Karolinska institutet fortsätter att begå övergrepp i kolonialismens namn

Den 29 mars i år höll Karolinska institutet ett hybridseminarium i universitets etikråds regi. Ämnet var Karolinska institutets mänskliga anatomiska samlingar. Trots att en stor del av samlingen utgörs av förtryckta folkgrupper, såsom urfolk, nationella minoriteter och andra folkslag rasifierade som minoriteter, var inte en enda representant för någon av grupperna inbjudna som talare på seminariet. I stället skulle fyra svenska och norska forskare, enligt informationstexten i seminariet, diskutera kring hur man skulle bemöta ”krav på repatriering”. Två andra frågor som skulle behandlas under seminariet var ”Vem bestämmer?” och ”Bör samlingarna användas till forskning och historiska utställningar?”

Gravplundring och handel med döda kroppar

KI-forskarna och rasbiologerna Anders och Gustaf Retzius samlade under 1800-talet in kroppsdelar att forska på under sina resor runtom i världen. Kvarlevorna införskaffades medelst gravplundring, handel och från döda kroppar som ”ingen gjort anspråk på”, i till exempel fattighus. Kvarlevorna utgjordes framför allt av kranier, som användes för att utveckla skallindex, kvoter av skallmått som forskarna menade kunde urskilja folks intelligens och förmåga att upprätthålla en högre civilisation. Genom skallmätningar fastslog Gustaf Retzius att Sverige hade det renaste folket i den germanska rasgrenen, och var det ädlaste av alla vita länder, i bemärkelsen att den svenska befolkningen var den allra vitaste.

Vi tänker inte längre sitta tysta medan höga herrar beslutar om konsekvenserna för sina egna institutioners övergrepp.

Rasbiologen Herman Lundborg tog fasta på Gustaf Retzius forskning och öppnade Rasbiologiska institutet år 1922 med Retzius läror som grund. Mindre än 20 år senare användes samma kvasivetenskapliga raslära för att rättfärdiga ett av världens största och mest välkända folkmord. 

Rasbiologi – inte antropologi 

Trots den katastrofala inverkan som rasbiologin och rasforskningen haft och ännu i dag har på vårt samhälle, vägrar Karolinska institutet att benämna Anders och Gustaf Retzius forskning för vad det faktiskt var – rasbiologi. De menar i stället att det är ”antropologi”. Genom att hårdnackat fortsätta vägra dialog med de folk vars förfäders uppgrävda kvarlevor förvaras i kartonger i Hagströmerbibliotekets källare, och kalla samma kvarlevor för ”statlig egendom” och arkeologiska föremål, begår de ytterligare övergrepp i kolonialismens namn. Många av de folk vars kvarlevor förvaras i källaren, har inte ens blivit underrättade av universitet om kvarlevornas existens.

Karolinska institutet har sedan studentgruppen Strävas protester mot bland annat föreläsningssalen och gatan Retzius, som uppkallades efter den rasbiologiske forskaren år 2005, tillsatt en ”arbetsgrupp” som ska utreda frågan om deras universitetets historiska arv. Arbetsgruppen har en obefintlig representation av de folkgrupper som Retzius en gång dömde ut som låga och obegåvade. Gruppens ledare Gert Helgesson, professor i medicinsk etik, har vid flera tillfällen klargjort att han inte anser att representation är viktigt. Gruppmedlemmen Thomas Söderqvist har på sociala medier skrivit att han önskar att gruppen inte hade existerat, och avfärdat kraven på representation som ”identitetspolitik”.

Låt Sverige läka 

Att fyra svenska och norska forskare på inbjudan av Karolinska institutet tillåts diskutera om huruvida judiska, finska, peruanska och samiska kranier ska ställas ut på museum är för oss ofattbart. Det är en tydlig signal till folken som utsatts för Karolinska institutets övergrepp, i den så kallade vetenskapens namn, att man inte bryr sig om våra röster och att universitetet varken vill konfronteras med eller ta ansvar för sin egen historia.

Vi tänker inte längre sitta tysta medan höga herrar beslutar om konsekvenserna för sina egna institutioners övergrepp. Vi har i flera år försökt ha en dialog med Karolinska Institutet utan resultat. Vi har blivit avfärdade, respektlöst bemötta, inte erhållit svar överhuvudtaget på vissa frågor och kontinuerligt bemötts med fabricerad och/eller motstridig information. Karolinska institutet har även bett oss att sluta kontakta dem, med motivationen att de behövde ”arbetsro”.

Vi vänder oss nu därför till Sveriges regering: Vi kräver att ni börjar lyssna på oss som det ytterst berör, och håller Karolinska institutet ansvarigt för både historiska och pågående övergrepp. Det är en grundförutsättning för att denna nation med sitt mörka förflutna slutligen ska kunna läka från historiens våld.