Debatt

"Lööf har spelat bort sin egen position"

DEBATT. Genom att utesluta samarbete högerut har Annie Lööf (C) ingenting att sätta emot i en förhandling vänsterut. Löfven kan säga nej till allt, men Centerpartiet tvingas ändå vika sig eftersom det inte finns något alternativ, skriver Daniel Claesson.

Foto: Anders Wiklund/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Daniel Claesson
Public affairs-rådgivare


Intervjun med Annie Lööf (C) i SVT 30 minuter gav besked på flera punkter. Besked som lägger grunden för nästa års valrörelse.

Hennes budskap var i korthet att januariavtalet är den bästa lösningen när den parlamentariska situationen är som den är. Hon menar även att det politiska samarbetet har fungerat över förväntan och hon ser inget skäl att, som Liberalerna överväger, lämna det ingångna avtalet.

Konsekvenser

Det intressanta blir naturligtvis vad detta får för konsekvenser med tanke på valet nästa år och vilka alternativ som då presenteras för väljarna. Där gav hon beskedet att Centerpartiet går till val som en självständig kraft. Några tankar på att återuppväcka den tidigare Alliansen finns alltså inte. Därefter menar Lööf att en regering helst ska bildas ”i den breda politiska mitten”, vilket ska förstås som de nuvarande januaripartierna plus Moderaterna och Kristdemokraterna.

Den politiska förhandlingslinje som Lööf nu driver resulterar i praktiken till att hon ställer sig själv offside. Det är möjligt att Centerpartiets väljare uppskattar det, men från utsidan framstår det som en hopplös taktik.

Daniel Claesson
Public affairs-rådgivare

I vilken mån detta är hennes allvarliga förhoppning eller mest en retorisk poäng kan vi låta vara osagt. Det viktiga är beskedet att hon fullföljer den linje som ligger till grund för januariavtalet, alltså att politiskt samarbete med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet utesluts.

Konsekvensen av detta blir dock i praktiken att Löfven kommer att sitta kvar som statsminister, så länge inte M, KD och SD, eventuellt inklusive L, får majoritet efter nästa val. Skälet är att det är väldigt osannolikt att SD skulle falla ihop så pass mycket att de tappar sin vågmästarposition i förhållande till de traditionella blocken. Lööf säger att i så fall måste en ny regering ha stöd till vänster.

C tvingas vika sig

Problemet i det läget är att Lööf med sitt besked har spelat bort sin egen position. Genom att utesluta samarbete högerut har hon ingenting att sätta emot i en förhandling vänsterut. Löfven kan säga nej till allt, men Centerpartiet tvingas ändå vika sig eftersom det inte finns något alternativ. Det blir småsmulor eller ingenting alls.

"En usel förhandling"

För att illustrera problemet: I en facklig förhandling sitter arbetsgivarna och de fackliga representanterna vid ett bord mitt emot varandra. Facket kräver löneökningar på fem procent. Arbetsgivaren svarar med noll. Om facket i förväg sagt att det här med strejk och konflikt, det tänker vi aldrig någonsin överväga för det strider mot våra grundläggande värderingar, ja då är chansen till en önskad löneökning minimal.

Även om arbetsgivaren av ren välvilja sedan skulle gå med på en renovering av personalmatsalen och nya fina arbetskläder, vilket sedan fackklubben kanske kan presentera som viktiga vinster för sina medlemmar, så ändrar det inte bilden av en usel förhandling.

Självklart vill inget fack strejka och bråka, det kostar både pengar och energi. Men det kan vara ett nödvändigt ont för att tillvarata sina rättigheter. På samma sätt går det till i en politisk förhandling. Ingen tror att det är Centerpartiets önskan att samarbeta med Sverigedemokraterna, fast om det totalt utesluts så har Lööf ingenting att sätta emot.

Lööf som statsministerkandidat

Normalt ligger det i varje partis DNA att få så mycket makt och inflytande som möjligt. Det är så partier tillvaratar sina väljares förtroende. Den politiska förhandlingslinje som Lööf nu driver resulterar i praktiken till att hon ställer sig själv offside. Det är möjligt att Centerpartiets väljare uppskattar det, men från utsidan framstår det som en hopplös taktik.

Dessa besked ges dessutom i en parlamentarisk situation – både den nuvarande och en möjlig efter valet – där Annie Lööf mycket väl själv skulle kunna vara tänkbar statsministerkandidat. Varken M eller S vill ju bilda regering med varandra. Då hade mitten kunnat vara den kompromiss som flest i riksdagen tolererar.

Läs också

Nämnda personer

Annie Lööf

Tidigare partiledare Centerpartiet, före detta riksdagsledamot och näringsminister
Jur. kand (Lunds uni., 2011)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00