Inte värdigt Sverige att försvara demokratin i usla trosor

Sverige är på många sätt ett av världens mest jämställda länder. Det är något vi ska vara stolta över. För två veckor sedan, den 8 mars, uppmärksammades kampen för kvinnors rättigheter runt om i hela världen. Sverige har kommit långt i den utvecklingen. Men på flera områden står vi fortfarande kvar i 1900-talet.

Ett exempel är värnpliktiga kvinnors dåliga förutsättningar för en hållbar arbetsmiljö. Politiken och myndigheterna har nämligen inte lyckats inkludera jämställdheten nog i den stora återupprustning vi just nu genomgår.

Det allmänna måste kunna ställa motkrav 

För att säkra personalförsörjningen av det militära försvaret och kunna möta det osäkra omvärldsläget återaktiverades värnplikten 2017. Nu är det i sanning en lika och allmän värnplikt eftersom den gäller för såväl kvinnor som män. Varje år skrivs hundratals kvinnor in till grundutbildning, och antalet fortsätter att öka. Samhället ställer högre krav på kvinnor att bidra med sin styrka och sina liv till det allmänna, och det är bra. Men om vi som medborgare ger staten möjligheten att bestämma folks deltagande i försvaret måste vi också kunna ställa motkrav.

Vi kräver ett värdigt och rättvist omhändertagande av värnpliktiga. För både män och kvinnor. 

Förståelsen är fortfarande låg 

Den stora utmaningen som värnpliktiga kvinnor möter är bristen på kroppsanpassad utrustning. Försvarsmakten använder sig av ett uniformssystem som sedan länge är daterat och framtaget för att passa män av någon typ av “normalstorlek”. Trots att Försvarsmakten gjort ett antal försök att göra materielförsörjningen jämställd, kvarstår faktumet att de som sitter i beslutsrummen ofta är män. Förståelsen för kvinnors förutsättningar och behov fortfarande är låg.

Utrustningen är inte anpassad efter en modern försvarsmakt. Detta har gjort kvinnor överrepresenterade i antalet skadeanmälningar kopplat till hur väl utrustningen är anpassad efter kroppen.

Exemplen är många. Det finns fortfarande stora problem med trosor som skaver och som i vissa fall resulterat i köttsår efter lång användning. Försvarets bh:ar finns i tre storlekar. ​​BH:ar som inte ger tillräckligt med stöd eller har en dragkedja mellan brösten. Utrustningen är inte anpassad efter en modern försvarsmakt. Detta har gjort kvinnor överrepresenterade i antalet skadeanmälningar kopplat till hur väl utrustningen är anpassad efter kroppen.

Samtidigt får värnpliktiga inte rätt information och utbildning i vad det innebär att vara värnpliktig kvinna. Till stor del på grund av myndigheternas oförmåga att utbilda sig i vilka fysionomiska förutsättningar kvinnor har. Fel information och kompetensnivå kan nämligen innebära fara för individens hälsa. Exempelvis har kvinnor högre risk att lida av järnbrist, en livsviktig mineral för kroppens fysik och kondition. Sådana oupptäckta men vanligt förekommande situationer skulle kunna förebyggas med rätt information.

Ska ses som en tillgång

Risken med bristande jämställdhet i försvaret är att kvinnor lämnar. Det är särskilt problematiskt när Försvarsmakten redan i dag har problem med personalförsörjningen. En stor anledning till att värnplikten återinfördes var för att försvaret inte kunde fylla krigsorganisationen med enbart frivillig personal. Kvinnor ska därför inte ses som ett offer eller en börda, utan som den tillgång de faktiskt är. Kvinnor spelar en viktig roll i att förebygga och lösa konflikter, något det finns tydliga belägg för, som bland annat fastställs i FN resolution 1325.

När vi nu ställer lika krav på könen att bidra till vårt försvar måste det också spegla sig i att ge lika förutsättningar. Den stora skillnaden är att män pliktas in till en verksamhet som sedan år 1901 har varit konstruerad utifrån deras behov och förutsättningar. Kvinnor som vi pliktar in får hålla till godo med en tillvaro som inte är anpassad för dem.

Det måste ske ett skifte på strukturell nivå där utrustningen, verksamheten och värnandet av värnpliktiga anpassas på allvar till Sveriges totalförsvarsdoktrin – att alla, oavsett kön, efter egen förmåga i händelse av krig eller kris ska försvara vår demokrati. Om en ny generation unga kvinnor förväntas försvara Sverige ska de åtminstone göra det med ordentliga trosor.

Det är dags för politiken och myndigheterna att vakna upp för värnpliktiga kvinnors usla förhållanden och göra Sveriges försvarsmakt till en fullt ut inkluderande och jämställd organisation.