Tidigare riksdagsledamot: Så kan en ny arbetslinje för Sverige se ut

Riksrevisionen har nyligen kommit fram till att jobbskatteavdragen, som tillsammans kostar statskassan cirka 100 miljarder kronor varje år, har en liten jobbskapande betydelse. Staten får bara tillbaka cirka 15 procent av vad man förlorar i skatt, något mer dock för de som infördes 2007-2010. Avdragen urholkar statskassan i ett läge när vi behöver pengar till social-, vård-, utbildnings-, försvars- och rättspolitiska områden samt till den gröna omställningen.

Jobbskatteavdragen är överskattade

Riksrevisionens rapport är ett dråpslag mot jobbskatteavdragen, men det finns också andra aspekter som talar mot dem. I en insändare i DN den 5 oktober avlivades myten att jobbskatteavdragen främst gynnar låg- och medelinkomsttagare. De har tvärtom gynnat höginkomsttagarna och bidragit till ökade klassklyftor. Jobbskatteavdragen har dessutom ofta tillkommit på bekostnad av ekonomiskt utsatta människor i tron att de då söker arbete. Det har inte fungerat. Modellen med att pressa utsatta grupper ytterligare gör det svårare för dem att gå från arbetslöshet till arbete.

Modellen med att pressa utsatta grupper ytterligare gör det svårare för dem att gå från arbetslöshet till arbete. 

Det saknas utbildad arbetskraft snart sagt överallt, i företagen och i offentliga verksamheter. Stora utbildningsinsatser måste ges till dagens arbetssökande. I en ny arbetslinje måste fokus vara att kraftigt ändra vårt utbildningssystem. För dem med invandrarbakgrund gäller det att snabbt lära sig svenska och göra klart vad som gäller i Sverige. Omställningsstöd och etableringsjobb är viktiga instrument.

Många människor kan inte flytta från den miljö där de är rotade socialt och ekonomiskt. De som vägrar att ta ett arbete som är lämpligt och runt knuten ska givetvis inte få dra sig undan med hjälp av bidrag. Staten bör använda positiva verktyg för att få personal till de orter där nya jobb skapas, med flyttbidrag, avskrivna studieskulder, med bostäder, bra skolor och tillgång till vård. Tänk om delar av de elva miljarderna, som jobbskatteavdragen kostar statskassan, i stället hade använts till att få människor att flytta till industrisatsningarna i norra Sverige!

Välfärdssamhället i gungning

Alla lyckas inte att ta sig in på arbetsmarknaden. Redan på 1920-talet ordnades beredskapsarbeten då nya vägar byggdes. Gröna jobb där sysselsättning kombineras med insatser för miljön är senare exempel. Det finns utrymme för den typen av anställningar även i anslutning till vården av unga och gamla och i skolorna.

Stadsmissionen pekar i sin årliga fattigdomsrapport på att välfärdssamhället i Sverige är i gungning. Detta leder till en farlig samhällsutveckling. A-kassan bör vara generös. Vid sidan om a-kassan behövs en politik som hjälper särskilt utsatta grupper, de med riktigt låg inkomst, de som inte tillhör en a-kassa eller de som har sjuk- eller aktivitetsersättning. Samtidigt måste bidragsfusk stävjas genom delning av information mellan myndigheter och utnyttjande av digital teknik.