"Patienter med besvär efter nacktrauma tvingas fly Sverige"

Av: Personskadeföreningen NRH:s styrelse samt vetenskapsråd

De svenska vårdflyktingarna blir allt fler, men långt ifrån alla har ekonomisk möjlighet att söka hjälp utomlands när de lämnas utan utredning och vård i Sverige. En patientgrupp som drabbas mycket hårt är de som lider av invalidiserande besvär efter nack- och/eller skalltrauma. Kunskaperna om dessa patienter är låg i Sverige, och svensk sjukvård räcker inte till för att förbättra deras liv. Detta är något som även Socialstyrelsen noterar i sin granskning, ”Vården vid trafikskador med långvariga smärttillstånd” i december år 2017.

Möts av stark ovilja

Patienter med kvarstående besvär efter nacktrauma uppger att de ofta möts av stark ovilja från sjukvården att ens försöka diagnostisera orsaken till besvären och de hänvisas ofta till kognitiva och psykoanalytiska metoder för hjälp. För de värst drabbade finns inget annat val än att åka utomlands för att få hjälp, eftersom Sverige i dag saknar både kunskap och utrustning för att diagnostisera och behandla vissa skador i ryggraden, särskilt i halsryggradens övre segment.

De redan drabbade blir därmed vårdflyktingar, och får själva bekosta utredningar, till exempel bilddiagnostik för 20 000–100 000 kronor och/eller kirurgisk åtgärd för ytterligare 200 000–900 000 kronor.

I andra länder används sedan flera år radiologisk teknik för att avbilda kotpelaren under gravitationens inverkan (sittande/stående) och under normala rörelser. Många svenskar väljer därför att själv bekosta en sådan utredning. Tekniken att avbilda en led under belastning och eller rörelse är allmänt vedertagen även i Sverige, men bara när det gäller andra belastade leder såsom höft, knä eller fotled. Varför inte när det gäller ryggradsleder?

"Slussas runt i vårdapparaten"

Många som lever med kroniska besvär efter nacktrauma lever redan på marginalen med sjukpenning eller sjukersättning och ibland inte ens det, vilket medfört att de sålt hus och hem för att söka hjälp utomlands. Tidigare fanns möjlighet att i efterhand ersätta utlandsvård, men efter en prejudicerande dom i Högsta förvaltningsdomstolen verkar möjligheten inte längre finnas. Detta drabbar individ och samhälle i stort. God och nära vård, utifrån behov inom rimlig tid, borde vara det mest ansvarsfulla och ekonomiskt försvarbara vårt samhälle kan erbjuda. De som drabbats borde få all möjlig hjälp för att kunna återgå till studier och/eller arbete.

Patienter med kvarstående besvär efter nacktrauma uppger att de ofta möts av stark ovilja från sjukvården att ens försöka diagnostisera orsaken till besvären och de hänvisas ofta till kognitiva och psykoanalytiska metoder för hjälp.

I dag slussas många nackskadade runt i vårdapparaten till stora kostnader och under en rad olika symtomdiagnoser såsom whiplash, fibromyalgi, kroniskt utmattningssyndrom, post-traumatiskt stressyndrom, migrän, stresshuvudvärk, nack-axel-skulderbesvär, entesopati, kognitiv störning, irritabel tarmstörning etcetera. Ofta ges en psykosocial förklaringsmodell när orsaken inte är uppenbar utifrån dagens bild-/labdiagnostik.

Diagnossättningen beror på vilken läkare man träffar och vad denna fokuserar på. Detsamma gäller för behandlingen. Patienterna riskerar också att bli fastlåsta i sjukförsäkring och andra fruktlösa åtgärder, åtgärder som kan pågå under flera år och medföra stora samhällskostnader. Kostnader som istället borde användas till att ge de drabbade den vård de behöver – oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Ett nationellt kunskapscenter borde därtill snarast inrättas med resurser för effektiv och säker diagnostik, behandling, forskning och utveckling.

Nationellt kvalitetsregister

En annan viktig åtgärd för att förbättra omhändertagandet av denna patientgrupp är att skapa ett nationellt kvalitetsregister. Detta register måste innehålla patientrapporterade mått för att fånga upp patienternas egna beskrivningar av sina besvär och effekten av olika behandlingsinsatser. Behandlingsinsatser som i dag tenderar att utvärderas av vårdgivaren, som väljer vad denna skall rapportera. Genom kunskapsutveckling både inom läkarkåren och bland andra vårdgivare – till exempel fysioterapeuter – kan oförmåga att diagnostisera och behandla dessa patienter i Sverige minska. I botten beror dagens bristande vård av nackskadade sannolikt mest på kunskapsbrist.

Lite uppmärksamhet på ökande vårdflykt

I Sverige drabbas varje år omkring 100 000 individer av olyckor med risk för skada på kotpelare och/eller hjärna och därifrån utgående nervbanor. Ungefär 30 000 får nackbesvär och ett okänt antal får också besvär från andra delar av ryggen och/eller hjärnskada. Trafikolyckor orsakar en stor del, men andra olyckor kan ge liknande besvär, till exempel fall- och dykolyckor eller idrott. Det växande antalet skadade gör behovet av nämnda kunskapscenter och register extra angeläget. Det är anmärkningsvärt att den ökande vårdflykten inte uppmärksammats mer. Ingen borde behöva fly landet för livsnödvändig vård.

---

Debattartikeln är skriven bland annat mot bakgrunden av interpellationen Möjligheterna att få utlandsvård 2017/18:545 av Per-Ingvar Johnsson (C) som besvaras av socialminister Annika Strandhäll (S) den 25 maj 2018.