Replik: Det är inte första gången som demografin föranleder reformer

Annika Strandhäll uttalar sig i en opinionsartikel på Altinget den 1 november om en rapport som jag skrivit. Rapporten presenterades på SNS i slutet av oktober och bygger på forskning - både egen och andras. Den handlar om att anhöriga utför obetalt omsorgsarbete som sparar stora pengar åt samhället samtidigt som de riskerar att förlora i termer av både ekonomi och hälsa. Rapporten visar på en paradox där sociala vinster sammanfaller med individuella kostnader som hotar landvinningar som gjorts vad gäller jämställdhet. Kvinnor i Sverige har ett högt arbetskraftsdeltagande jämfört med kvinnor i andra länder, särskilt under perioder av livet då de också har omsorgsansvar för barn, gamla och sjuka. Dessutom är könsskillnader med hänsyn till hur omsorgsansvar påverkar tidsanvändning mer likartade i Sverige än i andra länder.

Fler måste arbeta mer

Utgångspunkten för rapporten är att en åldrande befolkning sätter press på pensionssystem, vård och omsorg. För att kunna finansiera välfärden måste fler arbeta mer och högre upp i åldrarna. Samtidigt har det blivit vanligare med vård i hemmet av gamla, sjuka och andra med omsorgsbehov. Följden blir att många medelålders män och kvinnor utför såväl lönearbete som obetalt omsorgsarbete eftersom det saknas strukturer såväl som politik för omsorgsansvar för vuxna liknande det som finns för omsorg om barn. Mot bakgrund av forskningsresultat diskuterar jag tre tänkbara reformer som skulle kunna underlätta för dem som både jobbar och ger omsorgsansvar för anhöriga. Reformförslagen diskuteras utifrån att vi fortsatt ska ha en skattefinansierad generell välfärd vilket förutsätter ett högt arbetsutbud. Jag lägger särskild vikt vid hur förslagen kan påverka jämställdheten.

Jag föreslår också en reformerad föräldraförsäkring.

Jag argumenterar starkt för att öka resurserna till välfärden så att omsorgspersonal kan ge äldre mer och bättre stöd då efterfrågan på omsorgstjänster ökar. Mer resurser till äldreomsorgen kan ge många positiva effekter på arbetsutbudet eftersom det möjliggör fler anställningar, högre bemanning, bättre arbetsmiljö och hälsa för dem som arbetar i sektorn. Mer resurser kan också minska pressen på anhöriga som täcker upp så att de kan ägna mer tid till förvärvsarbete eller säkerställa tid för återhämtning. Mer resurser till äldreomsorgen och äldrevården kan alltså resultera i förbättrad hälsa för både dem som ger och tar emot omsorg.

Argument för att införa ett system som liknar det som används för tillfällig föräldrapenning eller vård av barn anförs ofta men avfärdas i rapporten då det sannolikt skulle innebära att kvinnor skulle arbeta mindre vilket försämrar jämställdheten i arbetslivet.

Upp till modiga politiker att agera

Jag föreslår också en reformerad föräldraförsäkring. Begreppet är medvetet dubbeltydigt och manar till eftertanke. Omsorgsansvar är ett återkommande fenomen under hela livet och bör behandlas så. Det är inte bara avgränsat till småbarnsåren, även om fokus tenderar att vara på denna period trots att beslutet att skaffa barn är fritt och planerat för den stora majoriteten. Att ta hand om en sjuk och svag anhörig bygger inte nödvändigtvis på samma fria val.

Diskussionen av förslaget är tentativt då jag inte har haft något utredningsuppdrag. Jag är inte heller politiker utan baserar min argumentation på kunskap. Det ska även politiker göra. Staten har möjlighet att styra hur föräldraledighet och andra typer av ledighet utformas och används, både vad gäller omfattning och inriktning. Det är viktigt att behålla möjligheten för män och kvinnor att kombinera familjebildning och förvärvsarbete under hela livet. Socialförsäkringarna ska vara till stöd och inte bidra till ojämlikhet.

Mot bakgrund av en åldrande befolkning och de stora omsorgsbehov och kostnader som demografisk förändring innebär föreslår jag reformer. Det är inte första gången som demografin föranleder reformer och välfärdspolitiska vägval. Min SNS-rapport är ett försök att bidra med ett kunskapsunderlag och till debatten. Det är upp till modiga politiker att agera.