V: Fantasilöst av ministern om industrifisket i Östersjön

Elin Segerlind (V)
Riksdagsledamot och miljö- och jordbrukspolitisk talesperson

Miljösituationen i Östersjön är kritisk och det svenska fisket står inför stora utmaningar. Problemet med att överleva på sitt fiske är särskilt markant för de som fiskar kustnära och som landar i lokala hamnar där tillgången på goda bestånd är låg. Orsakerna till obalansen i Östersjön och rubbningen i ekosystemet är många, men en är det storskaliga fiske med stora industritrålare som pågår utanför kusten. Det är ett fiske som man med svårighet kan kalla hållbart.

Orättvis fördelning

Problemen är flera och har uppmärksammats i den senaste tidens diskussion kring industrifisket. Det handlar om att stora mängder tas upp men också om tidpunkt och plats för fångsterna och att detta kan hindra sillen från att leka och stärka bestånden. Vi har fått ta del av siffror som visar att de stora trålarna i Stockholms skärgård tar upp 370 gånger mer strömming än Stockholms kustfiskare. De flesta av oss reagerar emot den fördelningen.

Ljumt intresse

Vänsterpartiet har tidigare lyft fram att det behövs begränsningar i industrifisket i Östersjön, kopplat både till olika tidsperioder då fisken leker och till områden som är särskilt viktiga för fiskens utveckling. Detta har generellt sett möts med ljumt intresse från regeringen vilket också märks i det svar jag nyligen fick från landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) på min fråga vad regeringen avser göra för åtgärder för att begränsa industrifiskets negativa inverkan i Östersjön.

Det är ett fantasilöst svar och när ministern säger att hon håller nära uppsikt på fiskefrågan och särskilt kustfisket så är det inte utan att man undrar vad det egentligen betyder.

Ministerns svar lämnar en del övrigt att önska. Förutom att redogöra för situationen så som den ser ut ger hon bara ett aktivt förslag på åtgärd och det är att vi som konsumenter ska använda vår konsumentmakt för att påverka utbudet. Det är ett fantasilöst svar och när ministern säger att hon håller nära uppsikt på fiskefrågan och särskilt kustfisket så är det inte utan att man undrar vad det egentligen betyder. Hur ser regeringens vision för ett hållbart och kustnära fiske egentligen ut?

Otillfredsställande mål

Tidigare i debatten fick ministern frågan om hon var villiga att flytta ut trålgränsen, en enkel åtgärd som skulle ge kustfisket ett något större fredat utrymme och fisken en större möjlighet till lek, men inte ens där var hon villig att tillmötesgå förslaget. Ministern argumenterar för att industrifisket inte bryter mot sina kvotregler och hur det är med det får vara en diskussion för sig men syftet med det svenska fisket måste vara något mer än att fylla kvoterna. För handlar det bara om att vi så snabbt så möjligt ska ta upp vår kvot så är vi bra nära målet.

Fördela resurstillgångar

Dagens fiske är inte hållbart och för att komma till rätta med det behöver vi förändra sättet vi fördelar kvoterna och omarbeta dagens ITQ system (individual transferable quotas). Vi behöver se över möjligheterna till regionala förvaltning och även inför begränsningar för industrifisket till fördel för det lokala fisket som landar längs vår kust. Och samtidigt som vi gör förändringar i det svenska fisket behöver vi fundera på syftet – och för mig är det syftet klart. Vi behöver ett fiske som ger oss social hållbarhet för våra kustsamhällen likväl som landet i stort och samtidigt säkrar ekologisk hållbarhet för våra hav.

För kritiken mot industrifisket handlar egentligen om något mer. Inte bara om var industritrålarna säljer sin fisk, det handlar heller inte bara om de lever upp till dagens regelverk eller om vart trålgränsen ska gå. Det handlar om vilket typ av fiske vi vill ha, det är en diskussion där vi se värden som levande kust, lokalt fångad mat och ett ekosystem i balans som viktiga faktorer inte bara för ekonomin utan för vårt sätt att organisera samhället.

De stora industritrålarna tar upp stora mängder under kort tid och lämnar lite utrymme för hänsyn till både miljö eller lokalsamhällets utveckling. Menar vi allvar med att hela Sverige ska leva så har vi nu all möjlighet att förverkliga det genom vårt sätt att fördela tillgång på våra gemensamma resurser.