Så kan Friskis och svettis medverka i krisberedskapen

Svante Werger är rådgivare knuten till myndighetsledningen på MSB.

Hur ser MSB på civilsamhällets roll framöver? Finns det en rollfördelning som bara ska aktiveras, eller är det mer ad-hoc utifrån vilken situation som uppstår?

– Det finns ingen färdig plan där civilsamhället bara ska jacka in. Vi måste lyssna och förstå vilken roll de vill spela, om de vill jobba nära det offentliga eller mer självständigt. De är medlemsstyrda och jobbar utifrån sina intressen. Men vi har nytta av deras kontaktvägar och kunskaper, säger Svante Werger till Altinget.

Vilken roll kan civilsamhället spela?

– Vi ser tre: Den första är medlemmarnas engagemang och vilja att bidra. Den andra är att organisationerna kan vara en kanal för medlemmars frågor till det offentliga, och en kanal från oss till målgrupper som vi har svårt att nå. Den tredje är att de kan stärka samhället i fråga om lokaler, kompetens och annat.

Civilsamhällets oberoende

Svante Werger är noga med att påpeka att MSB inte ska styra civilsamhället och att det inte finns ett sätt att arbeta på som fungerar för alla.

– Det är heller inte så att alla behöver ha en roll i den operativa krishanteringen. En del sprider kunskap i förväg, kanske någon bedriver utbildningsverksamhet, säger han.

– Det är fortfarande vanligast att det här sköts på lokal nivå och då är kommunen viktigast. I norra Sverige kan skoterklubben vara väldigt viktig, till exempel. Det vi från MSB kan göra är att bidra till att bygga kontaktnätverk med stora organisationer, paraplyorganisationer, som kommunen kan relatera till.

Frivillighet är gratis, men att strukturera frivillighet är inte gratis. Om politiken vill få utväxling på civilsamhällets potential så behövs det ibland avtal och resurser.

Martin Ärnlöv
Generalsekreterare, Röda korset

Tillbaka till Martin Ärnlöv.

Röda korset har flera gånger påpekat att många av pandemiråden var utformade efter Medelsvensson, samtidigt som de som är sårbara i vardagen är hårdare drabbade i kristid. Riskerar vi att förväxla likvärdighet med likformighet?

– Ja, om insatsen ska vara likvärdig så måste den vara olika utformad. I de kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna, RSA, så saknas i de flesta fall ett kapitel om civilsamhället och ett kapitel om näringslivet. Fokus ligger än så länge helt på de offentliga rollerna. Samarbetet med civilsamhället behöver nog formaliseras tydligare, med avtal, säger Martin Ärnlöv.

– I alla relationer måste man prata med varandra och ha en samverkan. Därefter är det bra att sätta det på pränt. Då går det tydligare in i den institutionella strukturen. Om jag pratar för Röda korset specifikt så har vi skrivit ett kompletterande avtal med MSB. Men det behöver utvecklas och resurssättas, och det är en diskussion vi behöver ha med politiken och MSB. Där är vi inte ännu.

Du nämnde idén om en reservgenerator i Friskis lokaler. Finns det pengar för sådana insatser?

– Frivillighet är gratis, men att strukturera frivillighet är inte gratis. Om politiken vill få utväxling på civilsamhällets potential så behövs det ibland avtal och resurser, säger Martin Ärnlöv.  

– MSB borde ha en post i sin budget för att koordinera civilsamhället. Det måste in i deras regleringsbrev.

Upplever du att politiker och myndigheter lyssnar mer på civilsamhället nu än tidigare?

– Det går åt rätt håll. Men de strukturella frågorna tar tid, och vi är inte riktigt framme ännu.

Med tanke på stora kriserna som tsunami, skogsbränder och flyktingmottagande kan man fråga sig om MSB har varit senfärdigt, med tanke på att deras stormöte kom först i mars 2020. Svante Werger får frågan.

– Vi har samarbetat med delar av civilsamhället betydligt längre. Där finns en lång tradition av samarbete med de frivilliga försvarsorganisationerna, inklusive Röda korset och med trossamfunden. Det vi gjorde den 9 mars 2020 var att utöka kontakterna och involvera bredare delar av civilsamhället, som ungdomsorganisationer, funkisrörelsen, idrottsrörelsen, studieförbunden och så vidare.

Såg behov efter tsunamin

– Ett annat exempel är den så kallade Stödstyrkan, som man såg behov av efter tsunamin 2004. I den ingår MSB, polisen, Svenska kyrkan, Röda korset och Rädda barnen. Vid händelser utomlands där svenskar drabbas är den styrkan en förstärkning av Sveriges konsulära beredskap.

– Vi vet också att många kommuner har kontakter med olika frivilligorganisationer inom ramen för frivilliga resursgrupper, FRG, som civilförsvarsförbundet driver. Så nu ville vi samla mer systematiskt jobba framåt, säger Svante Werger.

Nu tog vi Friskis och svettis som ett exempel. Finns det fler potentiella partners att involvera, som man kanske inte tänker på?

– Idrottsrörelsen, som Friskis och svettis är en del av, är generellt intressant. Där finns ledare och de har tillgång till lokaler. Studieförbunden kan vara med att bygga och förmedla kunskap. Flera av dem är aktiva under den årliga krisberedskapsveckan, säger Svante Werger.

Susanne Jidesten säger att 10-20 av Friskis lokala föreningar hittills har visat intresse, och hon tror att det blir fler framöver.