Debatt: Lägg ner Delegationen mot segregation

2018 inrättades ännu en statlig myndighet, Delegationen mot segregation (Delmos). Självklart var det för att signalera att problemet med den ökande segregationen i samhället tas på allvar. Men det räcker inte för att rättfärdiga en myndighets existens. En myndighet måste också göra nytta och vara värd pengarna.

Skattebetalarnas pengar

En stor del av Delmos uppdrag handlar om att dela ut skattebetalarnas pengar. Under 2020 beviljades 70 aktörer statsbidrag av Delmos, med syftet att deras aktiviteter ska bidra till minskad segregation. 39 kommuner och regioner samt 31 ideella föreningar och stiftelser beviljades medel för totalt 82 miljoner kronor.

Inte nog med att det går att ifrågasätta hur mycket bidrag för tillrättalagda aktiviteter och social ingenjörskonst faktiskt kan påverka segregationen. Fler bidrag öppnar också för ännu mer missbruk av systemen.

Bidrag i orätta händer

De senaste åren har det uppdagats att skattepengar har delats ut till föreningar med antidemokratiska åsikter eller kopplingar till våldsbejakande organisationer. Även Delmos har gjort det. Förra året fick Rosengårds Folkets hus, med tre föreningar som initiativtagare, nära en miljon i bidrag. En av dessa tre föreningar visade sig ha kopplingar till personer som hyllat terror och antisemitism.

När detta kom fram svarade Delmos med att låta dem som hade sökt och fått bidragen själva granska om allt stod rätt till. Det förfarandet utgör ingen granskning, utan en carte blanche för dem som söker att ta del av våra skattepengar. Så får det inte gå till.

För 2021 har myndigheten fått än mer bidragspengar att förvalta, totalt 250 miljoner. Kommer Delmos kunna garantera att pengarna inte hamnar i orätta händer? Finns ens en intention att göra det?

För många kockar

Förutom att dela ut bidrag ska myndigheten syssla med något som alla myndigheter och aktörer uppmanas att ägna sig åt, nämligen ”samverkan”. Samarbeten och dialoger pågår förstås redan mellan olika aktörer i samhället. Med ännu fler kockar i soppan blir det knappast bättre. Det gör det svårare att få överblick och att lyckas skilja bra samverkan från sådan som bara utgör slöseri med tid och pengar.

Men tänk om just Delmos är proffs på att dela ut bidrag och skapa samarbeten som är perfekta och som effektivt skapar förutsättningar för mindre segregation i samhället? Myndigheten skapades trots allt i anslutning till ett lärosäte, Södertörns högskola, för att den skulle bistå med expertkunskap gällande segregation. Tyvärr tyder inget på att så är fallet, snarare tvärtom.

“Inkomplett bild av segregationen”

Många faktorer kan påverka segregationen. Delmos utgångspunkt är dock att segregationen i Sverige beror på så kallade socioekonomiska faktorer, så som utbildning, yrke och inkomst. Med andra ord tonas andra, minst lika relevanta, perspektiv för Sveriges del ner, så som etnicitet, kultur och normer. Det innebär att myndigheten arbetar utifrån en inkomplett bild av segregationen. Åtgärder baserade på en analys som inte är fullständig, kommer förstås inte att leda rätt.

Vi kan inte ha myndigheter som är troféer för de styrande men som inte gör nytta.

Delmos höll på att läggas ner i och med ett riksdagsbeslut i slutet av 2018, men regeringen räddade den kvar genom att tillföra mer medel. Nedläggningen borde fullföljas och myndighetens uppgifter, i de delar de alls behöver utföras, borde övertas av andra myndigheter.