I dagens samhälle står vårdpersonal inför en betydande utmaning: att möta patienter med komplexa behov. Forskning visar att personer med psykisk ohälsa ofta lider av munhälsoproblem och vice versa. Genom att öka medvetenheten bland vårdpersonal om sambandet, kan vi förbättra vår förmåga att identifiera och behandla dem som lider av bägge problem. Dessutom kan samordnade insatser mellan olika vårdgivare ge en mer personcentrerad vård. Men för att uppnå detta mål krävs det samarbete och engagemang från alla parter – och mer forskning.

Tandvården kan bistå psykiatrin

Trots att det saknas tillräcklig forskning om gemensamma insatser som kan ges av tandvård, psykiatri och primärvård, tyder resultat i forskningen ändå på att tandvårdsinsatser kan ha en positiv effekt på psykisk hälsa, medan insatser från psykiatri och primärvård kan förbättra munhälsan hos personer med psykisk ohälsa.

Det är viktigt att tandvårdens personal är medveten om den potentiella roll den kan spela för att förbättra patientens psykiska hälsa. Genom att ta del av medicinlista, patientens berättelse och observationer under behandlingen kan personalen få insikter i patientens psykiska mående. Dessa möten utgör en unik möjlighet att inte enbart adressera munhälsoproblem, utan även identifiera och stötta patienter med psykisk ohälsa samt hänvisa dem till primärvård eller psykiatri.

Psykiatrin kan informera om ekonomiskt stöd

Några av skälen till att många personer med psykisk ohälsa lider av sämre munhälsa kan vara tandvårdsfobier, svårigheter att upprätthålla god egenvård och ekonomisk utsatthet. Medicinering vid psykisk ohälsa kan öka risken för sämre munhälsa, exempelvis genom muntorrhet. Psykiatri och primärvård kan stötta dessa patienter genom att anpassa behandling, erbjuda munvårdsinstruktioner och uppmuntra regelbundna tandvårdsbesök. Här behöver kommunikationsvägarna mellan tandvård, primärvård och psykiatri effektiviseras för att underlätta patientens övergång till annan vårdgivare vid behov.

Den nuvarande modellen, där vuxna patienter i hög grad förväntas betala för sin egen tandvård, skapar ojämlikhet.

Psykiatri och primärvård kan även bistå patienter med psykisk ohälsa och behov av tandvård på ett sätt som inte alltid uppmärksammas tillräckligt: att informera dem om tandvårdsstöd. Ett exempel är regionfinansierat tandvårdsstöd till personer med omfattande tandvårdsbehov till följd av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.

Dyr tandvård kan skapa ojämlikhet

Det är ingen hemlighet att tandvården i Sverige inte fullt ut är tillgänglig för alla. Den nuvarande modellen, där vuxna patienter i hög grad förväntas betala för sin egen tandvård, skapar ojämlikhet. Ekonomiska resurser avgör tillgången till nödvändig vård och de som har sämre ekonomiska möjligheter riskerar att hamna utanför.

Trots att tandvård och hälso- och sjukvård regleras av separata lagar och genomförs av olika vårdgivare är det viktigt att överväga hur samverkan kan bli bättre. Detta kan inkludera förbättrad kommunikation och informationsutbyte mellan tandvård, psykiatri och primärvård samt tydligare riktlinjer för samordning av vårdinsatser.

Det är också avgörande att forskningen intensifieras för att förstå vilka insatser som främjar psykisk hälsa och munhälsa. Dessa bör inte längre betraktas som separata områden, utan i stället integreras för att främja en mer personcentrerad vård.