Regeringen begår avtalsbrott mot parterna

I veckan kom nyheten att CSN bara tror sig hinna bevilja ungefär hälften av de ansökningar om omställningsstudiestöd för livslångt lärande som är tänkt för 2023.

Hållningen från regeringens sida är ett löftesbrott gentemot Sveriges alla arbetstagare

Belastningen på CSN har blivit betydligt större än vad man beräknade. De extra anslag CSN begärt fick man inte i regeringens vårändringsbudget för innevarande år. Den hållningen från regeringens sida är ett löftesbrott gentemot Sveriges alla arbetstagare samt ett avtalsbrott gentemot arbetsmarknadens parter.

Obegripligt av regeringen

Under flera år har den största reformen på svensk arbetsmarknad på decennier mejslats fram i konstruktiva, men svåra, förhandlingar mellan fack, arbetsgivarorganisationer och regeringen. Det har varit ett givande och tagande där både reformering av anställningstryggheten och förutsättningar för livslångt lärande genom omställningsstudiestöd har funnits med i förhandlingarna.

Ett av resultaten var det antal personer som staten var beredd att bevilja omställningsstudiestöd för. För i år skulle det motsvara 8 800 personer. När CSN, som hårt belastad ansvarig myndighet, beskriver att man inte kommer att klara att bevilja så många ansökningar och flaggar för det till regeringen, är det obegripligt att inte regeringen går myndigheten till mötes och tillskjuter de medel som behövs.

Vi ser redan nu när omgång två inför höstterminens studier har startat att CSN bara hann med att bevilja runt 1 600 ansökningar för vårterminen vilket rimligen i stället borde ha varit hälften av de 8 800 för helåret. Utbildningsminister Mats Persson hänvisar i media till att han ser en alternativ lösning att flytta personal inom CSN. Hade så varit möjligt hade det såklart redan gjorts inom CSN.

Hedra uppgörelsen, regeringen

Det enda rimliga är att regeringen hedrar den uppgörelse som har gjorts mellan arbetsmarknadens parter och regeringen och tillskjuter de medel som behövs för att lösa sin del av uppdraget. 50 miljoner kronor har CSN flaggat för skulle behövas. I annat fall kan man göra som under flyktingkrisen 2015 att Migrationsverket fick stöd personellt från andra myndigheter under en begränsad tid för att hantera en akut situation.

Dock är inte denna situation med införande av omställningsstudiestöd en motsvarande extern chock, utan en reform där utökningen av antalet platser fram till 2026 är en del av överenskommelsen. Redan nästa år ska antalet beviljanden dubblas och nästan samma ökning ska ske årligen fram till 2026 då 44 000 personer ska beviljas omställningsstudiestöd.

Det är inte en tillfällig extern chock. Det är en historisk trepartsöverenskommelse med tydlig långtidsplanering som regeringen bör hedra, också genom att ge förutsättningar för att dess myndighet – CSN, kan uppfylla sitt uppdrag. Det vi ser i dag från regeringens sida är kontraproduktivt inte bara för den så viktiga kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden utan även för relationen med arbetsmarknadens parter.