Annie Lööf och partiet var klara med varandra
Annie Lööf var minister, älskad av partiet och av de egna väljarna samtidigt som hon profilerade sig som Jimmie Åkessons största motståndare. Ändå lämnar hon ett parti som inte mår speciellt bra just nu.
Anton Säll
Debatt- och opinionsredaktörEn bra målvakt är ofta ett enigma. Man får gärna vara en skogstokig excentriker som skäller ut varenda kotte så länge man lyckas ingjuta ett lugn i den egna backlinjen och får de egna leden att hålla tätt.
Det finns mycket att diskutera gällande Annie Lööfs partiledarskap, men inom ett område har hon oomtvistligt varit ledande: ingen annan partiledare har lagt upp en bild från sin bakgrund som fotbollsmålvakt lika ofta som den avgående partiledaren.
Kanske har hon tyckt att det funnits en viss symbolik. Det är inte fel för en målvakt att ryta ifrån om någon annan gjort fel. Det är smart att positionera sig i mitten eftersom anfallen kan komma från både höger och vänster. Fotbollsmålvakter avslutar ofta sin karriär när man närmar sig 40-årsåldern.
Partiet har mått bättre
När hon tackas av i Helsingborg efter elva år som partiledare så gör hon det som en uppskattad partiledare internt. Hon var minister, älskad av partiet och av de egna väljarna samtidigt som hon profilerade sig som Jimmie Åkessons största motståndare. Maramös största profil sedan Annie Lööfs pappa var en skicklig debattör, en modern partiledare och en politiker som lyckades röra sig lika hemtamt i partiets storstadshöger som i den småländska myllan.
Ändå lämnar hon ett parti som inte mår speciellt bra just nu.
Centerpartiet gjorde ett dåligt val senast. Man tappade bland sina kärntrupper och man tappade i flera mellanstora svenska städer. Dessutom gick partiet bakåt i flera kommuner och regioner, en del av politiken som är viktig för den centerpartistiska självbilden.
Alla målvakter vill ju bli profeter i sin egen hemstad. Det var därför det sved extra mycket att partiet gick bakåt i Värnamo.
Får Muharrem nycklarna?
Sakpolitiskt har Annie Lööf och hennes ledning lämnat efter sig ett parti som milt utryckt har en del att jobba med. Många i partiet - den nya partiledaren inkluderad - har talat om behovet av politikutveckling. Annie Lööf har exempelvis försvarat partiets utbildnings- och skolpolitik, även om opinionen har förflyttat sig och blivit mer skeptiskt lagd. Muharrem Demirok har också pratat om trygghetsfrågorna, det mest dominerande ämnet i den senaste valdebatten.
Väljarna är en sak, gräsrötterna något annat. Det är svårt att driva ett folkrörelseparti utan själva rörelsen, helt enkelt.
Men frågan är om det inte internt är än viktigare att försöka vinna tillbaka sina gamla kärnväljare utanför storstäderna. Inte för att det nödvändigtvis är där de flesta väljarna finns, men för att det är där många gräsrötter har sin bakgrund. Ett annat mindre parti till höger lyckades förnya sin politik genom att ge nycklarna till Ebba Busch och ta det därifrån. Centerpartiet gjorde i stort sett samma sak när Annie Lööf valdes, men frågan är om partiet har råd att ge fullt mandat till partiledaren på samma sätt en gång till. Det är många i partiet som upplever att deras viktigaste frågor inte alltid har prioriterats, och det är något man vill snacka om internt.
Väljarna är en sak, gräsrötterna något annat. Det är svårt att driva ett folkrörelseparti utan själva rörelsen, helt enkelt.
Nu lämnar Annie Lööf partiledarskapet. Båda hon och partiet verkar klara med varandra. Det återstår bara att se om Muharrem Demirok kommer bli lika långvarig som Andreas Isaksson blev i herrlandslagskassen några år efter Tomas Ravelli eller om han blir burväktare under några svåra år precis som Magnus Hedman var i början av 2000-talet.