Arbetet mot extremism mer än en personfråga

ANALYS. Mona Sahlin avgår från uppdraget som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Men det förebyggande arbetet mot potentiella terrorister går vidare. Behovet av insatser är större nu än när samordnaren fick sitt uppdrag för snart två år sedan.

På torsdagskvällen meddelade kulturdepartementet att Sahlin begärt att få lämna sitt uppdrag omedelbart och att den begäran har beviljats. Sahlins avgång kom efter tidningen Expressens avslöjande att hon skrivit ett falskt intyg om en medarbetares inkomst för att denne skulle kunna köpa en bostadsrätt. En förundersökning om osant intygande har också inletts.

Från demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) var omdömet om Sahlin att hon utfört ett mycket värdefullt arbete i sin roll som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Det finns i grunden en bred politisk uppslutning kring arbetet. Det var alliansregeringen som sommaren 2014 inrättade funktionen som nationell samordnare mot extremism och som gav uppdraget till den tidigare S-ledaren Sahlin. Det övergripande uppdraget var att förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer för att motarbeta alla former av extremism – oavsett om det handlar om högerextrema, vänsterautonoma eller våldsbejakande islamister och potentiella terrorkrigare.

Alliansregeringen och den liberala demokratiministern Birgitta Ohlsson var oroliga över utvecklingen och vill se ett bättre förebyggande arbete på lokal nivå. 

Växande problem

Redan då fanns en debatt om återvändare ­- personer med strids- och terroristerfarenhet utomlands som kan begå terrordåd när de återvänder till Sverige. Men sedan sommaren 2014 har det problemet eskalerat. Fler har rest utomlands för att delta i strider och fler riskerar att rekryteras.

Den rödgröna regeringen har också byggt ut uppgifterna för samordnaren och riksdagen efterlyste nyligen bredare insatser mot extremism.

Samordnarens uppdrag sträcker sig fram till den 15 juni 2016. Men av den uppgörelse om åtgärder mot terrorism som regeringen och de fyra allianspartierna enades om i december förra året framgår att det blir en fortsättning. Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism ska ge kommunerna det stöd som behövs. Det arbete som samordnaren genomför måste fortsätta i någon form efter mandatets utgång i juni 2016, skrev de sex partierna i sin uppgörelse.

Fortsättning

Just nu bereds frågan om hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism ska organiseras framöver och även frågan om en ny nationell samordnare, enligt kulturdepartementet. Här finns två alternativ: Att den nationella samordnaren blir en fristående permanent myndighet eller att uppgiften går upp i en befintlig myndighet. Till exempel föreslog en utredare år 2013 att den uppgiften ska kunna ske inom ramen för Brå, Brottsförebyggande rådet.

I sommar ska slutsatserna av det arbete som hittills har skett redovisas i en rapport, oavsett vem som då innehar samordnartiteln. Det handlar bland annat om att förbättra stödet till anhöriga och att ta fram en strategi för arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. I uppgiften ingår att få fram insatser för dem som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser och inrätta ett nätverk av experter på området. Arbetet med detta går vidare på samordnarens kansli under de kommande veckorna.

Varierande kvalitet

Den tyngsta delen gäller att få kommunerna att stärka sina insatser för att förebygga och hindra att unga rekryteras till IS och andra extremistgrupper. Det är ett område där det skiljer sig åt mellan kommunerna – en del har gjort mycket och en del betydligt mindre, konstaterade den nationella samordnaren i samband med en rapport i höstas.

För några veckor sedan presenterades en rapport om hur arbetet mot våldsbejakande extremism har utvecklats i kommunerna. Kontaktpersoner ute i landets kommuner har i svarat på en enkät och en slutsats är att arbetet har förstärkts sedan sommaren 2014, men en hel del återstår. Över hälften av kommunerna har en lägesbild över våldsbejakande extremism och 127 kommuner har eller är på väg att ta fram en handlingsplan. Men i många kommuner är kunskapen dåligt kring om det finns någon form av extremism inom kommunen.

En kunskapshöjning verkar nödvändigt då endast en dryg tredjedel av kommuner har haft utbildningsinsatser till de kommunalt anställda, enligt rapporten.

Kommunalt ansvar

I den blocköverskridande uppgörelsen från december sätter riksdagspartierna press på kommunerna. Det är de som ska ansvara för att förebygga radikalisering och rekrytering till våldsbejakande grupper.

Samtidigt har en del kommuner pekat på att det behövs hjälp från staten och justitiedepartementet. I en intervju med Altinget i höstas efterlyste Marina Johansson, kommunalråd i Göteborg (S) och med erfarenhet från stadsdelen Angered där många har rekryterats till terrorgruppen Is, att kontakten med Säkerhetspolisen kan förbättras. Det ska ske för att kommunerna ska kunna få information från polisen om vilka som är i farozonen att rekryteras till Is eller andra extremistgrupper. Några sådana initiativ har dock inte kommit från den politiska riksnivån hittills.

Forrige artikel Samstämmigt om budget i Alliansen Samstämmigt om budget i Alliansen Næste artikel Här är Fridolins utmaning Här är Fridolins utmaning
Liberalerna lagar efter läge när talespersoner utses

Liberalerna lagar efter läge när talespersoner utses

MAKTDELNING. Det vanligaste hos L är att talespersonerna följer utskotten. Men det finns även lägen då partiet vill lyfta fram en speciell person i en viss fråga. En sådan är Barbro Westerholm.