Debatt

Sveriges universitetslärare: Politikerna försöker kidnappa svenska universitet och högskolor

Akademisk frihet och lärosätenas autonomi hotas av politisk klåfingrighet. Det skriver Sanna Wolk, förbundsordförande Sulf – Sveriges universitetslärare och forskare.

Debattören kräver att utbildningsminister Mats Persson (L) backar från beslutet om förkortade mandatperioder i landets högskolestyrelser. 
Debattören kräver att utbildningsminister Mats Persson (L) backar från beslutet om förkortade mandatperioder i landets högskolestyrelser. Foto: Caisa Rasmussen/TT
Sanna Wolk
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Regeringen har som bekant beslutat att mer än halvera högskolestyrelsernas mandatperiod på grund av att de vill tillsätta säkerhetspolitisk kompetens i styrelserna. Att säkerhetsfrågorna är viktiga kan vi alla vara överens om, men att tillsätta politiska kommissarier i styrelserna är helt fel väg att gå. Det är ett jättekliv över gränsen för när akademisk frihet och lärosätenas autonomi på allvar hotas av politisk klåfingrighet.

Politikerna går över gränsen

I flera decennier har Sverige haft politiskt tillsatta högskolestyrelser. Men det har egentligen inte varit något stort problem. Förrän nu, när politiken beslutat sig för att gå över gränsen för politisk påverkan.

Varför det? Jo, för att det svenska systemet har byggt på ett osynligt kontrakt bestående av tillit, dialog och respekt för den fria kunskapens behov och möjligheter för att Sverige ska ha en högkvalitativ forskning och utbildning. Även om systemet hela tiden har varit öppet och sårbart för politisk styrning, har politikerna egentligen inte styrt någonting hårt. Principen om en armlängds avstånd mellan politik och akademi har tagits för given men har nu oerhört snabbt raserats. Dessutom med en liberal minister i spetsen.

Dagens system innebär att regeringen utser ordföranden och de flesta ledamöterna i styrelsen. Det är en egenhet i det svenska systemet och är ovanligt i demokratier som har stark akademisk frihet. I många länder består styrelserna av personer som speglar universitetens och högskolornas inre struktur och det är en ofta använd parameter när man vill mäta universitetens och högskolornas självständighet. Så hade vi det i Sverige fram till 1977 när regeringen började utse en tredjedel av ledamöterna.

Många kliar sig i huvudet

Sedan 1993 tillsätter regeringen en majoritet i styrelserna, framförallt på bekostnad av företrädare för de anställda. Så även om vi redan har politisk styrning genom att majoriteten av styrelseledamöterna vid svenska universitet och högskolor tillsätts av regeringen har det ändå fungerat i en demokratisk anda.

Regeringsbeslutet med mycket kort mandatperiod i kombination med politikernas möjlighet att tillsätta ledamöter med annan agenda än lärosätenas uppdrag att bedriva forskning och undervisning får stora konsekvenser. Ett system där politiska kommissarier ska tillsättas av regeringen för att säkerställa om ”rätt” åsikter eller forskare från ”rätt” länder ska finnas i Sverige hör inte hemma vare sig här eller i någon annan stark demokrati. Däremot har Sverige mycket stor nytta av kunskapsutbyte med olika länders forskare. Låser vi fikarummet för andra kommer andra inte vilja släppa in oss i sina fikarum. Ömsesidigt kunskapsutbyte, i vart fall i viss mån, är också grundläggande för säkerhetspolitiken.

Det som sker framför våra ögon är ett bevis på riskerna med externt tillsatta styrelser och ett system som öppnar för en politisk kidnappning av forskning och utbildning.

Vi är många som kliar oss i huvudet och undrar vad i all världen som står på. Finns det en dold agenda här? Vad är det som inte sägs? Utbildningsminister Mats Perssons tal om att det handlar om att stärka säkerhetsfrågorna ekar tomt för den som har den minsta aning om hur högskolestyrelser arbetar. Varje universitet och högskola har ett säkerhetsarbete som pågår med ökad intensitet. Men att styrelserna skulle arbeta operativt med detta är obegripligt, särskilt som detta arbete skulle kunna starta först om 17 månader.

Stärk den akademiska friheten

Eller är det ren och skär okunskap som gör att utbildningsministern krampaktigt håller fast vid sina talepunkter om säkerhet? Det som sker framför våra ögon är ett bevis på riskerna med externt tillsatta styrelser och ett system som öppnar för en politisk kidnappning av forskning och utbildning. Det är också typiskt att de visar sig i en tid när frågor om demokrati och akademisk frihet står på högkant.

För att stoppa den nu iscensatta kidnappningen av universitet och högskolor kräver Sulf att regeringen:

  • backar från beslutet om förkortade mandatperioder och står upp för akademisk frihet.
  • låter högskolestyrelserna arbeta sin fulla mandatperiod för att garantera universitet och högskolor arbetsro och kvalitet.
  • tillsätter en utredning med direktiv att föreslå en minskning av andelen externa ledamöter i högskolestyrelserna så att akademisk frihet och lärosätenas självbestämmande stärks, och stärker grundlagsskyddet för akademisk frihet och akademins självbestämmande.

För i en stark demokrati är kritiskt tänkande absolut grundläggande. Men för att kritiskt tänkande ska kunna växa måste den akademiska friheten bli betydligt starkare än i dag. Vi kan inte fortsätta tugga i oss att Sverige har en stark demokrati och att den akademiska friheten också är stark. För så är det inte.

Nämnda personer

Mats Persson

Utbildningsminister (L), ledamot i partistyrelsen
ekon. dr. ekonomisk historia (Lunds uni., 2015)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00