Cuf: Låt inte ett sovjetiskt fuskbygge stoppa diskussionen om svensk kärnkraft

Vad CUF rent konkret vill se är att staten sätter de övergripande ramarna, i detta fall ett mål om 100 procent fossilfri elproduktion och att snedvridande subventioner, restriktioner och förbud tas bort, medan vi överlåter till den fria marknaden att hitta de snabbaste och mest kostnadseffektiva vägarna för att nå målsättningen. Att sätta likhetstecken mellan en sådan syn på energipolitiken och Tidöpartierna, som inte verkar främmande för att lägga skattepengar på statliga subventioner av kärnkraftsbyggnation, är inget annat än falskt och missvisande. 

Irrelevanta argument

Vi förstår att Bergström-Trolin, Larsson och Silverklo har lång erfarenhet inom centerrörelsen och att de är starkt övertygade i sin skepsis till kärnkraften sedan länge. Det har vi i ungdomsförbundet oerhört stor respekt för. Dock ser vi inte att deras argumentation håller utifrån dagens kontext. 

I argumentationen möts vi av frågan om vi har glömt Tjernobyl och Fukushima? Att ta upp ett sovjetiskt fuskbygge till kärnkraftverk från snart fyrtio år tillbaka och en kärnkraftsolycka orsakad av en jordbävning och en tsunami ser vi som irrelevant i en diskussion om en teknikneutral energipolitik som eventuellt, om marknaden finner det lönsamt, skulle kunna leda till ny kärnkraft i Sverige i framtiden. Vi trodde att energidebatten hade kommit längre än att skrämmas med bilder från Tjernobyl, men tydligen inte. 

Vi trodde att energidebatten hade kommit längre än att skrämmas med bilder från Tjernobyl, men tydligen inte. 

Det mest relevanta motargument vi möts av är frågan om hanteringen av använt kärnavfall. Det är sant att vi i dag inte har en helt färdig och vattentät lösning på frågan om slutförvar. Men bara för att vi inte har det i dag betyder det inte att vi med hundra procent säkerhet inte kommer att ha det i framtiden heller. Med en teknikneutral energipolitik, där vi fortsatt har hårda krav på exempelvis strålsäkerhet, så kommer detta tas med i beräkningarna för den som potentiellt väljer att investera i kärnkraft.

Stoppa inte klimatomställningen

Mellan år 1986 och 2006 var forskning på potentiell ny kärnkraft i praktiken förbjuden i lag. Utan detta förbud hade forskningen på området troligen varit mycket längre fram än vad den är i dag. Ännu ett exempel på när ideologiska skygglappar varit i vägen för forskning, innovationsskapande och teknisk utveckling som annars hade kunnat bidra till att vi kommit ännu längre fram i den gröna omställningen. 

Med Bergström-Trolin, Larsson och Silverklos syn ska alltså staten bestämma vad som är ”bra” fossilfri el och inte, snarare än att låta investerare och innovativa företagare som sitter på kunskap, forskning och kapital, hitta de mest kostnadseffektiva vägarna till ett fossilfritt samhälle. Det är dags att inse att klimatkrisen är här och nu. Då har vi inte råd att på politisk väg fortsätta med att sätta käppar i hjulen för en snabb och kostnadseffektiv klimatomställning.