CUF: Tidöpartiernas förslag leder till häxjakt på papperslösa barn och sjuka

Mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter hyllas som hörnstenar i det modernt samhället. Ändå står vi inför en oroande utveckling, när regeringen nu vill inskränka våra friheter genom att tvinga människor att delta i jakten på de allra mest utsatta. Denna överträdelse riskerar att peta i de mest grundläggande skikten av vår liberala demokrati.

Angiverilagar skapar rädsla och misstro

I augusti stod det klart att regeringen och Sverigedemokraterna går vidare med det kritiserade förslaget att anställda inom myndigheter och kommuner ska ha plikt att anmäla misstanke om att någon gömmer sig i Sverige. Detta skulle i praktiken innebära att om en lärare inte anmäler papperslösa elever och deras familjer till Polisen, gör den sig själv skyldig till brott. Regeringen överlåter till den statliga utredaren att titta på eventuella påföljder för den som vägrar.

Papperslösa migranter befinner sig i en sårbar situation, med begränsade rättigheter och utan grundläggande välfärdstjänster. Många har flytt undan krig, fattigdom och förföljelse i sina hemländer, och söker här efter en bättre framtid. I en liberal demokrati bör varje individ ha rätt till mänsklig värdighet, inklusive tillgång till vård, och i barnens fall, en skolgång.

Den här typen av angiverilagar bidrar enbart till en kultur av rädsla och misstro. Det skulle leda till att människor inte bara fruktar att deras grannar, kollegor eller till och med vänner kan anmäla dem, utan även behöver gömma sig för läkare och lärare. Dessutom skulle det begränsa medborgarnas förmåga att organisera sig i solidaritet, och kommer på sikt skapa konsekvenser för den sociala sammanhållningen. Knappast goda förutsättningar för integration.

Yrkesetiken hotas

Att med lagens makt tvinga medborgare att anmäla personer som lever i en utsatt position skulle ta bort deras rätt att agera efter både samvete och yrkesetik. Det skulle också leda till en farlig obalans i maktrelationen mellan staten och dess medborgare, där staten tvingar den som valt sitt yrke för att kunna hjälpa människor att istället försätta dem i fara. Är det verkligen den sortens samhälle vi vill leva i?

Genom att tvinga offentliganställda att anmäla papperslösa sätter Tidöpartierna igång en lång kedja av negativa konsekvenser. Anmälningsplikten man nu vill införa skulle leda till att papperslösa tappar förtroendet för det offentliga, och i värsta fall helt undviker att sätta sina barn i skolan, eller ens söka vård. Detta skulle exempelvis äventyra rätten till trygg vård för gravida oavsett migrationsstatus, vilket inte bara går ut över kvinnans hälsa, utan även fostrets.

Att med lagens makt tvinga medborgare att anmäla personer som lever i en utsatt position skulle ta bort deras rätt att agera efter både samvete och yrkesetik.

Förslaget skulle även leda till att man begränsar barns chans till utbildning. Behöver man oroa sig för att läraren ska anmäla ens barn är det förståeligt att föräldrar drar sig för att sätta dem i skolbänken. Det är inte bara en kränkning av barns rättigheter, utan dessutom ett recept på misslyckande när det kommer till att ge förutsättningar för en stabil etablering i samhället. Vi vill i stället värna och främja möjligheten för alla barn som befinner sig i Sverige att få en grundskoleutbildning, oavsett ursprung eller migrationsstatus.

Försvarare av angiverilagar menar att den som befinner sig här utan uppehållstillstånd har förbrukat sin rätt till en schysst behandling. Vi hade gärna sett att man skapar fler lagliga vägar in i landet, men till dess är det helt fel metod att bedriva häxjakt som enbart kommer att bidra till framväxten av parallella skuggsamhällen.

Försvara den liberala demokratin

Det är otroligt viktigt att vi hanterar migrationsfrågor med hänsyn till både säkerhet och mänskliga rättigheter. Att använda offentliganställda som spelbrickor för att skapa en auktoritär kultur är inte en balanserad lösning.

I en tid där det är viktigare än någonsin att försvara och stärka våra grundläggande principer måste vi aktivt motverka tendenser till ett angiverisamhälle. Anställda inom skola och vård ska kunna fokusera på att hjälpa människor utan att behöva oroa sig för rättsliga påföljder. Genom att förstå farorna med att regeringen vill införa anmälningsplikt för myndigheter, skyddar vi inte bara de mest utsatta i vårt samhälle, utan också de värden som vårt samhälle vilar på. Politiska förslag som detta hör inte hemma i en modern, liberal demokrati som Sverige.