M-ledamot: Stärk ledamöternas självständighet

Anders Hansson (M)
Riksdagsledamot

I regeringsformens första kapitel och dess fjärde paragraf fastslås att riksdagen är folkets främsta företrädare. De ledamöter som sitter i denna församling har därmed getts ett förtroende och ett ansvar att för invånarnas räkning föra deras talan i Sveriges riksdag.

Till hjälp i detta viktiga arbete utgår varje månad ett ledamotsstöd för varje invald ledamot i syfte att denne ska kunna bistås med administrativ hjälp. Stödets storlek baseras på kostnaden för att ha en politisk sekreterare anställd, vilket därmed också innefattar sociala avgifter med mera.

Detta är en stor förmån och hjälp, men tyvärr missar stödet sitt syfte då det är partigrupperna själva och inte ledamöterna som beslutar om hur stödet ska användas. En stor risk föreligger då att ett ledamotsstöd i stället blir ett indirekt partistöd i kontrast till det ursprungliga syftet som var att ge ledamoten självständig hjälp i utförandet av sitt uppdrag.

Ovilja att lyfta frågan

Tyvärr missar stödet sitt syfte då det är partigrupperna själva och inte ledamöterna som beslutar om hur stödet ska användas. 

Anders Hansson (M)
Riksdagsledamot

Problemet är inte nytt. Redan år 2014 tillsattes en så kallad demokratiutredning för att utarbeta förslag på hur vår demokrati skulle kunna vitaliseras. När utredningen redovisades var kritiken stor mot att ovannämnda stöd inte används till vad det var avsett för. Stödet gick i stor utsträckning till annan verksamhet än ledamöternas arbete. Detta försvagade ledamöternas ställning gentemot partiet.

Ny lagstiftning arbetades visserligen fram 2017, men den innefattade få förändringar utan var mer en modernisering av tidigare lagstiftning från 1999. Problemet kvarstod således i förhållandet ledamotsstöd och partistöd. Den del av utredningen som föreslog en översyn av ledamotsstödet lades ej fram utan bereds för närvarande fortfarande sedan 2017 på Regeringskansliet. Oviljan att lyfta frågan verkar vara stor.

Stå upp för väljarna

En förändring av ledamotsstödet är nödvändig och borde vara en välkommen del i arbetet med att vitalisera svensk politik. Om ledamöter ges ett större inflytande över stödet kan de arbeta mer effektivt och vara mer självständiga gentemot sina partier.

Med självständigheten kommer även möjligheten till större ansvarsutkrävande per ledamot i stället för per parti. Få ledamöter kan då gömma sig bakom partiet utan får stå upp för sina egna värderingar och de väljare som lagt sin röst på dem.

Skilj ledamotsstöd och partistöd

Låt, av arbetsrättsliga skäl, Riksdagsförvaltningen och inte partikanslierna vara arbetsgivare till de personer som anställs som ledamotsstöd och ge därmed ledamöterna rätten att styra hur och i vilken utsträckning stödet ska fördelas. Det borgar för att man tydligt skiljer på ledamotsstöd och partistöd.

Stärker ledamöternas position

En möjlig väg framåt vore även att utvidga användningsområdet för ledamotsstödet till att inte endast gälla administrativt stöd utan även andra funktioner som ledamoten anser skulle vara till hjälp i sitt riksdagsuppdrag.

Härigenom vitaliserar vi politiken och stärker ledamöternas enskilda position i överensstämmande med regeringsformens grundläggande paragrafer om självständiga riksdagsledamöter som folkets företrädare.