Cuf: Muf måste lägga ner kärnkraftssocialismen

REPLIK. Muf borde sluta med sin planekonomiska kärlek till kärnkraften och omfamna den fria marknaden, skriver Ida Alterå från Cuf.

Ida Alterå
Förbundsordförande, Cuf


När det kommer till att främja fria marknader och minska statliga ingrepp är vi i Cuf ofta överens med Muf. Just därför är det så svårt att förstå varför de placerar dessa principer i ett politiskt slutförvar så fort kärnkraften diskuteras.

Ny lovande teknik

De mest effektiva marknaderna är också de som är fria, där statens inblandning hålls till ett minimum och där alla aktörer får konkurrera fritt. Därför vill vi i Cuf avskaffa elcertifikatssystemet, som i dag stimulerar redan etablerade energikällor som vind- och vattenkraft, och i stället se till att de energisatsningar som görs riktas till ny lovande teknik som ännu inte kan konkurrera på marknadsmässiga villkor. Men marknadsprinciperna måste också gälla kärnkraften.

Tiden är knapp

För att klara klimatutmaningen måste tre centrala faktorer vara i fokus: växthusgaser, kostnadseffektivitet och tid.

De tekniker vi utvecklar och investerar i måste, förstås, släppa ut lite eller inga växthusgaser. Lösningarna behöver också vara kostnadseffektiva – vi måste med begränsade medel uppnå stor förändring. Slutligen måste lösningarna komma på plats snarast möjligt.

Enligt IPCC har vi mindre än 10 år på oss för att stabilisera den globala uppvärmningen om vi ska hålla den under 1,5 grader, vilket är målet i Parisavtalet.

Misslyckade projekt

Mot bakgrund av dessa tre faktorer är kärnkraften uppenbart problematisk. Förvisso är växthusgasutsläppen per producerad kilowattimme för kärnkraften låga, men vad gäller tid och kostnadseffektivitet får kärnkraften med råge underkänt.

Att fortsätta driva, eller till och med utveckla och expandera, kärnkraftverken i Oskarshamn och Ringhals skulle kräva mångmiljardsubventioner från statligt håll. Muf lyfter fram Frankrike som ett föredöme, men verkar ha missat att det statliga franska kärnkraftsbolaget gång på gång behövt räddas av franska staten från konkurs efter dyra och misslyckade projekt.

Kan inte sitta och vänta

Utbyggnad av kärnkraft tar också alldeles för lång tid för att det ska vara en möjlig lösning på klimatfrågan, oavsett vad man tycker om energislaget i sig. Enligt rapporten World nuclear industry status report från 2019 tar det dessutom 5-17 år mer att bygga ett kärnkraftverk än större sol- eller vindkraftsparker.

Sitter vi och väntar på ny kärnkraft kommer klimatkampen redan vara förlorad när den kommit på plats.

Lika villkor 

Problemet för Pågen är dessutom inte att vi producerar för lite energi, utan att vi inte kan överföra den energi som finns från norra Sverige, där den produceras, till södra Sverige, där den behövs.

Eon har nu löst situationen i Skåne genom bland annat en ny handelsplats för el och åtgärder i stamnätet. Precis så behöver vi tänka när vi ser till hela Sveriges energibehov. Vi måste investera i elnätens kapacitet och integrera Europas elnät för att vi ska kunna sälja effekten mellan oss när det krävs.

Småskalig, lokal elproduktion måste gynnas och den som producerar sin egen el ska enkelt kunna sälja den så att överflödet kommer till användning. Etablerade energislag ska däremot konkurrera på marknadsmässiga villkor, utan statliga subventioner – det gäller såväl kärnkraft som vind- och vattenkraft.

Kärlek till kärnkraften

Jag uppskattar att Muf engagerar sig för klimatet, men kärnkraften är långsam och klimatkrisen är akut.

Det finns inga behov kärnkraften möter som inte andra energislag kan möta bättre, snabbare och billigare. Muf borde sluta med sin planekonomiska kärlek till kärnkraften och omfamna den fria marknaden – för klimatets skull.

Forrige artikel "Ett demokratiproblem när statliga bolag ägnar sig åt opinionsbildning" Næste artikel Lärarförbundet: Kommunernas nedskärningar blir långsiktiga förluster Lärarförbundet: Kommunernas nedskärningar blir långsiktiga förluster