Näringsdepartementet? Tror centerpartiet att departementsledningen på Miljödepartementet kommer att arbeta med propositionen på ett annat sätt än de gjorde med utredningsdirektiven. Varför är landsbygdsministern så passiv i hanteringen av skogspolitiken?

    Om Miljödepartementet får hantera den skogspolitiska propositionen kommer centerpartiet få 500 sidor med förslag till nya regleringar . Det är att redan från början att starta i uppförsbacke. Centerpartiet måste se till att rätt departement - Näringsdepartementet - handlägger Skogspropositionen.

Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

DEBATT. Delegationen mot segregation (Delmos) arbetar utifrån en inkomplett bild av segregationen. Skattepengar och statsbidrag hamnar i fel händer. Vi måste lägga ner myndigheter som inte gör nytta, skriver Josefin Utas, Slöseriombudsman.