Var är den massiva satsningen på humaniora och samhällsvetenskap, Persson?

Behovet av att förstå oss själva och de utmaningar samhället står inför är enorma. Trots det sker det en konsekvent nedprioritering av utbildning och forskning inom de två områden som kan möta dessa behov bäst – humaniora och samhällsvetenskap. Det visar en ny rapport från fackförbundet DIK.

Uppvärdera humanioran

Vi lever i en värld där relationer mellan nationer, folkgrupper och subkulturer blir alltmer polariserade. Det pågår krig, desinformationen har fått fäste, främlingsfientlighet och hbtqi-fobi frodas, och yttrandefrihet och demokrati är på stark tillbakagång. Klimatkrisen – med extremväder, bränder och översvämningar – är ett faktum.

Mer än hälften av studenterna finns inom humaniora och samhällsvetenskap, ändå får dessa områden minst resurser både till utbildning och forskning.

I det läge som Sverige och världen befinner sig i krävs en massiv satsning på utbildning och forskning som kan få oss att förstå vår egen roll både i de samhällsutmaningar som beskrivs ovan och i de potentiella möjligheter som till exempel AI kan erbjuda. Det finns uppenbart ett stort intresse för detta bland landets studenter, då många slår in på den humanistiska eller samhällsvetenskapliga vägen. Dessvärre är det en väg fylld av hinder som för länge sedan borde ha röjts undan.

Mer än hälften av studenterna finns inom humaniora och samhällsvetenskap, ändå får dessa områden minst resurser både till utbildning och forskning. 2021 fick forskning inom humaniora cirka 3 miljarder kronor och samhällsvetenskap cirka 6,6 miljarder. Det kan jämföras med anslagen till forskning inom medicin (15,5 miljarder) eller naturvetenskap (11,9 miljarder).

Höj ersättningsbeloppen

För forskare gör resursbristen att det är betydligt svårare att få forskningsanslag och att de anslag som beviljas är avsevärt mindre än för andra ämnesområden. Ständig resursbrist leder också till stress, otrygghet och försämrad arbetsmiljö. För studenterna innebär det färre undervisningstimmar och sämre utbildning med mindre forskningsanknytning.

Därför kräver vi:

• Långsiktiga satsningar på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Regeringen måste stärka basanslagen, så att kompetensförsörjningen kan tryggas och undervisningen knytas närmare forskningen.
• Högre ersättningsbelopp för utbildning inom humaniora och samhällsvetenskap. Lärosätenas ersättning för utbildning inom dessa ämnen måste höjas. Studenter ska inte tvingas bedriva 75–95 procent av sin utbildning genom självstudier.
• Att etiska och humanistiska ämnen ska stärkas i grundskolan och gymnasiet. Dessa discipliner måste stärkas genom hela utbildningskedjan för att säkra den framtida kompetensförsörjningen av doktorander, lärare och forskare.
• Högre krav på trygga anställningar inom akademin. Tidsbegränsade anställningar ska vara undantag, inte regel. Det kräver både bättre finansiering och planering.

Det är synd om människorna

I Strindbergs pjäs Ett drömspel konstaterar Indras dotter om och om igen att: ”Det är synd om människorna.” Det är svårt att inte hålla med om det när man ser hur styvmoderligt humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning behandlas av politiken i Sverige. Och det är sannerligen inte lätt att vara människa i en tid präglad av bland annat klimatkris, desinformation och attacker mot demokratin.

Forskare inom humaniora och samhällsvetenskap står redo att bidra med lösningar till dessa och andra stora samhällsutmaningar. Även de många studenter som söker sig till dessa ämnen har förstått vikten av de kompetenser och verktyg de ger. De enda som inte tycks vara med på tåget är de som fördelar resurserna. Vi hoppas att regeringen är klok nog att rätta till skevheterna i den kommande forskningspolitiska propositionen.