Kan jag stå för det här?

Regeringen, med statsminister Ulf Kristersson och justitieminister Gunnar Strömmer i spetsen, hotar att driva igenom en politik med lagändringar som rubbar grunden vår välfärd vilar på – mänskliga rättigheter. Att tvinga tjänstepersoner att ange papperslösa personer går stick i stäv med det sociala arbetets etiska kompass och hotar barn och familjers rätt till utbildning och sjukvård enligt barnkonventionen. Barns rätt till utbildning och sjukvård är en mänsklig rättighet. Om papperslösa familjer hotas med angiveri från skola, vård och socialtjänst blir konsekvensen ofrånkomligt att vi fråntar barnens rätt att delta i verksamheten. Vilken förälder skulle låta sitt barn gå till skolan med ett angiverihot över sig? Att regeringen vill ändra lagen betyder inget annat än att de vill ta välfärdslandet Sverige bort från den värdegrund där mänskliga rättigheter är bärande.

Men varje val ställer jag mig frågan: kan jag stå för det här? 

Kan jag stå för det här?

I 25 år har jag arbetat i demokratins tjänst. Merparten av mina yrkesår har jag tillbringat i några av Sveriges mest utsatta områden. Som tjänsteperson i socialtjänsten har jag genomfört den politik som för stunden har varit rådande.

Mitt huvudfokus har varit att verka för en inkluderande, jämställd och kunskapsstyrd socialtjänst som vilar tungt på mänskliga rättigheter. Jag har navigerat genom politiska inspel som varit bättre och en del som varit sämre. Det har gått utmärkt. Men varje val ställer jag mig frågan: kan jag stå för det här? Vill jag medverka till att genomföra den här politiken? Jag har aldrig varit så nära den gränsen som jag är nu. Det i en tid när socialtjänsten behöver varenda socionom och chef som vill ta ansvar och arbeta för att barn, unga och vuxna ska få ett drägligt liv. Idag är det många som söker sig till andra arbeten.

Skydd mot regeringens politik

När jag utbildade mig till socionom så inpräntades socialtjänstlagens portalparagraf i ryggmärgen. Den anger människors lika värde, och lika rätt till social trygghet, vård och omsorg utifrån mänskliga fri- och rättigheter. I socialtjänstens uppdrag ryms att ge både stöd och skydd. Skydd mot kränkningar, övergrepp och förtryck. Det fanns inte i min vildaste fantasi att det 25 år senare innebär att skydda barn och unga mot vår egen regerings politik. Men det är där vi håller på att hamna.

Regeringen, med Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer i spetsen, tänker driva igenom en politik med lagändringar som rubbar själva grundvalen i vårt uppdrag. Att tvinga tjänstepersoner att genomföra angiveripolitik går stick i stäv med det sociala arbetets etiska kompass. I tider av sämre ekonomi är det inte ovanligt att populistiska idéer och kortsiktiga lösningar på resursfrågan dyker upp under förevändningen ”Vi har ju inte råd med hela samhällspusslet”. Att då slå på de som har det sämst och spara på våra grundlagsskyddade mänskliga rättigheter i en tro att det löser Sveriges ekonomi är naivt. Konsekvenserna blir så mycket större.

Jag ser med oro på den utveckling ni leder oss in i. Vart har ni lagt er etiska kompass? Med makt följer ansvar. När tänker ni ta ert ansvar?