"Vad krävs för att gå från ord till handling i skogen?"

Maartje Klapwijk, docent i ekologi vid SLU
Erland Mårald, professor i idéhistoria vid Umeå universitet

Räcker det att politiken fastslår ambitiösa mål, att myndigheter styr i dessa riktningar och att medborgare och företag uppmanas att verkställa målen i praktiken? Säkert inte. Frågan om skog och klimat är ett exempel där det ställs stora förhoppningar till skogens bidrag i klimatomställningen. Men omställningen till ett mer klimatnyttigt skogsbruk går än så länge långsamt.

I en ny tvärvetenskaplig forskningsartikel har vi tillsammans med kollegor visat att det behövs ett större helhetsperspektiv där kunskap, institutionella arrangemang, samhällelig tillit och värderingar måste ses i relation till varandra för att finna möjliga vägar till önskvärd förändring.

Oklarheter får många att tveka

Frågan om skog och klimat spänner över samhälle-natur, nutid-framtid, vetenskap-politik, globalt-lokalt samt mellan inblandade aktörers skilda önskemål. För att klimatanpassat skogsbruk ska göra någon skillnad krävs dessutom att alla drar sitt strå till stacken. Men om det är oklart för skogsägare vad man ska göra i skogen och vad andra inblandade kommer att göra, får det många att tveka även om viljan finns.

Men om det är oklart för skogsägare vad man ska göra i skogen och vad andra inblandade kommer att göra, får det många att tveka även om viljan finns.

Vår forskning visar att en blandning av kunskapsluckor, institutionella brister, oklarheter om förutsättningar och andras åtaganden samt kolliderande värderingar påverkar skogens roll i klimatomställningen. Inte sällan spiller dessa osäkerheter över i varandra, där forskning i starkt polariserade frågor tenderar att peka i olika riktningar. I ett sådant fall hjälper det inte bara att ta fram mer kunskap, om ”haken” främst handlar om att hantera krockande åsikter. I andra fall kan det finnas samsyn och samhällelig uppbackning, men det saknas kunskap och samordning om vad som ska göras.

Viktigt att lokalisera svårigheten

Det finns alltså inte en patentlösning för att gå från ord till handling. En skogsägare som funderar på att bidra till energiomställningen genom att satsa på bioenergi har att förhålla sig till rådande skogs- och miljölagstiftning, certifieringsstandarder, en outvecklad framtida marknad och olika kunskaper och värderingar om det är hållbart eller inte att nyttja skogen för energiändamål. Internationella och nationella mål samt ”uppifrån-lösningar” kan också stå i strid med lokala aspirationer och vad som är ekonomiskt eller praktiskt möjligt att genomföra.

För att kunna lokalisera vad svårigheten är, på vilken nivå den ligger och att finna anpassade sätt att hantera frågan effektivare måste vi på ett samlat sätt väga in alla dessa aspekter – finns det tillräcklig kunskap, finns det långsiktigt samhällsstöd, finns det förtroende mellan inblandade parter och finns det värderingsbaserade konflikter som måste hanteras?

Politiska mål räcker inte

Klart är att politiken här kan ta ett tydligare ansvar och inte nöja sig med att sätta upp mål som har liten förutsättning att realiseras och som inte sällan skapar konflikter i genomförandet. Det nationella skogsprogrammet, och på sikt regionala skogsprogram, har en potential att skapa arenor, där övergripande mål sätts i relation till enskilda mål, värderingar och kunskap fogas ihop till möjliga vägar framåt, tillämpningen anpassas till specifika sammanhang och ömsesidigt förtroende mellan inblandade aktörer byggs. Om politiken kan ge förutsättningar för öppna, uthålliga och respektfulla arenor, ökar möjligheten att finna gemensamma riktningar där kunskap, styrning, spelplan och värderingar kan förstärka varandra och åstadkomma faktisk förändring.