Skolministern: Att kalla din lärare hora ska ge tydligare konsekvenser

En bra skolgång stärker barn och ungas framtidsutsikter och är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för att förebygga utanförskap, kriminalitet, missbruk och ohälsa. En skolmiljö som präglas av trygghet och studiero är samtidigt en förutsättning för elevers lärande. Det är också en av de viktigaste faktorerna för läraryrkets attraktivitet. Långtifrån alla skolor präglas dock av en sådan miljö i dag.

Stoppa normbrytande beteende

Otryggheten i den svenska skolan har i stället ökat över tid och färre än fyra av tio elever i grundskolan uppger att det ofta eller alltid är arbetsro på lektionerna. Så kan vi inte ha det. Alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier. Skolan ska givetvis också vara en trygg och säker miljö för lärare och övrig skolpersonal.

Det är genom att tidigt bryta normbrytande beteenden som skolan kan lyckas med det förebyggande arbetet. Att höra ”jävla hora” i klassrummet är dock tyvärr något som många behöver uppleva. Enligt Sveriges lärares kartläggning uppger sex av tio lärare att de återkommande utsatts för verbala övergrepp. 

Den aktuella boken Brottsplats: Skolan, skriven av rektorn Vesna Prekopic, visar på en ännu mörkare bild. Prekopic berättar att under en och samma vecka fick en elev örfilar av en klasskamrat under lektion, rutor krossades i entrén, en klassrumsdörr sparkades sönder, ett elevskåp vältes, diskmedel hälldes ut i korridoren och någon urinerade i papperskorgen på toaletten. Så ser det naturligtvis inte ut överallt, men att det alls sker är bedrövligt. Det är ingen naturlag att skolan ska se ut så. Men då gäller det att agera i tid.

Ha höga förväntningar

För några veckor sedan besökte jag Acland Burghley School, en skola i ett utsatt område i London. I samtal med rektorn, lärarna och eleverna frågade jag vad som händer när en elev riktar grova förolämpningar eller hot mot läraren. De blev genuint förvånade av min fråga. Något sådant kändes främmande, de kunde knappt minnas att det hade hänt och skulle det hända så var det ingen tvekan om att resultatet skulle vara direkta och tydliga konsekvenser. Eleven skulle bli utskickad ur klassrummet och allvarssamtal väntade med både föräldrar och elev.

Deras medskick var att ha höga förväntningar på samtliga elever och tydliga ordningsregler med direkta konsekvenser om de inte följs. En annan framgångsfaktor var att föräldrarna är införstådda i ordningsreglerna och vilka konsekvenser det får om de bryts.

I svensk skola har det dock, på vissa håll, länge funnits ett motstånd mot att öka lärares befogenheter och att konsekvenser direkt ska följa för de elever som bryter mot reglerna. Bakgrunden finns både i de pedagogiska strömningar som format skolan under lång tid, och i en missriktad välvilja i synen på barn och samhället, där elevens rättigheter snarare än skyldigheter betonats. Det finns också en tendens att ”förklara” beteenden utifrån uppväxtvillkor i stället för att betona personligt ansvar och moral. Det kan finnas orsaker till, men det får inte vara en ursäkt för, oacceptabelt beteende. Det hjälper ingen att inte få tydliga gränser tidigt, tvärtom riskerar det att drabba de barn och unga som behöver det allra mest.

Lagstiftningen måste stötta lärarna

Samtidigt stöttar inte lagstiftningen de lärare som har behov av att agera för att kunna upprätthålla trygghet och studiero i klassrummet. Det är alltför många fall där elever har haft oacceptabelt beteende, och där läraren har sett ett behov av att agera, men det slutat med att det är läraren som fått en anmälan emot sig. Det är uppenbart att lagstiftningen behöver ses över. Lärare måste känna att de har ett tydligt stöd och mandat när de ser behov av att agera mot elever som kränker, förolämpar eller hotar. Här finns ett tydligt politiskt ansvar som behöver tas.

Det hjälper ingen att inte få tydliga gränser tidigt, tvärtom riskerar det att drabba de barn och unga som behöver det allra mest.

Ett litet steg i den riktningen är Liberalernas förslag om att ta bort kravet på att en elev ska få en chans att rätta sitt beteende innan läraren får visa ut hen ur klassrummet. Lärare vet själva bäst vad varje situation kräver. Därför ska de kunna, om det ser ett behov av det, direkt visa ut en elev ur klassrummet. Det är självklart läraren själv som ska avgöra om och när. Och det måste givetvis finnas personal som kan möta eleven som visats ut. Vi är medvetna om att förutsättningarna till det ser väldigt olika ut i landet i dag, och att det tuffa ekonomiska läget försvårar. Men det hindrar inte att vi tycker att läraren redan nu ska ha den möjligheten. Regeländringen är enbart en mycket liten del av ett större åtgärdspaket som behövs för att komma tillrätta med det allvarliga läget i skolan.

Elever behöver bättre förutsättningar

Skolan behöver parallellt bland annat få fler särskilda undervisningsgrupper och fler speciallärare, samtidigt som lagstiftningen kring extra anpassningar och särskilt stöd behöver ses över. Skolan behöver även fler skolsociala team, för att stärka förutsättningarna för elever att uppnå målen med utbildningen, skapa en lugn och trygg skolmiljö och för att öka elevers närvaro i skolan. Och skolan behöver mycket mer därtill.

Liberalerna tar nu ett helhetsgrepp för att stärka lärares befogenheter och öka förutsättningar för en skola präglad av trygghet och studiero. Vi behöver en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är bra för alla – och särskilt för de barn som behöver skolan mest.