”Lobby-Löfven degraderar statsministerämbetet” 

När Göran Persson just hade avgått som partiledare 2007 och börjat på JKL lunchade jag med en av deras konsulter. Jag hade sedan länge bevakat PR-branschen för tidningen Resumé och i synnerhet dess ”politiska gren”, lobbyisterna.

Orden från JKL-konsulten förvånade mig ändå lite:

– Det han nu gör är att han degraderar hela statsministerämbetet, sa konsulten.

Från statsminister till lobbyist

Hen hade fullständigt rätt. Nu har en av hans efterträdare, Stefan Löfven, gjort samma sak. Den tidigare socialdemokratiske statsministern har tagit jobb som rådgivare åt public affairs-bolaget Rud Pedersen. Ännu en som innehaft landets högsta politiska ämbete tar tjänst i public affairs-branschen.

Formellt finns inget att invända. Han har iakttagit över ett års karens. Och Stefan Löfven gör som föreskrivet i branschen: han förklarar att han ska vara rådgivare, inte lobbyist.

Under ett par decenniers bevakning av lobbyister har jag sällan mött någon sådan som kallar sig lobbyist. ”Jag var tydlig med att jag inte kommer att vara en lobbyist. Jag vill dra min egen linje, jag vill inte tala för någon annan. Jag vill driva mina egna uppfattningar”, säger han till Aftonbladets Olof Svensson den 8 september i år.

Det är för det första lite naivt. Det är som om en slaktare skulle säga att han inte tänker befatta sig med något blod. Och Rud Pedersen betalar inte Löfven för att driva egna uppfattningar utan andras.

Det är väldigt svårt att tänka sig att en tidigare statsminister som Ingvar Carlsson skulle gått samma väg.

De har vuxit mycket sedan första gången jag hade att göra med dem. Åtminstone under sina första decennier var Rud Pedersen konsekventa i att deras jobb handlade om politisk påverkan. Och det gör de på främst tre områden: hälso- och sjukvård, infrastruktur och försvarsindustrin.

Rud Pedersen säljer inga vapen. Men de jobbar åt företag som tillverkar och säljer vapen. Jag är inte pacifist och ser inget ont i att sälja vapen i sig (framförallt inte om de förmedlas till Ukraina). Men det är klart att Löfven kommer att utnyttja sitt gamla kontaktnät från både politiken och facket för att hjälpa de som säljer vapen. Det gjorde han för övrigt redan 2008 som ordförande i IF Metall, när han försökte övertyga Dansk Metals dåvarande ordförande Thorkild E Jensen om att Danmark borde välja svenska JAS 39 Gripen i en kommande upphandling.

”Rejält besviken”

Löfvens närmaste medarbetare både på IF Metall och Regeringskansliet, Wille Birksten, kan för övrigt i dag titulera sig Senior Public Affairs Advisor på Saab.

”Jag kommer inte att springa i regeringskansli, i riksdagen, i Europaparlamentet, i landsting eller någon annanstans och försöka driva någon fråga”, säger Löfven till Aftonbladet.

Nej, det gör inte lobbyister. Varför röja sitt uppsåt i en offentlig miljö där besökslistor och annat oftast kan begäras ut som offentlig handling när man kan ses i ett sammanträdesrum där man har full kontroll eller förena nytta med nöje med ett besök på krogen?

Det sägs för övrigt att när Göran Persson ville ha ett hemligt möte med någon skedde det ofta på Hotell Sheraton. Gästerna där hade inte en aning om vem han var, ännu mindre hans gäster. Jag blev rejält besviken när jag hörde om Stefan Löfvens nya jobb. Jag hade trott mer om honom. Det är väldigt svårt att tänka sig att en tidigare statsminister som Ingvar Carlsson skulle gått samma väg.

Slaktaren får snart se blod

Men Löfven kommer precis som slaktaren få se blod. Gas är inte lika påtagligt som blod, men det kan finnas anledning att påminna om den gamle socialdemokratiske tyske förbundskanslern Gerhard Schröder. Han tog efter politiken tjänst i den ryska gasledningsföretaget Nordstreams som styrelseordförande. Han har fått en mycket märklig roll efter den ryska invasionen i Ukraina och som polare till Putin. Även gas kan uppenbarligen skita ner händer. Olja kan det definitivt. Som när en annan tidigare statsminister, Carl Bildt, satte sig i styrelsen för Lundin Oil.

Varför gör de då så här? Nu senast även tidigare arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) som går till samma Rud Pedersen. Anders Borg (M) är redan där.

Svaret är i två delar: en tidigare minister, eller ännu hellre statsminister är inte någon som med sin profil kan hoppas på en matchning på Arbetsförmedlingen. De livslånga fallskärmarna är borta, och det är väl bra att folk tar jobb. Fast arbetsmarknaden för tidigare ministrar är rätt begränsad.

Men svaret är också pengarna. Det finns uppgifter, förvisso obekräftade, att Göran Persson som färsk tidigare statsminister kunde fakturera JKL uppåt tio miljoner per år. Stefan Löfven satt inte lika länge, och är kanske inte lika publik, eller ”rådgivningsdragande” som Persson. Men säg att han kan dra in tre till fem miljoner per år för att dryga ut pensionen.

Vem representerar Löfven?

Som Aftonbladet noterade rekryterade Rud Pedersen nyligen även Gunnar Wieslander, som har bakgrund i Saabs vapentillverkning och i svenska flottan, som rådgivare. Fast de missade den inte helt oväsentliga upplysningen att han också var statssekreterare (M) hos Fredrik Reinfeldt.

Höga militärer och i synnerhet tidigare försvarspolitiker behöver knappast truga för att få jobb i lobbybranschen. Rud Pedersen har en hel drös av båda sorterna. Fram till han blev landshövding var till exempel tidigare försvarsminister Sten Tolgfors (M) konsult på företaget.

Men Stefan Löfvens roll hos Rud Pedersen kompliceras ytterligare av ett annat av hans uppdrag. Han är ordförande i Europeiska socialdemokratiska partiet (PES). PES samlar socialdemokratiska och progressiva partier i hela Europa. När han träffar till exempel de tyska socialdemokraternas ledare, förbundskanslern Olaf Scholz, är det som PES-ordförande eller Rud Pedersen-rådgivare? Vet ens Stefan Löfven det själv?