Det finns inget som hindrar Sverige från att ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention (nr 190) om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet. Det visar den analys och bedömning av FN-konventionen som utredningen har haft i uppdrag att göra. När ett land ska ansluta sig till en internationell konvention behöver landet ha en lagstiftning som motsvarar konventionen. Men även om Sverige uppfyller kraven för att kunna ratificera ILO-konventionen ser utredningen behov av ett förtydligande av arbetsmiljölagen.

Regelverken kan vara svåra att tillämpa

Konventionen ställer krav på att medlemsstaterna har förbud mot våld och trakasserier i arbetslivet, strategier för att förebygga förekomsten av våld och trakasserier, system för att kontrollera att reglerna följs och möjlighet att vidta åtgärder när det finns brister samt tillhandahåller vägledning och utbildning. Konventionen ställer också krav på att arbetsgivare arbetar förebyggande mot våld och trakasserier och att det finns en arbetsplatspolicy.

Konventionen är omfattande men ger också utrymme för flexibilitet vid genomförandet. Det är nödvändigt då 187 medlemsstater ska kunna ratificera och tillämpa konventionen.

Jag bedömer att Sverige uppfyller konventionen genom framför allt straffrätten, diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen samt genom de politiska strategier och handlingsplaner som finns inom framför allt arbetsmiljö-, jämställdhets- och diskrimineringsområdet. Det svenska regelverket ger tillsammans ett tillräckligt skydd som motsvarar konventionens krav. Men samtidigt ser jag att regelverken kan vara svåra att tillämpa då begrepp, ansvar, personer och situationer som omfattas ibland är överlappande mellan olika regelverk och ibland skiljer sig åt. Det är inte helt enkelt för arbetsgivare och andra som är delaktiga i arbetsmiljöarbetet att veta vad som gäller.

Ändring i arbetsmiljölagen

Jag föreslår därför att det införs ett förtydligande i arbetsmiljölagen om att arbetsmiljön, så långt som möjligt, ska vara fri från våld och trakasserier. Det är alltså inte fråga om en utvidgning av ansvaret utan ett tydliggörande av det som redan gäller i dag inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet och arbetsgivarens skyldighet att vidta åtgärder. På så sätt kan det också bli tydligare att våld och trakasserier från tredje part omfattas och att skyddet ska gälla i förhållande till alla personkategorier som omfattas av arbetsmiljölagen.

Att förebygga och motverka våld och trakasserier i arbetslivet behöver ses som ett alltid pågående arbete som ständigt behöver utvecklas.

En ändring i arbetsmiljölagen som tydliggör ansvaret och vikten av en arbetsmiljö fri från våld och trakasserier har också ett viktigt värde för att medvetandegöra problematiken och kan bidra till beteendeförändringar. För att göra det ännu tydligare bör Arbetsmiljöverket dessutom få i uppdrag att ta fram information som förklarar gällande regelverk och arbetsgivarens ansvar i arbetet mot våld och trakasserier från tredje part, arbetsgivarens ansvar när våld och trakasserier som är arbetsrelaterat sker utanför arbetet samt förklarar hur arbetsgivare kan arbeta med dessa frågor och generellt med frågor om våld och trakasserier.

”Kunskapen behöver höjas ytterligare”

Konventionen belyser även att våld i nära relationer påverkar arbetslivet och jämställdhetsperspektivet är centralt i konventionen. Att arbeta mot våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är en angelägen jämställdhetsfråga där kunskapen behöver höjas ytterligare inom arbetslivet. Utredningen ser därför behov av ett uppdrag i form av informationsinsatser om vilka regelverk som kan aktualiseras för en arbetsgivare och hur kunskap om våld i nära relationer kan spridas i form av ett praktiskt inriktat metodstöd till arbetsgivare.

Anledning att vidare utreda

Ett antal förslag har också kommit in från utredningens expert- och referensgrupp. Bland dem en mobbningslag i arbetslivet, förändringar i diskrimineringslagen, en utvidgning av det straffrättsliga ansvaret för förgripelse mot tjänsteman och en utvidgning av tillträdesförbudet till butik till att omfatta hotell och restauranger. Utredningen har inte haft möjlighet att närmare utreda alla de förslag som kommit upp.

Min bedömning är att det finns anledning att vidare utreda flera av förslagen. Det bör även övervägas att utreda frågan om att i vissa fall möjliggöra att använda ID-nummer i stället för att exponera arbetstagares eget namn vid myndighetsutövning, i syfte att skydda arbetstagare mot våld och trakasserier. Ett liknande förslag har lyfts om att poliser ska kunna identifieras med ett ID-nummer. Det är dock förslag som förutsätter en fördjupad analys som innefattar grundlagsfrågor.

Även om Sverige uppfyller konventionens krav finns det fortsatt mycket att arbeta med. Att förebygga och motverka våld och trakasserier i arbetslivet behöver ses som ett alltid pågående arbete som ständigt behöver utvecklas.