Forssell (M): Svenskt utvecklingsbistånd ”ingen mänsklig rättighet”

Vill villkora

I programmet, som har fått namnet ”Bistånd för en ny era”, står det bland annat att regeringen avser att ”villkora delar av utvecklingsbiståndet, i syfte att mottagarlandet ska följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare, inklusive undanröjande av verkställighetshinder såsom att inte utfärda resehandlingar”.

Det är väldigt lite av vårt bilaterala utvecklingsbistånd som går till de länder vi tar emot flest migranter från. Får detta någon effekt?

– Om man villkorar blir det så, men jag vill påpeka att det är Sverige som avgör vilka länder vi vill samarbeta med. Det är ingen mänsklig rättighet att få svenskt utvecklingsbistånd. Ska man få det så bygger det på en förväntan om att länderna vill samarbeta med Sverige. Annars kommer det inte gå att uppnå några resultat, säger Johan Forssell.

Tydligare motkrav

Migrationen har varit den viktigaste frågan för Sverigedemokraterna. Deras talesperson Aron Emilsson tror inte att den begränsade delen bilateralt bistånd till migrationsländer som Somalia och Irak gör att det här blir signalpolitik.

– Nej, utifrån reformagendan kommer vi se hur vi ska förverkliga det här i praktiken. Vi kommer, i de olika biståndsprogrammen, kunna ställa tydligare motkrav på länder som Irak och Somalia. Vill vi ha ett samarbete mellan våra länder, då är det här de svenska villkoren. Min bild är att tidigare regeringar inte har vågat ställa krav. Jag tror att respekten för det svenska biståndet skulle öka i mottagarlandet, säger han till Altinget.

Reformagendan har sju temaområden. Ett av dem är att tydligare visa på kopplingen mellan utveckling och handel. En farhåga från delar av civilsamhället, till exempel Concord, har varit att detta riskerar flytta fokus för biståndet: Från de fattigaste och mest utsatta, till medelinkomstländer där det är lättare att bedriva handel och stödja utsläppsminskningar.

– En majoritet av de mest utsatta finns i medelinkomstländer, och det glöms ofta bort. Med den här inriktningen tror jag att vi kommer att nå fler av de utsatta än tidigare, säger Johan Forssell.

En nyhet var preciseringen att Sverige ska fokusera sitt bilaterala utvecklingsbistånd till högst 30 länder, jämfört med dagens 36. En del i förändringen är att utveckla landstrategier, snarare än biståndsstrategier.

När riksdagen 2003 beslutade om Politik för global utveckling (PGU), så var samstämmigheten mellan olika politikområden den centrala beståndsdelen. 2007 lanserades landfokuseringen. Sverige gav då bistånd till 70 länder. Man skulle kunna diskutera hur mycket nytänkande reformagendan består av och hur mycket den är en mer kravställande version av de reformerna.

Påminner inte PGU:n och landfokuseringen delvis om det som ni nu presenterar?

– Det här har mycket tydligare skrivningar. Både i landstrategierna, där biståndet ses som en del av en större helhet. Men även när det gäller att hitta synergier med handel och – inte minst – migration. Det har inte varit framträdande alls tidigare, säger Johan Forssell.

Finns det inte en risk att exempelvis Kina går in och säger: Vi investerar gärna hos er, och vi bryr oss inte om mänskliga rättigheter? Så ökar de sitt inflytande i stället?

– Man ska komma ihåg att Europeiska unionen är en betydligt större biståndsaktör än vad Kina är. Och Sverige är en av de ledande aktörerna inom EU, som ett av fem länder som når upp i FN:s krav på 0,7-procentsmålet. Med den här inriktningen vill vi också inspirera andra länder att hitta samarbeten, att se biståndet som en större helhet. Till exempel kopplat till handelspolitiken, säger Forssell.

Jag noterar att de inte har något emot procentmål för försvarsutgifterna.

Olle Thorell (S)

Kristdemokraternas Gudrun Brunegård säger att civilsamhället kommer att få en ökad andel av biståndet, för att förmedla vidare till sina samarbetspartners i utlandet.

– Där vill vi ha en genomlysning av hur balansen ser ut. Hur stor andel av det som civilsamhällets organisationer får går verkligen till de mest utsatta? Vi vill ha effektivitet i biståndet, vare sig det är multilateralt eller går via civilsamhället, säger hon till Altinget.

Regleringsbreven blir mer konkreta

Hon säger också att regleringsbreven kommer att konkretisera reformerna ytterligare.

– Sedan ska vi se över vilka länder som vi fortsatt ser har stora behov, där våra insatser stämmer överens med de tematiska prioriteringarna. En del av frågorna kommer att besvaras där.

Socialdemokraternas Olle Thorell är kritisk. När Altinget når honom på torsdagseftermiddagen har han precis fått tillgång till dokumentet och börjat läsa. Och det är enligt honom en del av problemet.

– Det har varit en sluten process, där det mesta har handlat om att hitta kompromisser mellan motpolerna i regeringsunderlaget. Det har varit prioriterat framför att förankra reformagendan hos riksdag, forskning och civilsamhälle, säger han till Altinget.

”Snäva svenska intressen”

Han hade velat se en skrivelse till riksdagen och en påföljande särskild debatt i kammaren.

– Man frångår enprocentsmålet som är en bra vision, för behoven kommer alltid att finnas. Jag noterar att de inte har något emot procentmål för försvarsutgifterna.

Han är också kritisk till att öka andelen humanitärt bistånd. Poängen med det långsiktiga utvecklingsbiståndet är just att det är långsiktigt.

– Satsa inte på bara på brandsläckare, se hellre till att bränderna inte uppstår, säger Olle Thorell.

Marshallplan – inte bara bistånd

Han beskriver det som att Sverige nu vänder sig bort från de globala utmaningarna och blir en regional spelare, när vi prioriterar närområdet och ”snäva svenska intressen”.

President Zelenskyj tackade precis de nordiska länderna för vårt uthålliga stöd, samtidigt som det kommer signaler om att såväl USA som EU börjar vackla i sitt. Är det då inte rätt att prioritera om i biståndet till förmån för Ukraina?

– Jo, även vi riktade om det till Ukraina under vårt sista regeringsår 2022. Men biståndsmedel allena är inte tillräckliga för deras återuppbyggnad. Det krävs en Marshallplan, tillträde till marknader för deras produkter, nya investeringar och IMF-lån. Det blir en förenkling att säga att bara för att det är krig i Ukraina så ska svenskt bistånd försvinna från andra delar av världen, säger Olle Thorell.