Debatt

Jäviga myndigheter hotar Sveriges rovdjur

Hur ska svenska folket kunna lita på myndigheterna som är satta att vårda landets natur – när våra älskade rovdjur jagas som troféer? Det frågar sig Misha Istratov, vd på Elithus, miljöentreprenör och oberoende debattör. 

<div>Enligt debattören Misha Istratov, vd på Elithus, miljöentreprenör, så saknas det grund för&nbsp;licensjakt på lodjur.&nbsp;<br></div>
Enligt debattören Misha Istratov, vd på Elithus, miljöentreprenör, så saknas det grund för licensjakt på lodjur. 
Foto: Junge, Heiko
Misha Istratov
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

2023 dödades fler av svenska folkets favoritdjur i det vilda än någonsin tidigare. 188 lodjur fick bli till troféer i licensjakt och ett antal till i skyddsjakt. Trots massiva protester och namninsamlingar med över 120 000 underskrifter har mellersta Sveriges länsstyrelser beslutat att slå rekordet 2024 och döda ännu fler i kommande års licensjakt.

Saknas helt grund för jakten  

Licensjakt har som syfte att begränsa rovdjurspopulationer för att minska skador på tamboskap. Det makabra är att det helt saknas grund för denna jakt. Jag har granskat de sju länsstyrelser i mellersta Sverige som nyligen meddelade sina beslut och verkligheten är obegriplig:

  • Värmland ska skjuta 6 lodjur, trots att det skett 0 angrepp på tamboskap 2022 och endast 2 året före.
  • Uppsala kommer skjuta 10 lodjur fast de i snitt bara har 3 angrepp per år.
  • Västmanland ska jaga 7 lodjur när de endast hade 2 angrepp året före.
  • Gävleborg är värst av alla – här ska 30 lodjur skjutas, när endast 6–7 tamboskap tas av lodjur i snitt per år.

När jag frågade länsstyrelsernas vilthandläggare om hur det är möjligt svarade samtliga ”vi följer förvaltningsmålen”. På frågan om vad förvaltningsmålens syfte är, om inte att skydda tamboskap, vilket ju tydligen är ett marginellt problem, hänvisas jag till att överklaga eller ta upp det med politikerna i viltförvaltningsdelegationerna, där besluten fattas.

Att samtala med dessa tjänstemän är som att skriva med AI för 15 år sedan. Det är inte bara upprepande läsande av paragrafer, det är fullkomligt onyanserat och inte ens med ett försök att begripa det anmärkningsvärda i de beslut som de fattar.

Rödlistade däggdjur ökat lavinartat 

Lodjuret är utrotningshotat och upptaget på rödlistan som ”sårbart”. Antalet rödlistade däggdjur och fåglar i Sverige ökade från 90 till 135 mellan år 2000 och 2020. På endast 20 år har de ökat med 50 procent. Det är djupt oroande! Att länsstyrelserna då fattar helt grundlösa beslut om att reducera lodjurens population med upp till en femtedel är obegripligt. Att Naturvårdsverket ser på medan det händer är oförsvarbart.

Lodjuret är en toppredator vilket innebär att det har en oerhört viktig roll i att kontrollera det övriga djurlivet i sitt habitat. När man tar bort den översta delen i en pyramid får det följdverkningar ner genom hela ekosystemet. Förlusten av biologisk mångfald är ett av de snabbaste växande hoten mot både människor och djur. Det är det fjärde största hotet mot mänskliga samhällen på tio års sikt enligt World Economic Forum. Enligt FN står exploatering (såsom jakt) och habitatförändringar för mer än 50 procent av detta hot.

Flytta lodjuren till Polen 

I somras presenterades ett förslag om att flytta oönskade lodjur till Polen som behöver nya gener till sin stam. Förslaget var självfinansierat och en arbetsplan utformades tillsammans med etologer och veterinärer. Samtliga länsstyrelser svarade att de hänvisar till Naturvårdsverket. De sistnämnda bemödade sig att robotlikt svara ”skrivelsen föranleder ingen åtgärd i nuläget.”

Hur ska svenska folket kunna lita på de myndigheter som är satta att förvalta vår natur? Våra mest älskade rovdjur jagas årligen i rekordtakt utan någon saklig grund. Den enda möjliga tolkningen är att det är en eftergift till jaktintresset. Parallellt köar tiotusentals troféjägare årligen för att få skjuta dessa vilda katter.

 

Det enda hoppet står till landshövdingarna.

Viltförvaltningsdelegationerna innehar enligt flera studier en kraftig majoritet jaktintresserade. Det enda hoppet står till landshövdingarna och där finns det enda rimliga nästa steget:

Ifrågasätt och utred förvaltningsmålen med hjälp av forskare och biologer och sätt dem efter vad sakkunniga och inte jäviga jaktintresserade delegater säger.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00