Håll Sverige rent: Vi måste prata om de verkliga samhällskostnaderna för nedskräpning

Hur stora är kommunernas kostnader för nedskräpning? 430 miljoner per år, meddelade Naturvårdsverket nyligen. Siffran bygger på inrapporterade städkostnader och ska utgöra beräkningsgrund för de nedskräpningsavgifter som producenterna ska betala från år 2024.

Producenterna måste minska nedskräpningen

430 miljoner kronor är mycket pengar och innebär en kostnad på 41 kronor per person i Sverige. Samtidigt är det värt att notera att motsvarande kostnad, enligt ett läckt EU-dokument, är 59 SEK per person i Italien och 250 SEK per person i Österrike.

Under lång tid betraktade ingen avfallsströmmen för nedskräpning som tillräckligt viktig för att ens mätas. Först med synliga och dramatiska konsekvenser i form av plastfyllda hav, blev det fart på politiken. Nu börjar resultatet synas. EU implementerar ett utökat producentansvar, där producenterna genom en nedskräpningsavgift ska stå för de städkostnader som engångsprodukter skapar. Tanken är att detta ska motivera producenter att arbeta med nedskräpningsfrågan för att minska sina egna kostnader. Men vilken är egentligen nedskräpningens verkliga kostnad?

Först med synliga och dramatiska konsekvenser i form av plastfyllda hav, blev det fart på politiken.

Vi vet till exempel att turism- och storstadskommuner har kostnader för nedskräpning som ligger långt över det nationella genomsnittet. En avgiftsberäkning som bygger på genomsnittlig kostnad per invånare skulle i praktiken innebära att de hårdast drabbade kommunerna får tillbaka väldigt lite av sina kostnader från producenterna.

Turistindustrin och fastighetsvärden påverkas

Nedskräpningens kostnader består av mycket mer än rena kostnader för städning, till exempel:

1. Kostnader för att samla in och transportera skräp till avfallsanläggningar eller återvinningscentraler.
2. Kostnader för att behandla, återvinna eller deponera på avfallsanläggning.
3. Kostnader för att underhålla och ersätta exempelvis papperskorgar och sopmaskiner samt löner för personal.
4. Kostnader för miljöförstöring, inklusive förlust av biologisk mångfald och förorening av vatten och mark.
5. Kostnader för minskad attraktivitet i områden, som påverkar fastighetsvärden och/eller turistindustri.
6. Kostnader för exempelvis minskad livskvalitet och trygghet.
7. Kostnader för rikstäckande kampanjer som ökar medvetenheten.
8. Kostnader för utveckling och spridning av utbildningsmaterial till skola och förskola.
9. Kostnader för att genomföra insatser för att bättre förstå och hantera problemet.
10. Kostnader för att lagföra brott som rör nedskräpning och avfallshantering.

Utbilda allmänheten

Regeringens målsättning är att halvera nedskräpningen från engångsprodukter av plast till 2030. Och man sätter stort hopp till att producenterna med motivet att minska sina egna kostnader ska vara med och skapa den nödvändiga förändringen. En ändamålsenlig avgift bör i rimlig mån motsvara nedskräpningens kostnader.

Dessutom behöver åtgärderna kompletteras med resurser för att utbilda, motivera och engagera allmänheten. Det är rimligt att staten skjuter till resurser för ett sådant förebyggande arbete. Håll Sverige Rent har i tidigare regeringsuppdrag visat att det går att förflytta normer och bidrar gärna till att vi tillsammans uppnår målet om en halvering till 2030.