Vad gör Morgan Johansson för världens klimatflyktingar?

Sommaren 2018 brann stora delar av den svenska skogen. Efter en period av långvarig torka och höga temperaturer tändes gnistan. På kort tid blev hundratals svenskar klimatflyktingar inom sitt eget land när de tvingades fly från sina hem. I dag, mitt i coronapandemins tredje våg, är det nog få som tänker på värmeböljan för tre år sedan. Men snart är sommaren här. Och då kan det vara dags igen.

Det är få som pratar om det. Men sanningen är att svenskarna som evakuerades i bränderna 2018 var klimatflyktingar.

Frågan om klimatet är en prioriterad fråga för regeringen Löfven. Jag välkomnar deras engagemang. Ny teknik och alternativa energikällor är viktiga pelare för att hejda den globala uppvärmningen. Dessvärre har migrationsminister Morgan Johansson (S) duckat på frågan vad han tänker göra för att bistå dem som just nu befinner sig på flykt på grund av klimatförändringarna. Som det är nu inkluderas inte klimatflyktingarna i FN:s flyktingkonvention och det finns inte någon annan tydlig internationell överenskommelse som ger tillräckligt stöd. Det är dags att ändra på det.

Otillräckligt stöd

Enligt the International Displacement Monitoring Centre, en del av den norska organisationen Flyktninghjelpen, tvingades 33 miljoner människor på flykt under 2019. Av dessa flydde närmare 24 miljoner av klimatrelaterade väderkatastrofer. Även andra studier pekar på att över 20 miljoner människor årligen drabbas av klimatförändringar och tvingas till en klimatdriven migration. Fler människor flyr på grund av klimathändelser än krig.

Klimatflyktingarna ökar i takt med att allt större delar av jorden blir obeboelig. De flesta hittar nytt uppehälle inom sina hemländer. Oftast i kustnära storstäder som i framtiden riskerar att drabbas hårt av stigande havsnivåer. Andra tvingas leva i flyktingläger. Där smittspridningen av dödliga sjukdomar är svåra att kontrollera. Vissa försöker lämna sitt land i hopp om ett bättre liv.

Och allt detta fortsätter. Det är redan fem år sedan som FN antog New York-deklarationen, som ledde fram till vissa ambitioner gällande klimatflyktingar. Men ännu finns inga tydliga regelverk eller tillräckligt stöd till de miljontals människor som drabbas.

Vad som behöver göras

Enligt The Intergovernmental Panel on Climate Change har vi knappt tio år kvar innan klimatförändringarna som människan orsakat inte längre går att återkalla. Tillsammans behöver vi därför jobba för en hållbar framtid fri från fossila bränslen. Vi behöver också säkerställa att klimatflyktingar får juridiska rättigheter.

Jag ser tre brådskande områden där migrationsminister Morgan Johansson behöver ta på sig ledartröjan:

1. Skapa ett internationellt regelverk för klimatdriven migration, liknande FN:s flyktingkonvention. Som det är i dag saknar människor som flyr på grund av klimatrelaterade orsaker samma rättigheter som personer som flyr på grund av krig.
2. Sammankalla övriga migrationsministrar med syfte att skapa ett EU-ramverk för klimatdriven migration. En gemensam policy gör att medlemsländer lättare kan samlas kring eventuella åtgärder för att kunna hantera klimatflyktingarnas situation.
3. Initiera en allians som kan skapa rätt typ av stöd, som ett slags koalition av villiga nationer i väntan på ett internationellt regelverk. Utgångspunkten bör vara det historiska ansvar som de i dag socioekonomiskt ledande länder har när det gäller klimatutsläpp.

Svenska klimatflyktingar

Det är få som pratar om det, men sanningen är att svenskarna som evakuerades i bränderna 2018 var klimatflyktingar. Som tur var blev deras flykt tillfällig då många kunnat återvända eller haft möjlighet att bygga upp sina hem igen. Långt ifrån alla har den möjligheten. Det är dags att regeringen visar att man tar den här frågan på allvar. För när sommaren kommer kan det vara dags igen.