Inför inte ännu krångligare regler för Sveriges småskaliga förskolor

Förskolan som samhällsbärare spelar en oerhört viktig roll i Sverige, i varje barns och familjs liv. Varje dag lägger vi grunden för barnens trygghet och livslånga lärande i föräldra- och personaldrivna förskolor runtom i landet. Småskaliga och kooperativa förskolor är mycket uppskattade.

Långtgående insyn i fristående förskolor

I dag är mer än var fjärde förskola fristående och det finns fristående förskolor i 85 procent av landets kommuner. Nio av tio av de fristående huvudmännen inom förskolan har en eller två förskolor, enligt Skolverkets statistik. Den överväldigande majoriteten är alltså mindre aktörer. Det krävs att politiken är lyhörd inför förskolornas villkor och vardag. Politiska förslag som lägger omotiverat tunga bördor på förskolorna riskerar att gå ut över våra möjligheter att bedriva så bra utbildning som möjligt för barnen.

2021 tillsattes en statlig utredning för att undersöka om offentlighetsprincipen ska införas för fristående aktörer i skolväsendet. Skulle så ske vore det ett hårt slag i synnerhet för mindre förskolor som redan i dag har mycket små ekonomiska marginaler. Vi är inte emot insyn men efterlyser en rimlig analys av vilka uppgifter som bör vara tillgängliga för allmänheten och hur de ska lämnas ut. Redan i dag tillämpas en långtgående insyn i våra verksamheter genom kommunernas tillsyn.

Vi är inte emot insyn men efterlyser en rimlig analys av vilka uppgifter som bör vara tillgängliga för allmänheten och hur de ska lämnas ut.

I skollagen regleras vad kommunen ska granska vid tillståndsprövning och vid regelbunden tillsyn: ekonomisk information, uppgifter om personalens utbildning, planeringar och åtgärdsplaner etcetera lämnas ut. Handlingarna blir då offentliga och därmed tillgängliga för alla som önskar ta del av dem. Utöver tillsynen sker en omfattande ägar- och ledningsprövning med krav på en långsiktig och ordnad ekonomi.

Administrativa resurser räcker inte till

Offentlighetsprincipen är en sedan länge etablerad norm för medborgarnas insyn i statens verksamhet. Den är viktig för att kunna granska staten och politiska beslutsfattare. Men det innebär inte att den kan tillämpas på privat bedrivna verksamheter som har andra förutsättningar än statliga myndigheter och kommuner. De administrativa och juridiska resurser som kommuner har i den centrala förvaltningen finns inte hos mindre fristående huvudmän.

Under lov och helger skulle vi behöva ha jourhavande personalresurser för att granska och lämna ut handlingar. Pengar som är avsedda för barnens utbildning skulle behöva läggas på att utbilda personal i ofta svårhanterlig juridik – eller att köpa in rådgivning externt. Inget av detta skulle främja barnens utveckling och lärande.

För att möta de krav på insyn som nu ställs menar vi att detta kan lösas på ett enklare och mer ekonomiskt sätt: genom att besluta vilka handlingar i fristående förskolor som ska vara offentliga och som då kan begäras ut av allmänheten från kommunen, SCB eller Skolverket (dit vi redan nu lämnar alla efterfrågade dokument). En sådan lösning skulle möta upp behovet av den insyn som efterfrågas och samtidigt säkerställa att de ekonomiska resurserna förskolan har går till barnens utbildning och inte till onödig administration.

Ta hänsyn till mindre aktörer

Regeringen har gett den pågående utredningen förlängd tid, och gett den i uppdrag att utreda en ”insynsprincip”, som alternativ till offentlighetsprincipen. I detta uppdrag har regeringen tagit viss hänsyn till mindre aktörers förutsättningar, vilket är välkommet – men även en insynsprincip behöver utformas på ett rimligt sätt. Förskolor ska inte av staten tvingas att lägga de pengar som ska gå till barnens utbildning på att hantera nya byråkratiska bördor – därför säger vi nej till ett införande av offentlighetsprincipen i fristående förskolor.