Skolmarknaden är en destruktiv spiral av absurditet

2018 twittrade Carl Bildt att friskolornas ägare ”drivs av individer besjälade av viljan att göra en än bättre skola för både elever och lärare. Annars hade de gjort något annat”.

Andra drivkrafter 

Försäljningsvändorna med Academedia visar dock andra drivkrafter bland ägarna för när köparen Roger Akelius nämnde vinstutdelningsbegränsningar ångrade ägarna försäljningen direkt. Denna röra illustrerar svenska skolmarknadens absurditet. Miljardärer köper och säljer skolbolag, vinsterna går till våffelstugor, understödjer vapenaffärer, finansierar abortmotståndare och bolagen suger åt sig miljoner i åratal efter att de gått i konkurs. Vissa koncerner säljer undermålig undervisning av obehöriga lärare, fuskar till sig statsbidrag, och ökar skolsegregationen. Sen kan ägarna stänga ned utan varsel och lämna över ansvaret till kommunerna.

Säkerhetsaspekten återaktualiserades nyligen när flera skolor stängdes efter synpunkter från Säpo. 

Det tar statliga myndigheter månader att reda ut vilka som äger skolkoncernerna, samtidigt som ägarförhållandena pekats ut som ett säkerhetshot. Säkerhetsaspekten återaktualiserades nyligen när flera skolor stängdes efter synpunkter från Säpo. Samma ägarbolag har tidigare varit i hetluften.

Förödande konsekvenser 

Att skolmarknaden blivit en segregationsmaskin som blivit ”omvänt kompensatorisk” är väl dokumenterat. En utveckling som är självförstärkande då skolsystemet blir alltmer olikvärdigt, något OECD varnar för kan bli förödande.

Men eftersom konkurrens betraktas som skolmarknadens förbättringsmotor måste vissa elever leva med att gå i sämre skolor. Att skolmarknadens kvalitetsmått är satta ur spel genom betygsinflation, bristfälliga kontrollfunktioner och långsam byråkrati betraktas inte som ett problem eftersom riktigt usla skolor stängs ibland (även om samma ägare öppnar skolor direkt igen).

Marknadsstyrningen är så vedertagen att ingen lyckas formulera politiskt levnadskraftiga alternativ till den. Men marknaden har inte levererat. Resultaten har inte blivit bättre, resursanvändningen inte effektivare och byråkratin växer. Ekonomin är överordnad andra värden när det kommer till skolans styrning vilket lett till en dödsspiral med nedskärningar.

Skolan blir ansvarig för andras problem 

Våra politiker vill gärna tro att det går att lösa problem genom skolan; allt från integration till arbetslöshet, nationell konkurrenskraft till ojämlikhet. Olyckligtvis gör detta skolan ansvarig för problem den inte kan påverka.

Skolan kan inte fixa integration i alltmer segregerat samhälle. Den kan inte förbereda för en arbetsmarknad vars skiftningar marknaden själv inte kan förutse. Och trots politiska feberdrömmar kan den inte säkra den nationella konkurrenskraften. Numera tar gängkriminaliteten all uppmärksamhet. Återigen har skolan litet att säga till om när det kommer till det som göder gängkriminaliteten; numera både knarklangande och välfärdsmarknader.

Däremot kan skolan göra en skillnad när det kommer till gängens rekrytering av unga med tidiga insatser, kvalitativ undervisning, utbildad personal och meningsfulla fritidsverksamheter. En genomgången skolgång och entré till arbetsmarknaden är bland de viktigaste skyddsfaktorerna när det kommer till kriminalitet.

”Budget i balans”

Så vad gör politikerna? Ger de skolan resurser? Ger de nödvändiga policyer? Ger de skolmyndigheterna redskap? Nej. När ”budget i balans” är politikens heliga graal betraktas specialpedagogiskt stöd, kuratorer, klassassistenter, behöriga lärare och läromedel som fett som ska hyvlas bort snarare än som nödvändiga redskap i skolan som ska förbereda unga människor för livet.

Nuvarande regering har gjort ett antal utspel med flera skolreformer varav några riktas mot skolmarknaden genom utökade kontrollfunktioner. Den tidigare regeringen föreslog reformer som var dömda att dö i riksdagen. Detta visar att svensk politik saknar visioner om hur skolan skulle kunna organiseras och styras bortom marknadens destruktiva spiral mot avgrunden. Under tiden serveras väljarna skolskandaler och politiska floskelparader genom undermåligt argumenterade debattartiklar och okunnigt formulerade tweet.

En längre version av artikeln finns på Skola och samhälle.