Demoskop: "Krisen tycks föra oss samman"

DEBATT. Allmänheten upplever en starkare sammanhållning i samhället under coronakrisen, men man kan förvänta sig att den efterföljande ekonomiska krisen kommer att höja konfliktnivån. Det skriver Peter Santesson, opinionschef på Demoskop.

Peter Santesson
Opinionschef, Demoskop


Vad händer med stämningsläget i landet under coronakrisen? Som ett olycksbådande järtecken har regeringen i dagarna skjutit till 24 miljoner till regionerna för att stärka och digitalisera vårdkontakter kring psykisk ohälsa under coronakrisen. Intuitivt är det en naturlig gissning att allmänhetens reaktioner på krisen skulle gå i en liknande riktning – att en akut kris av det här slaget skulle sprida allmän ångest och oro, göra oss mycket mer svartsynta kring framtiden och samhällsutvecklingen, och därigenom även öka den psykiska ohälsan.

Men intuitionen pekar inte alltid rätt. Coronakrisen ser snarare ut att förbättra den upplevda utvecklingen. Resultatet ligger i linje med historiska erfarenheter, och ger även en ledtråd till hur man kan tolka att förtroendet för att landets politiska ledning ökar snabbt. Rekylen nedåt kan bli kraftig på längre sikt.

Utveckling i fel riktning

Under flera år har stämningarna bland den svenska allmänheten, det så kallade sentimentet, präglats av pessimism. Demoskop gör varje månad mätningar av allmänhetens uppfattningar om samhället och de ekonomiska utsikterna (1 000 intervjuer/månad, webbintervjuer i onlinerekryterad panel). Mätningarna har under lång tid visat att det finns en dominerande uppfattning om att det svenska samhället utvecklas i fel riktning, att saker på det hela taget håller på att bli allt sämre.

Bilden har hållit i sig även när man gått in på enskilda sakområden: skolan, vården, tryggheten, över nästan hela linjen har man kunnat se en övervikt för uppfattningen om att det allra mesta försämras.

Pessimismen avtar kraftigt

När utgångspunkten är så pass negativ blir det intressant vad som händer med sentimentet under coronakrisen. Nu kan man hävda att samhället och vardagslivet även i en tämligen objektiv mening faktiskt har försämrats kraftigt på bara någon månad. Är detta stunden då århundradets ”det var väl det jag visste” utropas samtidigt som samhällspessimismen går från att vara utbredd till att bli allomfattande?

Man skulle kunna tro det, men snarare har motsatsen inträffat. Det kan framstå som paradoxalt, men krisen har medfört att uppfattningen om Sveriges utveckling och tillståndet inom olika samhällssektorer plötsligt har blivit mer positiv. På två månader har andelen som tycker att Sverige mest utvecklas åt rätt håll ökat med drygt 15 procentenheter samtidigt som andelen som tycker att utvecklingen går åt fel håll minskat med drygt 16 procentenheter. Fortfarande finns visserligen en övervikt för den negativa samhällssynen, men då ska man minnas att den har dominerat i flera år. Under krisen har den allmänna pessimismen avtagit kraftigt, inte ökat.

Allmänheten upplever en starkare sammanhållning i samhället under coronakrisen. Källa: Demoskop, 1 000 intervjuer/månad.

En kollektiv värme

Hur kan det komma sig? I Demoskops mätningar ställs också frågan hur man uppfattar utvecklingen inom olika samhällsområden. Det område där man upplever den kraftigaste förbättringen under krisen är sammanhållningen i samhället. I vanliga fall är det området där flest är kritiska. Nu har andelen som uppfattar en positiv utveckling ökat från knappt 4 procent till drygt 30. Krisen tycks föra oss samman.

Det saknas inte historiska paralleller. En intressant diskussion av erfarenheter från allmänhetens reaktioner under krig finns i Sebastian Jungers bok Tribe. När andra världskriget började befarade brittiska myndigheter att allmänheten i London skulle fara oerhört illa psykiskt av bombningar. Men massiv psykisk ohälsa uteblev.

Något år in i kriget konstaterade man med viss häpnad i den medicinska tidskriften The Lancet att britternas mentala hälsa inte tycktes ha tagit speciell skada av Blitzen. Möjligen tvärtom. Enskilda som drabbas särskilt svårt kan förstås traumatiseras, men som allmän samhällsupplevelse behöver inte akuta kriser skapa ångest utan kan snarare ge en kortsiktigt ökad gemenskap. Människan är robustare än man kan tro. Och under kriser sitter vi visserligen i livbåtarna, men vi sitter åtminstone där tillsammans. Manifestationernas och de tända ljusens psykologi dominerar för stunden och skänker en kollektiv värme.

Konfliktfylld period väntar

Under april har förtroendet för regeringen och statsministern rusat i höjden. Den paradoxala, positiva krisreaktionen ger bakgrunden till vad som pågår i opinionen. På kort sikt är förtroendeökningen förväntad – krisen för oss samman under den akuta fasen. När den epidemiska delen av coronakrisen är över kommer Sverige att befinna sig i ett nytt och mycket kärvare ekonomiskt läge. Då väntar en global recession och ekonomiska svårigheter av ett slag som Sverige inte stått inför sedan början av 1990-talet.

Medan den akuta epidemiska krisen ökat samhörigheten kan man förvänta sig att den efterföljande ekonomiska krisen kommer att höja konfliktnivån. När de ekonomiska ramarna krymper blir politiken ett nollsummespel, med konflikter kring prioriteringar mellan konkurrerande grupper och mål. Vem ska få behålla vad?

De upplevda förbättringarna och stigande förtroendesiffrorna som vi just nu ser i opinionen är därför förmodligen de sista varma dagarna inför en en lång och konfliktfylld period då ekonomifrågor blir helt dominerande.

Forrige artikel Debatt: Ingen kris kan stoppa en statlig utredning Debatt: Ingen kris kan stoppa en statlig utredning Næste artikel "Valsedelssystemet är det allra viktigaste att förändra"
Glad sommar – lästips för semestern

Glad sommar – lästips för semestern

SOMMARUPPEHÅLL. Altinget Rikspolitik går på semester. Om du inte kan få nog av Altinget så hittar du här några guldkorn från våren. Nästa nyhetsbrev kommer i mitten på augusti.