"Behövs kunskap om vad digitalisering innebär"

Ny kunskap, grundad på såväl erfarenhet som forskning, medför att vård- och omsorgsverksamheten utvecklas. En förutsättning för att evidensbaserad vård och omvårdnad etableras är att forskningens resultat används.

När det gäller implementering av digitala tjänster finns det dock fortfarande kunskapsluckor. I synnerhet gällande slutanvändarnas behov, nytta och upplevelse.

Se över arbetssätt

 Alla utbildningar på både grund- och specialistnivå måste ha specifika kurser med digitalisering och e-hälsa.

Forskningsresultat som ska omsättas och användas, det vill säga implementeras i den dagliga vården, behöver utgå från behov. Utbildning och kompetensutveckling får inte glömmas bort eller underskattas.

De som i slutändan kommer förmedla, använda eller tillhandahålla produkten/tjänsten/processen behöver vara pålästa och trygga i hanteringen av dessa. Detta kan även påverka organisationen och det är viktigt att se över arbetssätt och kanske skapa nya roller.

Hörnstenar 

Sjuksköterskor bygger upp den professionella kliniska kompetensen genom att reflektera över såväl vetenskaplig som erfarenhetsbaserad kunskap och integrerar detta i den dagliga verksamheten. Båda kunskapsformerna, tillsammans med patientens egna behov och önskemål, är viktiga hörnstenar i en evidensbaserad vård och omvårdnad, med utgångspunkt från ett personcentrerat synsätt.

Kunskap behövs

Den vision som E-hälsomyndigheten driver, där Sverige ska vara bäst i världen på e-hälsa 2025, ställer höga krav på alla vårdprofessioner.

Ny kunskap, grundad på såväl erfarenhet som forskning, medför att vård- och omsorgsverksamheten utvecklas. Ändå är det välkänt att det finns ett gap mellan tillgänglig kunskap och den kunskap som används inom dagens vårdverksamhet.

För att kunna överbrygga detta gap behövs kunskap om vad digitalisering innebär och om vad som underlättar, respektive försvårar, införandet.

Svårt att skapa förutsättningar

Chefer och ledare som ständigt möter utmaningar i form av nedskärningar och omorganisationer kan ha svårt att skapa de förutsättningar som en framgångsrik implementeringsprocess kräver. Därför är det viktigt att ledare i vården verkar för en kultur där idéer, utbildningar, konferenser och annat som är i linje med kompetensutveckling värderas högt.

Allas ansvar

Sjuksköterskor har ansvar för att höja medvetenheten om vilken kunskap utförda omvårdnadsåtgärder och digitala tjänster vilar på och att stödja spridning och användning av nationella riktlinjer och nya digitala verktyg. Det innebär att resurser i form av tid, utbildning, handledning och utrustning måste prioriteras och avsättas.

Det är allas ansvar att mäta resultat före, under och efter en förändring – men chefer har ett ansvar att uppmärksamma resultaten för att underlätta att de nya digitala rutinerna bibehålls. Likaså är det av stor vikt att inaktuella metoder och rutiner gallras ut.

Specifika kurser

Svensk sjuksköterskeförening instämmer med Sveriges arbetsterapeuter i deras slutsatser och vill också tillägga att vi har ett gemensamt ansvar för att övergången till en digital hälso- och sjukvård ska bli säker, både lagmässigt, juridiskt, och etiskt.

Den digitala kompetensen finns redan hos många, men behöver förtydligas och breddas för att passa i vårdmiljön. Alla utbildningar på både grund- och specialistnivå måste ha specifika kurser med digitalisering och e-hälsa.

Goda arbetsmiljöner

Arbetsgivare och politiker behöver prioritera bättre förutsättningar för utveckling av såväl generell som professionsspecifik digital kompetens hos vårdprofessionerna. Digitala lösningar ska möta behoven, den faktiska användaren, till exempel måste sjuksköterskor eller patienter vara med och kravställa.

Enkla single-log-in lösningar med interaoperabilitet ska vara en självklarhet, vilket skapar goda arbetsmiljöer.