Behöver Västra Götalandsregionen verkligen 1061 politiska uppdrag?

Frågorna jag ställer mig är varför varken socialdemokrater, vänsterpartister eller den styrande grönblå soppan inte vill minska antalet politiker i Västra Götalandsregionen?

Och behöver Västra Götalandsregionen verkligen nuvarande inte mindre än 1061 politiska uppdrag?

Mitt svar är definitivt nej. För mig känns det som om Socialdemokraterna med stöd av alliansen vill använda regionen som någon slags uppdragsbank genom vilken de sedan kan gödsla ut uppdrag till sina politikerkompisar.
Vi Sverigedemokrater är redo att krympa denna enorma koloss som inte bara tynger regionen utan också belastar skattebetalarna med mycket stora summor som istället borde komma sjukvården till del.

Futtig minskning

VGR står den kommande mandatperioden inför en politisk omorganisation, men tyvärr leder denna bara till en minskning med futtiga 14 politiska uppdrag. Vi Sverigedemokrater har föreslagit en rad nerdragningar och sammanslagningar i syfte att både spara pengar och effektivisera det politiska arbetet.

Tidigare fanns i regionen tolv hälso- och sjukvårdsnämnder (HSN), vilka sedermera blev fem, vilka i sin tur nu kommer att bli en enda, men trots detta minskar inte antalet politiska uppdrag.

I den nya organisationen kommer det nämligen att bildas fem nya nämnder som för närvarande benämns Delregionala nämnder (DRN), vilka rent geografiskt tar över efter de tidigare fem hälso- och sjukvårdsnämnderna, men med ett mycket mer begränsat uppdrag.

Totalt ointresse för besparingar

Sverigedemokraterna har föreslagit att dessa fem nya nämnder inte längre behöver bestå av 30 politiker i varje nämnd (15 ledamöter och 15 ersättare,) utan det skulle räcka med 9 ledamöter och fem ersättare. För detta förslag visade de blågröna styret totalt ointresse trots att hela idén med en omorganisation ju är att nå effektiviseringar och besparingar.

Vidare har vi föreslagit en sammanslagning av styrelserna för Folkhögskolorna och Naturbruksskolorna. Idag har dessa redan ett omfattande samarbete mellan förvaltningarna gällande både HR och ekonomi, men att även i detta fall försöka effektivisera och spara pengar, genom att skapa en gemensam styrelse för dessa två likartade verksamheter, visade sig av någon anledning inte vara möjligt enligt de andra slösapartierna.

Ta efter Stockholm och Skåne

Nästa tydliga exempel på att de övriga partierna motsätter sig besparingar gäller regionens patientnämnder. Idag finns fem sådana nämnder som varit knutna till respektive hälso- och sjukvårdsnämnder. Då dessa fem nämnder ju nu kommer att bli en, har vi föreslagit att även patientnämnderna skall bli en. Det är dessutom så det med fördel är organiserat i både i Region Stockholm och Region Skåne.

Patientnämnderna har inte heller någon geografisk anknytning eller betydelse utan arbetar enbart mot verksamheterna utifrån inkomna klagomål från patienter. Därför är det uppenbart både mer effektivt och verkningsfullt att lägga hela uppgiften på en enda regional patientnämnd och det är skälet till att vi också har motionerat om detta. Med tanke på övriga partiers motvilja till verksamma förändringar hyser vi dock inte någon större förhoppning om ett bifall.

Fritidspolitiker i Sahlgrenskas styrelse

Ytterligare en mycket intressant fråga gäller styrningen av våra sjukhus, som i princip årligen sedan starten av regionen 1999 gått med stora underskott. Norra Europas största sjukhus, Sahlgrenska, har en budget på ca 17 miljarder kronor, har ungefär 17 000 anställda och bedriver en synnerligen avancerad, komplex och komplicerad verksamhet, vilket innebär att även små, till synes enkla beslut kan få oproportionerligt stora konsekvenser.

Sjukhusets styrelse består nämligen, obegripligt nog, av 11 fritidspolitiker. Här måste frågan ställas om inte en styrelse med mer adekvat kompetens, kunskap och medicinsk insikt skall krävas? Jag tror inte driften av en sådan stor organisation skall vara politikerstyrd utan ska självklart i alla avseenden bygga på professionalism. Det krävs folk med förståelse och kunskap av styrning och ledning, inte partipolitiskt fördröjande, komplicerande och kostnadsdrivande käbbel. 

Politiker måste rannsaka sig

Sjukvården måste förändras och ställas om i grunden och därför måste också politiken osjälviskt våga bana väg, rannsaka sig och ta egenansvar för en i alltför många avseenden dysfunktionell sjukvård. Just detta som Sverigedemokraterna i Västra Götalandsregionen energiskt och ständigt hänger sig åt.

Soppan blir sällan bättre av fler kockar, utan kvalitet är viktigare än kvantitet.