Oroliga tider kräver en jord till bord-strategi

Den nuvarande nationella livsmedelsstrategin togs fram i en tid när tillgången på livsmedel närmast togs för givet. Flera generationer svenskar har växt upp utan att behöva oroa sig för om det ska finnas mat och dryck. I dag ser läget väldigt annorlunda ut. Skulle det värsta hända är vi bara veckor från att inte kunna föda befolkningen.  

Därför är det glädjande att landsbygdsminister Peter Kullgren nu tar tag i livsmedelsstrategin. Den 7 februari stod ministern värd för en kickoff för en uppdatering av strategin, där vi också deltog tillsammans med stora delar av den svenska livsmedelssektorn.

Branschens fyra medskick

För att en uppdaterad strategi ska bli mer än en pappersprodukt så får man inte upprepa misstagen från den nuvarande. Här kommer därför fyra medskick från den svenska livsmedelsindustrin:

• Reducera inte livsmedelsproduktion till en landsbygdsfråga. För många är livsmedelsproduktion synonymt med lantbruk, och detta snäva synsätt präglade till stor del den gamla livsmedelsstrategin. Men lantbruket är bara ett av flera oundgängliga led i livsmedelskedjan. Det är livsmedelsindustrin som förädlar lantbrukarnas råvaror till de livsmedel som föder befolkningen. Livsmedelsproduktion pågår i hela landet, är en av Sveriges största industrier och är helt central för vår försörjningsförmåga.
  Därför hade vi gärna sett att även näringsministern, finansministern och ministern för civilt försvar deltog i kickoffen, så att vi får en strategi som på riktigt har ett jord till bord-perspektiv.
  
  
• Livsmedelsstrategin måste bli ett styrande dokument. Många beslut som tas av den offentliga sektorn gör det svårare och dyrare att producera mat och dryck. Så kan det inte fortsätta. Vi har kapacitet att producera mycket mer livsmedel än i dag. Men då kan inte livsmedelsproduktion ses som något som ska motarbetas eller som miljöfarlig verksamhet. Tjänstemän som jobbar med livsmedelsstrategin måste inför varje beslut fråga sig: ”Kommer det jag gör nu att göra det enklare eller svårare att producera livsmedel?” Om svaret är att det blir svårare, låt då bli. Hitta en annan väg, ta ett annat beslut. I samtliga regleringsbrev och instruktioner till relevanta myndigheter behöver det skrivas in att strategins övergripande syfte och målsättningar ska beaktas i beslut och ageranden.
  
  
• Säkra grundförutsättningarna för produktion. Statens ansvar för att se till att de mest basala faktorerna för livsmedelsproduktion finns på plats måste reflekteras i livsmedelsstrategin. I dag tvingas företagen allt oftare lägga stora resurser på att säkra tillgången till bland annat energi, vatten, drivmedel, infrastruktur och personal. Om inte grundförutsättningarna för produktion finns i landet så kommer till slut inte företagen finnas där heller.
• 
  Satsa stort på nyckelområden. Ska livsmedelsindustrin nå dit svensk bil-, gruv- och skogsindustri har nått så måste vi lära oss av länder som lyckats göra sin livsmedelsindustri modern och lönsam. Bra exempel är Nederländerna, Danmark och Irland. De har satsat långsiktigt på nyckelområdena FOI, export och kompetensförsörjning, och fått fantastiska resultat. Det borde vi också göra. Lägg inte tid och kraft på att smådutta med symbolpolitiska produktions- och konsumtionsmål som marknaden ändå löser bäst.

Stärk försöjningsförmågan

Sverige har förutsättningar att bli en mall för den globala, hållbara produktionen av livsmedel samtidigt som vi stärker den svenska försörjningsförmågan. Men då måste livsmedelssektorns konkurrens- och motståndskraft öka. Rejält. Här kan en väl utformad livsmedelsstrategi bidra väldigt mycket.